Soulfood

Fick ett härligt presentkort på oysterbar av Zarahs gudmor Maria.
Bra present då vi ÄLSKAR skaldjur!
Det ska bli toppen! En romantiskt middag för två.
Det behöver vi och förtjänar vi!

Tack hjärtat!

Det här här är vad jag lever på för tillfället.
Gröna sura äpplen, lingondricka, soppa och
gb:s glass. Nu magnum intense med choklad, piggeling
och övriga isglassar.

Toppen!
Inte nog med att man är gravid och går runt och känner sig
som på bilden hela tiden utan man ska få feber och ont i halsen också.
Lovely! Ska ju bara jobba fyra hårda dagar till.
Det här känns lite negativt men just nu så är jag lite
frustrerad över min situation. inte över faktumet att jag ska
ha ett till barn för det är jag överlycklig över men faktumet
att jag börjar bli utbränd på jobbet och samtidigt mår illa och är sjuk.
Nu är lilltjejen dålig idag också men det innebär i och försig
bara att hon ligger däckad brevid mig också.
 
Skit negativ...i know!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

I freags besökte vi min mans familj och med oss hade vi
allt detta för att svulla ordentligt den kvällen.
Jag kan säga att jag kände mig vääääääldigt äcklad
när jag rullade hem 00.30 på natten med magen full
av kladdkaka, glass, lakrits, chips och dip.

Det ska bli intressant att veta vad det blir för kön.
En sak kan jag i alla fall garantera.
Jag ska inte föda någon jäkla HEN i alla fall.
Om det blir en pojke ska han döpas efter Cans pappa så
då kommer han att heta Gabriel.
Zarah är döpt efter min italienska kusin. Båda bortgågna i sjukdomar.
Men om det blir en tjej så är jag osäker.
Teresa är ett förslag och Jasmin tycker jag är fint men
både mitt ex dotter och min kompis dotter heter det så
det känns lite fel att ta det namnet.
Har ni några förslag? Helst lite ovanliga namn!

Min make blir alltid lite extra omtänksam när vi väntar barn :)
Och jag är väldigt tacksam att han finns till och verkligen
ställer upp nu när tröttheten baknar en medvetslös och man
ständigt mår illa och är sängliggandes för varken Zarah eller
Nero sköter sig själva och själv har man inte orken.
Han städar, lagar mat, fixar hemma och tar hand om Zarah så
att jag kan vila och är otroligt beskyddande nu.
Lyft inte tungt, jag tar det, jag gör det, akta dig nu osv osv....
Man kanske borde vara konstans gravid :)

Underbara make - tack för att du är så fin!

Nu har jag bestämt mig för en till tatuering.
Vill tatuera antingen händerna med korset som
på min header eller helst bilden där det står karma
med kvinnan. Hon ska i så fall hålla i samma smycke som
den med händerna och i smycket ska det hänga ett kors
och mina barns första bokstav.
Vi får väl vänta med barn nummer två då jag inte vet
om det blir en kille eller tjej.

Dom här två busarna är tokkära i varandra.
Dom ska jämt leka, busa och ligga och gosa tillsammans.
Ska bli riktigt intressant att se hur Zarah reagerar på ett syskon.

Som ni kommer märka så försöker jag ta igen dåligt
engagemang i bloggen genom att blogga järnet idag.
Min man är och fikar med en kompis medan jag sitter
i vår nya sköna säng och bloggar galet.
Min dotter har drivit ut halva sin garderob och springer
runt här och går catwalk.
Lilla mini Carrie Bradshaw :)

Just nu har hon på sig denna outfit :)

Nu har jag sett två dokumentärer om dessa två företag.
Den enda vidrigare än den andra.

Zara behandlar sina anställda som skit, mobbar dom, hotar dom
och tvingar dom att arbeta under fruktansvärda föhållanden.

Make up Store tvingar folk som frenchisar deras kedja till
personlig konkurs och har tvingat många ägare att skuldsätta
sig upp över öronen.

Det går säkert att se dessa inslag igen. Jag orkar inte skriva
om allt som jag såg på dokumentären men det var tillräckligt
för att inse att jag inte vill handla hos någon av dem mer.
Och Kicks borde göra det enda rätta och sluta sälja
deras produkter då dom förstört många människors liv.

Dessa kryphåll och suddiga lagar som gör att oseriösa
kedjor och företag får utnyttja och förstöra människors liv
måste granskas. Om vi ska vara ett land som ska representera
moral och etik så är det dags att börja krossa allt som
förstör den bilden.

Nu har jag ökat i antal läsare igen och jag blir lite nyfiken på vilka ni är.
Om jag ska gå i den gamla bloggens fotspår så kommer dom
flesta av er vara anonyma och det får jag väl tåla när jag själv är
anonym men jag skulle jättegärna vilja att ni skrev en rad om
vilka ni är och varför ni läser just min blogg och ni vågar/vill?? :)
Ni kan vara anonyma och bara skriver varför ni läser den.
Skulle vara kul att veta bara. Tack på förhand!

Det är märkligt, tragiskt, t om sorgligt.
Men jag känner ingen invandrare som inte blivit utsatt av någon
typ av diskriminering eller rasism under deras år i Sverige.
Själv är jag inte förvånad, jag har ju blivit utsatt för rasism
konstant dom senaste 29 åren.
Från att bli påhoppad när jag var sju år av en 18-årig kille
som levererade tidningar. Han tyckte att det var passande att
gå och säga till mig att jag tog alla svenskars jobb när
jag som sjuåring helt oskyldigt satt och lekte med min tre-åriga
bror i en snöhög utanför huset.
Mamma jagade honom tre kvarter bort och kom sedan hem
och bröt ihop. Inte ens hon som svensk anade den rasism som
väntade bakom dörren för att attackera hennes adopterade mörka barn.

Men inte slutade det där.
I skolan jag hamnde i var 99.9 procent etniska svenskar och
kanske 70 procent var nynazister så jag fick ständigt höra hur
"mörkt" det blev varje gång jag gick förbi.
Eller att dom skulle sparka av färgen som jag hade.

Nazisterna attackerade flyktingsförläggningar, brukade
våld mot invandrare och homosexuella, tände eld på
kiosken där jag borde för att ägaren var kurd.

Saken är att det tog aldrig riktigt slut.
Små händelser hela tiden snurrar fortfarande runt i min skalle.
Som när jag följde med pappa för att undersöka ögonen och
en kärringjävel började prata med resten i rummet och yttrade
sig om att hon knappt kunde gå ut längre utan att träffa en
jävla blatte. Eller som psykologen som tog emot mig
som ansåg att om jag inte mådde bra i Sverige så kunde jag
flytta härifrån.

Även på mitt förra jobb kunde man känna en smak av
dom gamla goda tiderna när apartheid existerade för invandrarna
som jobbade med disken och städning fick inte sitta vid vårat
bord och äta utan skickades ner till det smutsiga lagret och fick
sitta där med sin mat.

Igår berättade min mans syster vän att hennes kollegor hade
ifrågasatt hur syrianer kunde ha råd med gucci, fina bilar osv.
Precis som min kollega som jobbar som med mig ifrågasatte samma sak.
Och jag finner det så roligt att man genast blir så bitter på att
någon har mer än en själv i Sverige.
Att en syrian som äger flera företag och jobbar 24 timmar om
dygnet omöjligt kan ha råd med ett fint hus och en fin bil
medan en matbutiksanställd med 15.000 i månaden efter skatt
ska få bygga sommarstugor och ha hästar i stallet utan att man
får blinka med ena ögat.

Rasism kommer i många former rakt i ens ansikte och
på många många olika sätt.
Och den bildar ett avtryck i varje invandrares sinne.
Det kommer genom att människor som jag känt halva
mitt liv vägrar uttala min dotters namn rätt för att hon
faktiskt bor i Sverige nu. Det kommer i fördomar mot att
mitt förhållande borde vara sämre än alla andras för att min
man är från mellanöstern. Det kommer i form att trångsynta
kommentarer som når min öron dagligen för att folk tror att det
är helt okej att snacka skit om invandrare bara för att jag är
adopterat. Som att jag också skulle gå i Jackie Arklövs fotspår
och sjunga med i refrängen.

Sverigedemokraterna tycker att politkerna förskönar invandringen.
Må så vara men invandrarna själva gör inte det.
Tvärtom är vi nog mer än öppna med våra brister, vi kämpar
mot dikaturen i våra hemländer, erkänner att det finns mycket
jobb att göra i dom icke europeiska länderna, protesterar när
andra invandrare gör brott och håller ingen förövare bakom ryggen.
Är det något som däremot alltid har varit blåögt enligt min åsikt
så är det nog det många gånger det europeiska agerandet.

Vi fördömer det Saudarabiska tänkandet men måste ligga med
dom för att Sverige ska blomstra. Vi klagar över den enorma flyktingvåg
som väller in i Sverige men exporterar vapen till krigshärjade länder
som aldrig förr, vi fördömer andra länder för deras kvinnosyn men ännu
är vi långt ifrån jämställda i detta moderna land, man jagar restaurangägare
för att dom försöker gå runt på deras inkomst och pressar alla
invandrarägda branscher medan byggbranshen får härja hej vilt
med svarta pengar och fuskjobb, inte heller bryr vi oss mer om
dom jävlarna som låter gamlingar svälta och ligga i sitt eget
skit på företag där ägarna tjänar miljoner.
Vi beklagar sorgen när svenska kvinnor träffar utländska män men
bryr oss inte om dom thailändska kvinnor som importeras som
slavar till Sverige osv osv osv.....

Rasismen, den blåöga skeva bilden plus hyckleri på det kan
få bägaren och rinna över för vilken människa som helst.
Världen har agerat och minoriteterna har svarat.
Samma sak gäller i Sverige.
Om jag under mitt liv som adopterat och perfekt svensktalande med
ett ganska förspänt liv, har råkat ut för så mycket rasism som jag
har gjort så vill jag inte ens veta hur resten av minoriteterna
som bor här under sämre omständigheter har fått leva.

Jag kan inte hjälpa att jag känner en sådan stor ironi
över att man i Sverige tror att invandrare ska vara mer
framgångsrika och skötsamma än svenskar trots dom minimala
möjligheterna och dom tyngsta och värsta motgångarna.

I USA rustar dom svarta pantrarna upp för krig.
Organisationer för svartas rättigheter har fått nog efter
att den 17-åriga afroamerikanska pojken sköts i bröstet
och avled efter att blivit förföljd av en man som påstod att
han uppförde misstänktsamt för att han bar huva.

Samtidigt samlades nyligen en nazistisk organisation i Kortedala
för att visa sin sympati för den 61-åriga mannen som
nyligen var så misshandlat av några invandrarungdomar att
han nu ligger i koma och kämpar för sitt liv.

Vi ligger i krig... ett krig fullt av färg.
Och alla har fått nog.

Det finns inga undanflykter för vad ungdomarna gjorde.
Ursäkten för misshandeln påstods sig vara att mannen tagit
tag om nacken på en av killarna men den lögnen smakar bitter på tungan.
Att 6 ungdomar inte ska kunna hantera en 61-årig man på ett bättre
sätt en att skicka honom i koma är absurt och en dålig förklaring.
Samtidigt som man glömmer ett faktum som är lika viktigt som
att förövarna var invandrare. Den enda som hjälpte honom
var nämligen en somalisk svart kille.
Alla andra stod och tittade på.

Och till råga på det ska ett gäng nazister låtsas sörja den
mannen som för dom, i slutändan är helt betydelselös.
Dom som själva använder våld för att utkämpa sitt vita kalla krig
låtsas vara trötta på att Sverige "importerar våld"
Men att mörda en man för att han är honomsexuell är
tydligen rättifärdigat. Att hänga honom i ett staket och
skära halsen av honom för att han har fel läggning är helt godkänt.


Jag är starkt emot meningslöst våld.
Starkt emot att lösa saker genom att attackera
oskyldiga människor och skylla på misären som drabbat en.
Men jag är inte förvånad över att reslutatet som håller på
att växa i samhället.

Det här var ju jättedeprimerande!!!!!
Snö i mitten av april.
Känns som den dagen som jag kom till Sverige då mina
föräldrar berättade att dom skottade för att kunna parkera.
Jättekul.... om man var deppig innan så vart man
nog helt förstörd av att vakna till denna snöstorm!!!

Min man har satt på sig spenderarbyxorna denna månad
och ville investera lite mer i möbler och inredning.
Det var lite kul att se honom fara runt och dedikerar
veckor till att inreda ytterliggare men tillslut var det nästan som
om han spårade ut lite ..hahahaha.
Men men...det blir fint i alla fall.





















sen satte jag upp några detaljer med svartvita bilder som
jag framkallat dels från internet och dels från privata bilder.
Landsbilderna är från Cans och mina länder.







Bäst av allt.... en ny säng!!!!
Så jääääääkla skön och stor nog för hela familjen.
Inkl hunden när han prompt ska ligga där.

Igår sorterade jag alla våra kläder och saker på vinden.
Har köpt nya förvaringslådor och ville skrota dom gamla
trasiga kartongerna och ersätta dem med nya fina tyglådor.
Då jag gick igenom Zarahs alla kartonger så kom jag över hennes
skolåda och insåg att ungen samlat på sig mer skor på två år än
vad jag har gjort under hela min livstid.

















Ack ack ack.....

Imorse vaknade jag av att Nero (hunden) la en pizza i min säng,
20 minuter efter kräktes även min lilla dotter i sängen.
Härligt sätt att vakna på. Halva familjen är toksjuka.
Själv mår jag fruktansvärt illa men kan inte avgöra om
det är bebisen i magen eller magsjuka.
I vilket fall så har jag legat och sovit fram till nu och
min stackars man får serva oss sjuklingar och gravida.
 Just nu har han tagit "Dogges cykel på köpet" och dragit ner till
centrum för att se om han kan hitta något som kan dämpa
mitt illamående så att jag kan börja funktionera som en normal människa.

Hatar att må såhär!!
Kan varken träna, umgås eller pyssla med hemmet som nu
fått ytterliggare nya möbler.
Ligger här i koma och har förlorat en bra ob-kväll och
förmodligen blir det inget jobb imorgon heller. SUCK!!!!!

Tack för er fina gratulationer!
Ni piggar verkligen upp min vardag!

Hello my dear readers!
I missed you!

Fan jag saknar bloggen och längtar efter att få tillbaka lite av
min ork så att jag kan peppra med mitt skrivande.
Men orken har varit på nollsträcket och nu kan jag inte hålla
mig längre fast det är tidigt att berätta men....

VI SKA HA BARN NUMMER 2!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ÄNTLIGEN!!!!

Det har bara gått två månader så jag kanske kastar onda
ögat på mig själv nu genom att berätta så tidigt men jag
håller för fan på att spricka :)
Dessutom känns det mera light att berätta för folk som
inte står en för nära för det blir inte lika tungt att säga
om det inte skulle gå vägen.
Värre är det med jobb och familj.

Cans familj vet, mina ska snart få veta det.
Bästa vännerna vet och jobbet får veta sist, enbart ett
fåtal, kanske 4 personer, vet på jobbet.

Det känns jättespännande att få en till och få
se hur Zarah kommer hantera allt. Men än ska man
kanske inte ropa hej.

Doch mår jag så fruktansvärt illa och är världens
tröttaste jämt så jag tror bebisen har bestämt sig för att stanna.
Zarah gav ju mig en månads helvete då jag var sjukskriven
och bodde på toaletten. Gick ner 7 kg...hahahaha.
Får se hur nästa beter sig, än så länge är jag bara illamående
men det stannar där i alla fall.

Jaja så nu vet ni varför jag varit off the blogg.
Kommer bara hem och sover mellan jobbtiderna.
Tur att min man är så underbar och hjälpsam med hemmet
och Zarah så att jag kan vila ordenligt.

Hörs snart!

Hej alla kära läsare!
Ville bara önska en trevlig påsk.
Vad gör ni i påsk?
Själv jobbar jag varje dag!
Jippie...bloggar från jobbet nu..hahaha!

Kram på er! Trevlig helg!

Zarah är så jäkla rolig.
Igår försökte hon sätta på tv:n för att kolla på film och
när det inte gick så ropade hon på mig:

- Mamma, kom och hjälp mig!
Fjärrkontrollen fungerar inte!
Den har fuckat!!!

Hahahahhaha.....

Man får passa sina ord när lillskiten är i närheten!

Sitter på jobbet!
Har rast.
Har inte hunnit med bloggen så mycket.
Dels pga min lilla hemlighet som jag håller på
att spricka för att berätta för er och dels
för att jag jobbar otroligt mycket just nu.
Samtidigt som vi håller på och införskaffar oss
massa nya möbler så att lägenheten ska bli ännu finare :)

Ska jobba hela påsken :(
Känns jätte trist men jäklar vad jag kommer att casha in stålar!!!!!
Fredag, lördag, söndag OCH måndag är röd dag vilket
innebär 100% ob !!!! Money Money Money!!!!
Sen ska jag få tillbaka 11.000 tusen från skatten.
Plus lite till egentligen för jag får dra av bilresor till jobbet.
Gotta love cash!!!! Jag som har haft sådan brist på det också!!!!

Jag saknar min bror....
Och det är konstigt med tanke på att han bor 20 minuter ifrån mig med bil.
Men vi har inte hörts på ett par månader och inte setts sen mina föräldrar
åkte tillbaka till Italien i januari.

Vi är olika, och vi har gått åt olika håll, det kan hända.
Men det är sorgligt att en familjemedlem ska kännas lika
distant som en främling på gatan.

Jag har många gånger berättat om hur adopterade människor oftast
väljer två olika stigar i livet när dom kommer till Sverige.
Den ena gruppen assimilerar in sig så hårt att dom går över
gränsen och visar samma tendenser och tankegång som Jackie Arklöv.
Och den andra gruppen flyter omkring som rotlösa själar och
längtar tillbaka till det stället som format och fött dom.

Min pappa tittade en gång på oss båda när vi satt vid matbordet
och brast ut i skratt.

- Hur kan jag ha adopterat två så extremt olika barn??!!
Den ena springer på allsång på skansen, har enbart svenska vänner,
dejtar blonda flickor, dricker öl, snusar och känner sig hur svensk som helst.
Den andra har mestadels utländska vänner, lyssnar på rap, hänger
på utländska ställen, dejtar bara utländska killar och känner
ingen tillhörighet med Sverige whats o ever.

Ja du... hur kan det vara så?
Kanske är det även grunden och förklaringen till att vi knappt
umgås. För min bror lever i det moderna samhället där man tänker
var och en för sig själv och umgås mer med vänner än familj
och jag tänker konservativt och tycker att blod går före vatten.

Kanske borde jag förstå honom.
Kanske är han den som lever sig in i framtiden och
jag den som strävar bakåt.....