Face to face with racism everyday



Det är märkligt, tragiskt, t om sorgligt.
Men jag känner ingen invandrare som inte blivit utsatt av någon
typ av diskriminering eller rasism under deras år i Sverige.
Själv är jag inte förvånad, jag har ju blivit utsatt för rasism
konstant dom senaste 29 åren.
Från att bli påhoppad när jag var sju år av en 18-årig kille
som levererade tidningar. Han tyckte att det var passande att
gå och säga till mig att jag tog alla svenskars jobb när
jag som sjuåring helt oskyldigt satt och lekte med min tre-åriga
bror i en snöhög utanför huset.
Mamma jagade honom tre kvarter bort och kom sedan hem
och bröt ihop. Inte ens hon som svensk anade den rasism som
väntade bakom dörren för att attackera hennes adopterade mörka barn.

Men inte slutade det där.
I skolan jag hamnde i var 99.9 procent etniska svenskar och
kanske 70 procent var nynazister så jag fick ständigt höra hur
"mörkt" det blev varje gång jag gick förbi.
Eller att dom skulle sparka av färgen som jag hade.

Nazisterna attackerade flyktingsförläggningar, brukade
våld mot invandrare och homosexuella, tände eld på
kiosken där jag borde för att ägaren var kurd.

Saken är att det tog aldrig riktigt slut.
Små händelser hela tiden snurrar fortfarande runt i min skalle.
Som när jag följde med pappa för att undersöka ögonen och
en kärringjävel började prata med resten i rummet och yttrade
sig om att hon knappt kunde gå ut längre utan att träffa en
jävla blatte. Eller som psykologen som tog emot mig
som ansåg att om jag inte mådde bra i Sverige så kunde jag
flytta härifrån.

Även på mitt förra jobb kunde man känna en smak av
dom gamla goda tiderna när apartheid existerade för invandrarna
som jobbade med disken och städning fick inte sitta vid vårat
bord och äta utan skickades ner till det smutsiga lagret och fick
sitta där med sin mat.

Igår berättade min mans syster vän att hennes kollegor hade
ifrågasatt hur syrianer kunde ha råd med gucci, fina bilar osv.
Precis som min kollega som jobbar som med mig ifrågasatte samma sak.
Och jag finner det så roligt att man genast blir så bitter på att
någon har mer än en själv i Sverige.
Att en syrian som äger flera företag och jobbar 24 timmar om
dygnet omöjligt kan ha råd med ett fint hus och en fin bil
medan en matbutiksanställd med 15.000 i månaden efter skatt
ska få bygga sommarstugor och ha hästar i stallet utan att man
får blinka med ena ögat.

Rasism kommer i många former rakt i ens ansikte och
på många många olika sätt.
Och den bildar ett avtryck i varje invandrares sinne.
Det kommer genom att människor som jag känt halva
mitt liv vägrar uttala min dotters namn rätt för att hon
faktiskt bor i Sverige nu. Det kommer i fördomar mot att
mitt förhållande borde vara sämre än alla andras för att min
man är från mellanöstern. Det kommer i form att trångsynta
kommentarer som når min öron dagligen för att folk tror att det
är helt okej att snacka skit om invandrare bara för att jag är
adopterat. Som att jag också skulle gå i Jackie Arklövs fotspår
och sjunga med i refrängen.

Sverigedemokraterna tycker att politkerna förskönar invandringen.
Må så vara men invandrarna själva gör inte det.
Tvärtom är vi nog mer än öppna med våra brister, vi kämpar
mot dikaturen i våra hemländer, erkänner att det finns mycket
jobb att göra i dom icke europeiska länderna, protesterar när
andra invandrare gör brott och håller ingen förövare bakom ryggen.
Är det något som däremot alltid har varit blåögt enligt min åsikt
så är det nog det många gånger det europeiska agerandet.

Vi fördömer det Saudarabiska tänkandet men måste ligga med
dom för att Sverige ska blomstra. Vi klagar över den enorma flyktingvåg
som väller in i Sverige men exporterar vapen till krigshärjade länder
som aldrig förr, vi fördömer andra länder för deras kvinnosyn men ännu
är vi långt ifrån jämställda i detta moderna land, man jagar restaurangägare
för att dom försöker gå runt på deras inkomst och pressar alla
invandrarägda branscher medan byggbranshen får härja hej vilt
med svarta pengar och fuskjobb, inte heller bryr vi oss mer om
dom jävlarna som låter gamlingar svälta och ligga i sitt eget
skit på företag där ägarna tjänar miljoner.
Vi beklagar sorgen när svenska kvinnor träffar utländska män men
bryr oss inte om dom thailändska kvinnor som importeras som
slavar till Sverige osv osv osv.....

Rasismen, den blåöga skeva bilden plus hyckleri på det kan
få bägaren och rinna över för vilken människa som helst.
Världen har agerat och minoriteterna har svarat.
Samma sak gäller i Sverige.
Om jag under mitt liv som adopterat och perfekt svensktalande med
ett ganska förspänt liv, har råkat ut för så mycket rasism som jag
har gjort så vill jag inte ens veta hur resten av minoriteterna
som bor här under sämre omständigheter har fått leva.

Jag kan inte hjälpa att jag känner en sådan stor ironi
över att man i Sverige tror att invandrare ska vara mer
framgångsrika och skötsamma än svenskar trots dom minimala
möjligheterna och dom tyngsta och värsta motgångarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0