Soulfood

Idag gjorde vi en liten trip till Aquaria som ligger
vid Djurgården.
Det var väldigt uppskattat av en viss liten tös!

Tjejer ska ha blått och killar ska ha rosa!
Förskolans leksaker ska vara könsneutrala!
Vi ska kalla barnen för hen istället för han eller hon.
Helst ska dom heta Kim allihopa för att inte behöva se
sig själva som pojkar eller flickor.

Herregud döda mig nu!!!
Nu på en gång!!
Innan jag blir helt psykad i huvudet pga alla
i-lands problem som hela tiden riktar sig bort
mot dom verkliga problemen.

Det är väl självklart att vi ska jobba för jämställdhet och för att

att barnen inte ska växa upp i markanta roller som styrs av samhället.

Men tvingar vi inte på exakt samma sak om vi bestämmer hur barnen

ska leva och utvecklas redan när dom är ett?

Att dom INTE FÅR leka med dockor om dom är flickor

och att dom INTE FÅR leka med bilar om dom är pojkar.

Samma sak gäller väl häxjakten på kvinnor som vill vara hemma

med sina barn och leva som på den gamla goda tiden.

Sexism går väl both ways?

Att starta en häxjakt på konservativa kvinnor och på män

kan väl sannerligen inte vara bättre än att stoppa jämställdheten.

När det uppmärksammades att svarta misshandlade och förstörde åkrar

för dom vita människorna i Afrika, tänkte vi då att dom fick skylla

sig själva för att dom "vita" ändå har förtryckt svarta i alla dess år.

Är omvänd rasism det nya 2012 precis som omvänd sexism?

I Sverige ökar våld mot barn kraftigt för varje år som går.

Barn lämnas åt sitt öde redan vid tidigt ålder för att föräldrar

inte längre känner samma ansvar för sina barn som förr

och för att vårt förbannande jag-tänkande t om får oss

att sätta oss själva framför våra barn.

Samtidigt ringer unga tjejer bris dagligen och berättar

att livslusten redan är slut vid 13-års åldern och att

ångestfyllda tankar fyller vardagen istället för lek och skoj.

Pedofiler lever i sitt lilla paradis där man kan förgripa sig

på barn utan några hårdare konsekvenser.

Mestadels av fallen hinner man inte ens lösa.

Och nu måste vi även börja agera utomlands då

pedofilerna har flyttat sin verksamhet till varmare breddgrader.

Och här sitter vi med våran perfekta psykologi.

Där det är okej med psykiskt förstörda barn så

länge dom gjort sin genus-läxa!

Hahahahahah,,, videon passade till mitt tema :)

Har precis totalrenoverat mig själv efter en tuff och låååååång arbetsvecka!
Känner mig alltid på topp när jag fått sätta på mig nya fräscha naglar,
när jag fått packa in mitt fettiga hår och när jag avslutat ett
långt bad med alla mina spa-produkter.

Efter det känns det alltid lite bättre att klä upp sig och gå ut!

Ibland är det lätt at vi mammor tappar bort oss själva i en värld
av blöjbyten, total uppmärksamhet till familjen och stress.
Det är lätt att bli bekväm i mjukisarna och att lägga allt som
har med dett kvinnliga att göra åt sidan.

På ett sätt kan jag tycka att det är skönt för då blir
det så mycket mer speciellt när man väl fixar till sig.
Förut var jag t om snygg när jag gick ner till tvätten, haha.
Men nu känns det alltid lite extra varje gång som fashion-Linda
får dra på sig sin gamla look.

Jag är nog också en av dom få som kan skatta mig lycklig att
jag har en man som uppskattar mig som jag är och inte
för vem jag klär ut mig till.
Många män trycker ner sina kvinnor eller pikar sönder
dom när dom blivit mammor.
Kritiserar dem för att dom som det så fint heter:

Let them self go!

Och varför det oftast blir kvinnan som gör det är för att kvinnan
också oftast tar det största ansvaret för barnen och hemmet.
Och när tiden inte räcker till så lägger hon hellre sig själv åt
sidan än hemmet och barnen. I alla fall den lite mer konservativa kvinnan.
Att dessa grisiga och otacksamma män sedan har mage att kritisera
dem är skandalöst!

Min man var otrolig på det sättet.
Trots att mitt hår stod åt alla håll och jag hade
kläder med baby-dregel på mig och kilona från
graviditeten fortfarande hängde kvar på fel ställen
så var jag fortfarande hans sexy chick..haha!
Så gulligt när man tänker på att sådana män är sällsynta.

The best of Whitney Houston

Ibland kan man fynda bra saker om man letar på rätt ställe.

Ett par vattentäta vinterskor med Hello Kitty motiv.
199:- på willys

Tjocka färglada strumpor:

39.90 på willys

One-piece i lila:

199:- H&M

Det är så svårt att finna bra vänner.
Och när man blir äldre så blir möjligheterna att lära känna
nya människor desto svårare.
Speciellt i ett samhälle där vi är väldigt stängda inför möjligheterna
att lära känna nya människor och där vi flyr främlingar som pesten.
Och även när vi träffar folk som vi finner spännande eller
intressanta så hindrar vår sociala kompetens eller rädslan för
att bli avisade, oss fån att söka den kontakt vi skulle vilja ha.

Men även när vi lär känna människor så har vi svårt att behålla dem.
Vänskaper är sällan långvariga nuförtiden.
Även dom trognaste barndomsvänner kan snabbt vända dig
ryggen om situationen inte längre passar eller duger.
Kanske råkar du få barn eller gifta dig före din bästa vän
och redan där kan avundsjukan gnaga sig in och skapa
hål som sedan inte går att lappa ihop.

Sen har vi den värsta egenskapen som oftast gör
slut på relationerna mellan vänner.
Och det är bristen på respekt.
Bristen på kunskap hur man faktiskt är en bra vän.
Vanligt vett och etikett som den nya själviska trenden kanske
tvingar oss att glömma bort.

Jag har enormt höga krav på vilka jag släpper in i mitt liv och
vilka jag väljer att kalla för vänner.
För genom åren har jag lärt mig att linjen mellan vänner
och fiender kan vara förbaskat hårfin.

Dessvärre har jag alltid varit en person som faktiskt ger betydligt
mycket mer i en vänskapsrelation än i en kärleksrelation.
Jag sätter ett enormt högt värde på mina vänner och den
dagen jag upptäcker att vännen är opålitlig och är den
typen av vän som tar mig för givet då har besvikelsen
och sorgen nästan varit större än när jag förlorat någon av mina kära.

Jag har inget intresse av ytliga bekanta längre.
Kanske är det för att jag känner mig för gammal för att
tycka att det är viktigt att ha 500 telefonnummer i mobilen.
Kanske jag även blivit för klok för att ödsla tid och energi på
att mingla med människor för att det ska se bra ut eller för
att det ska stärka mig som person för att jag ökar min
popularitets-status på face-book om jag känner halva Stockholm.

Jag är inte intresserad av att pressas in i någons schema
och få möjligheten att känna mig överlycklig när mina
vänner faktiskt har tid att pressa in mig deras hektiska
liv där allt mellan himmel och jord ska få plats.

Det var skillnad på vänskaperna jag hade när jag bodde i Italien.
Skillnad på det sociala livet.
Jag hade även en större möjlighet att lära känna nya människor.
Det är ganska tragiskt att jag på mina korta sommar-vistelser i
Italien oftast lär känna fler människor, genuina människor, än
vad jag gör under flera flera år i Sverige.
Mina gamla italienska vänner finns fortfarande kvar i mitt liv.
Här har jag under en livstid haft vänner som kommit ut och in
i mitt liv som om jag vore en Seven/Eleven.

Och det är något jag inte kan förstå?
Alla människor kanske inte alltid vet hur man ska
göra allting rätt och hur man ska agera i relationer.

Men man behöver fan inte gå och göra 100% fel.....

Gjorde torsk och laxfärsbiffar häromodagen.
Vart riktigt lyckade faktiskt!

Det är så tråkigt att jag har hand om en leverantör som
ska importera bakelser och macarons från Frankrike.
Och ännu tråkigare är det när han hämtar 15 olika
bakelser av bästa kvalité som jag MÅSTE provsmaka !!!! :):):)

Det var länge sedan som det var min typ av mode.
Jag hittar aldrig något längre och jag undrar om modet
har flippat ut totalt eller om det bara är jag som inte passar in :)

Ett smått litet inköp på en väska och ett par shorts kunde
jag i alla fall unna mig i söndags.

För någon vecka sedan så berättade dom för mig på dagis att Zarah hade gjort
sig illa och blivit nästintill otröstlig.
Dock hade ingen sett vad som hade hänt.

Hela veckan så har hon varit fruktansvärt ledsen och klagat över
att hon har ont i munnen. Och jag har tittat och tittat men inte sett
något som skulle förklara varför hon har så ont så jag trodde
automatiskt att hon kanske hade bränt sig. Det trodde vi alla.

Men idag började hon störtböla igen och då bestämde vi oss
för att ta henne till tandläkarakuten för att se om det
var något med tanden kanske.

Can åkte iväg med henne och efter ett tag ringde han mig på mobilen
och berättade att min stackars lilla älskling hade slagit i tanden
och att den satt lös. Så den måste dras ut.
Hon hade var under tanden så det måste ha gjort jätteont.
Nu har hon fått pencillin och på måndag måste jag försöka
få en tid för att gå och dra ut den.

Mitt hjärta krossades.
Hon måste ha haft otroligt ont och här går man och gissar sig
fram och tror att det ska gå över.
Problemet är att Zarah har blivit lite pipig för att en viss farmor
och vissa andra klemar bort henne hela tiden.
Hon vet att hon får uppmärksamhet så fort hon säger pip och
det utnyttjar hon till max den lilla smarta flickan.
Och nu har jag blivit lite hårdare för hennes eget bästa och
försöker få bort curling-fasonerna och små-gnället för att få vad man vill.

Men nu menade hon allvar och liten som hon är så har hon svårt
att säga och veta exakt vart det gör ont och när man inte kan
se det själv så får man ibland gissa sig fram.
Vilket ledde till detta!

Men vi förstod ju till sist i alla fall och det är huvudsaken.
Så nu vet vi hur vi ska gå tillväga och tack gode gud är det
ju ändå en tand som ska bort förr eller senare så det kommer
en ny i alla fall.....

Världen har ständigt cirkulerat runt misär.
Men genom tiderna har det även funnits hopp och tro.
Och fantastiska människor som förändrat historian och framtiden....

Har många gånger suttit och tittat på spårlöst på tv 4.
Och jag inser att jag inte är den enda vilsna själen som
har ett stort behov av att finna mina rötter.
Att få klarhet i livet om vem jag är och vilken bakgrund jag har.

Man kan ha hur underbara föräldrar som helst och livet
kan t om vara toppen men när man slitits bort från
sina rötter så är det många många gånger som rötterna inte följer
med och att man inte känner sig hel förrän man
fått pussla ihop dom sista bitarna som fattas.

Mitt behov av att åka tillbaka till mitt hemland har alltid
varit enormt stort.
Min uppväxt bidrog säkert väldigt mycket till att behovet blev större.
Faktumet att jag aldrig kände mig hemma i Sverige och situationen
i skolan där man var ständigt trakasserad pga sin hudfärg gjorde
det nästintill omöjligt för mig att komma tillfreds med att jag
skulle bo och leva här.

Än idag finns dom känslorna kvar.
Då jag inte synkroniserat min mentalitet med den svenska
så blir livet ibland desto svårare här.
När ens värderingar och synsätt känns helt snedvridna
mot den som samhället pekar åt att man ska leva efter
så är det lätt att drömma sig bort till något annat.

När jag fick min dotter så blev behovet större och
längtan efter att få åka tillbaka allt starkare.
Så stark att det blev ett begär.

Nu till min glädje så insåg jag att det faktiskt
inte är så förbaskat dyrt att åka till Sri-Lanka som jag trodde.
Biljetterna ligger på ca 6000-7000. och jag har gått omkring
och trott på att dom ligger på 13.000-15.000.
Så min resa känns helt plötsligt inte så omöjlig att utföra.

Gud det vore helt fantastiskt att få uppfylla den drömmen!
Att få vandra längs gator där man träffar folk som reflekterar
ens egen färg, ens egen karaktär och mentalitet.
Att äntligen få känna en samhörighet med något.

I Wish I Wish I Wish

Älskar indiska filmer.
Indiska filmer är kända över hela världen.
Och Kama Sutra tog mig med storm.
Den var visserligen en halv erotisk film men
handlingen var grym och det andra fick man stå ut med :)

Jag var aldrig speciellt kramig och kelig när jag var liten.
Mamma och pappa fick aldrig en frivillig kram eller puss
utan det var oftast dom som fick ta initiativet.
Inte heller ville jag ligga och sova i deras säng utan
sov alltid i min egen medan brorsan vägrade sova en
enda natt utan att ligga emellan mamma och pappa.

Zarah däremot är världens största kelgris.
Hon vill jämt kramas, pussar, kelas och hålla handen.
Hon kallar mig jämt för älskling och säger väldigt
ofta spontant att hon älskar mig.
Helt gudomligt sött!
Kanske är det för att jag helt plötsligt ändrat min
identitet och spenderat dom senaste två och ett halvt åren
med att pussa ihjäl henne för att hon är så
fruktansvärt sockersöt.

I vilket fall så är det otroligt mysigt att
ha en sådan kärleksfull liten sak i hemmet.
Någon som verkligen skänker en ovillkorlig kärlek!

Igår inatt hade jag svårt att sova!
Medicinerna gör att jag måste avbryta min sömn och
gå på toaletten mitt i natten vilket gör att man piggnar till.
Sen vaknade Zarah efter några timmar då hon inte kan
vänja sig vid tanken att sova i sin säng.
När jag äntligen lyckades somna så ringer Cans mobil
kl 6 på morgonen.

Jag fick ett psykbryt och bad Can kolla vem som
ringde men han tryckte bort samtalet och somnade om.
Sen ringde personen igen efter en kvart och då blev t om
han förbannad och svarade i telefon för att se vilken
idiot som hade mage att ringa den tiden på dygnet.

Idioten var en äldre dam som ringde på en annons om
en restaurang som Can hade ute på blocket.
Som ni vet så är hans företagsmäklare och hans firma
lägger upp sina nya objekt på bla blocket.

Can undrande om det fanns någon gräns på hur
respektlös man kunde vara då man tror att det är okej
att ringa till någon överhuvudtaget kl 06.00 på morgonen.
Företag öppnar inte normalt sätt förrän 8.00 om inte 9.00.

Ni kan inte ana vad den otroligt respektlösa och galna damen svarade:

Det är inte mitt problem om du ligger och sover.
Det är faktiskt dags för dig att kliva upp.
Det är inte hälsosamt för dig att ligga och sova.

SAY WHAT???!!!

Gissa vem som slängde luren i fejset på kunden....

Människor...vilket mysterium dom
kan vara ibland.

Fan jag hade bestämt mig för att bli av med Nero.
Och egentligen tycker jag fortfarande inte att vi har
tiden och orken att ha en hundvalp.
Men min man sköter det som sitt eget barn och
Zarah älskar Nero som det vore hennes bror så
det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle falla.

Och nu när han är rumsren, mindre bitig och
faktiskt blivit ganska lugn och kelig så
måste jag väl erkänna att jag är ofrivilligt kär...suck!

Man får så jäkla tråkiga reaktioner när man säger att man
är gift med en man från mellanöstern.
Spontant så tror ju folk direkt att man är förtryckt och
lever ett liv i total misär.
Att vi på det även lever ganska konservativ
underlättar ju inte saken.
Då sprakar ju fördomarna hej vilt!

Jag skulle inte säga att alla kulturer matchar.
Många har försökt sig på Romeo och Julia historier
men faktum är att inte många lyckas.
Det är inte lätt att bygga broar mellan två helt olika
folkgrupper och med helt olika tänk.
Ibland måste man inse att det finns begränsningar
eller så måste man vara villig att rubba sin tankegång.

Can och jag är väldigt olika men på många sätt ändå lika.
Våra problem har egentligen inte handlat om
kulturkrockar utan mer om att vi är två väldigt starka
individer som är vana att kontrollera, hantera och regera.
Vårat förflutna gör oss till starka krigare och
ibland glömmer vi att ska stå på samma sida
när vi krigar och inte vara fiender.

Det största problemet som vi har utåt är att jag tror
att folk, både vänner, familj och mindre bekanta, tror att
jag är mycket mer svensk än vad jag är pga att jag är adopterad.
Medan vi faktiskt oftast trivs ganska bra med upplägget
mellan oss så tar vår omgivning det som att jag alltid
svansar efter Cans vilja och att jag försöker uppnå någon
perfekt hemmafru-bild för att tillfredställa honom.
Det är synd att dom underskattar min vilja och styrka. 

Ja, Can har växt upp väldigt annorlunda från vad som anses
vara svenskt, feministiskt och modernt.
Jag skulle inte rekomendera honom och Gudrun Schyman som ett par.
Han har sina idéer som inte alltid går hand i hand med mina.
Hans mamma har stor del i hans värderingar och ibland kan
det reta gallfebern på mig att han tänker och tycker som han gör.
Men människor ändras och förändras för den dom älskar.
Jag tror inte ens hans familj skulle känna igen den Can
är idag från den han var för bara 5 år sedan.
Faktum är att hans syster höll ett rörande tal om hur hon
uppskattar att se dom fina sidorna som han har tagit
fram sedan han blev tillsammans med mig och fick barn.

Och det är något jag också ofta glömmer i vardagsstressen.
Något alla glömmer när man fått barn och försöker hitta
tillbaka till den unika relation man hade när man var två.
Jag glömmer att uppskatta att han är en äkta familjefar.
En man av den gamla hederliga sorten som inte lägger bena
på ryggen och springer vid minsta tecken på problem.
Som inte är ute och kolla på varenda jävla match på
tv med sina kompisar utan faktiskt kommer hem och
spenderar mestadels av sin lediga tid med sin fru och sitt barn.
Jag glömmer också att han lägger sitt eget företag åt sidan
många gånger för att ta hand om Zarah när jag
måste springa och arbeta dom mest idiotiska tiderna på ica.
Trots att det jag tjänar är en piss i havet jämfört med hans lön.
Att han faktiskt tar hand om henne betydligt mera många gånger.
Att han alltid följer med på läkarbesök, mina som Zarahs och
inte tar för givet att jag alltid ska göra allt själv.
Inte heller får jag glömma att han gått emot hela sin
släkt när han valde att gifta sig med en svart kvinna istället
för någon syriansk brud som släkten rekomenderat.
Att han valde att flytta en bra bit från sin mamma som
han egentligen lovat sig själv att bo nära för
att återgälda allt hon gjort för dem som ensamstående mamma.
Skönt är det också att han inte tillhör dom där vidriga
männen som klankar ner på sina fruar när dom fått barn.
Som går och raggar på andra för att dom finner sina
fruar oattraktiva när dom helt plötsligt går i mjukisar hemma.

Så man kan undra när frånskilda kvinnor med män som
satt på deras vänninor, med frånvarande pappor som
skiter i sina barn, eller med alkholiserade partners som
föredrar utelivet med grabbarna istället för mys framför soffan,
har mage nog att komma fram och döma ut min
relation bara för att den råkar vara med en man från Turkiet....

En av mina bästa och äldsta vänner var här på en spontan middag ikväll.
Han berättade att han hade blivit uppringd av ett företag
i Linköpnig där han har sökt jobb och dom ville att han
skulle komma på intervju nästa onsdag.

En del av mig blev jätte glad för hans skull för att med hans
meriter som ingenjör så betvivlar jag inte för fem öre
att han kommer att få jobbet.

Tar han jobbet så innebär det en flytt för honom då det blir
omöjligt att pendla fram och tillbaka.
En flytt innebär att en av mina närmaste vänner
helt plötsligt inte bor så nära längre och att
dom där spontana och roliga träffarna kommer
att bli ett minne blott.

Visst kommer vi fortfarande att träffas.
Men inte lika ofta, och definitivt inte lika spontant.
Varenda möte måste då vara mer planerat och inbokat.
Man gör inte en två timmars resa för en snabbfika.

Jag blev faktiskt lite ledsen i hjärtat.
Dels för att jag känner att vi alla redan har glidit ifrån varandra.
Bröllopsdagen då jag hade mina fem tärnor och en toastmaster
vid min sida för att förgylla en av mina livs bästa dagar
känns som något som existerade för väldigt länge sedan.
Knappt en månad efter bröllopet så gick nästan alla vi separata vägar.
En försvann helt.
Det känns trist då jag anser att mitt val av toastmaster och tärnor
var exakt lika viktigt som mitt val av make.
Några hederspersoner i mitt liv blev mina närmsta under en speciell dag.
Några som jag då såg en livslång vänskap med och som jag
trodde skulle följa mig resten av mitt liv.
Det var då, och nu är nu.

John och min relation har i 15 år varit så jäkla okomplicerad.
Vi har haft en ärlig och rak relation som växt ihop oss
med åren, minnen och händelserna vi passerat.
Han har funnits där genom alla upp och nedgångar i mitt liv.
Aldrig sviktat, aldrig svikit, alltid funnits till.
En lojal vän som jag kunnat vända mig till i alla situationer.
En äkta vän som jag aldrig behövt censurera mig för.
Någon som jag alltid vetat vart han står.
Det har aldrig varit någon tvekan om vem han är.

Så ni kan förstå att det är med glatt hjärta som jag ser
att han får sitt jobb som han trånat efter.
Men det är med tungt hjärta som jag ser honom ta det.....

Sitter här igen framför datorn.
Kan inte sova.
Sov dåligt inatt så min man lämnade Zarah på dagis
så att jag kunde sova ut.
Vilket innebar att jag, sömntuta som jag är, sov
till 14.00 på eftermiddagen och vaknade helt groggy.
Så nu håller jag på och vänder på dygnet igen känns det som.
Det är väl ganska typiskt att man gör det när man är hemma sjuk.

Jaja....

Ska äta lite mat, är sjukt hungrig.
Åt med min polare John vid sju och nu kurrar magen såklart.
Dels för att jag skippade kolhydraterna och dels
för att jag åt tidigare än jag brukar.

Att din partner har en del skelett i garderoben är väl inget som
kommer som en överraskning när man träffar någon som är
i 30-års åldern.
Det är något man får räkna med och vise versa gäller väl en själv.
Dom flesta hinner väl med ett par relationer innan man träffar "the one"
och det är inget fel med att man får med sig erfarenheter från tidigare
relationer. Oftast gör det en mer medveten om vad man vill ha
och vad som krävs av en själv för att ha en långvarig relation i framtiden.

Men när exet är någon som kan liknas vid en stalker eller
en psykobrud som man önskar att ens man aldrig
hade satt sina händer på då blir situationen lite mer ansträngd.
Visar det sig att detta ex även bor i samma område som
en själv, ja då är risken med att man får dras med detta ex ganska stor.

Min man hade en relation med en av sina kunder på hans
café för många många år sedan. Det var långt innan han kände
mig så jag kan inte fördöma eller grina över det.
Att denna brud skulle nagla sig fast vid min man trots att
hon hade gått tillbaka till sin kille det var för mig en gåta.

Rosie var en några år äldre tjej än mig som verkade vara en
vilseledd liten ung dam.
Man insåg snabbt på hennes vänner att hon var en ganska ensam
person som vara desperat efter att skaffa vänner då alla utom
hon var 100 kilos brudar som kaxade runt som lösdrivare och
hängde på Cans café 5 timmar om dagen.

Det som lämnade mig mest förundrad var att det Can och
hon hade var en engångs flört som varade i ungefär 24 timmar
och när man har haft den typen av relation som brukar man
vara mest skamsen och välja att hålla sig borta från den människan.
Men inte denna dam. Hon fortsatte att driva på hans café dygnet runt
trots att hon gått tillbaka till sin kille som hon blivit dumpad av
pga att hon redan hunnit varit otrogen mot honom med en
annan man på en kryssning. Surprise Surprise.
Hennes kille var syrian precis som min man och jag
tror inte han hade uppskattat hennes dagliga besök på cafét
om han kände till att hon hade haft en historia även där.

Under den tiden som Can och jag lärde känna varandra och
dejtade varandra så fortsatte hon att hänga där och göra sig till.
Hon blev bästis med hans kallskänka för att få ytterliggare
en anledning till att snurra in sig på cafét.
Droppen kom när hennes vänner började ringa "sexsamtal"
till Can på fyllan efter att dom tagit hans nummer från hans kallskänka.
Då ställde jag ett ultimatum:
Ut med packet eller packa och dra.

Finns det något jag inte vill ha i mitt liv så är det komplexfyllda
gamla ex som ska förstöra för framtiden.
Om det ens hade varit någon betydelsefull människa men
för en 24-timmars relation så borde man inte skapa
sig själv så mycket problem.

Eftersom han värdesatte våran relation så kickade han ut henne
som var helt oförstående inför det faktumet.
Trots att hon själv hade en kille och dessutom var med
barn så kunde hon inte förstå varför hon inte fick stalka honom längre.
Dessvärre tror jag att killar, svaga som dom är när det kommer
till det motsatta könet, inte alltid vill erkänna att det är dom som
tycker att det är fel utan jag tror att jag fick bli boven i dramat
när han förklarade för henne att hon inte längre var välkommen.
Jag önskar innerligt att jag själv hade sagt något till henne när
jag fick möjlighet istället för att framställas som en svartsjuk
tjej som inte litar på sig själv eller den hon är tillsammans med.

Never the less, så blev vi av med henne och hennes bulldogs till sällskap.
Hon försökte väl ta tillfälle i akt och prata med min man när
hon fick chansen med efter några onda blickar från mig så
gav hon upp även det.

Tyvärr blev jag inte av med tillfällena att se hennes face då
hon alltid är i centrumet där vi bor för hennes nuvarande karriär
är att vara hemmafru och skaffa barn.
Plus att hennes man ägde puben precis nedanför där vi bor.

Några år senare fick jag veta att hon fått svår diabetes.
Hennes man skulle lämna över puben till sin kusin för
att få tillfälle att vara hemma mer och hjälpa till.

Då först tänkte jag på karma.
Hon är otrogen mot sin man, springer efter min man,
ljuger för sin man och skapar irriterande situationer.
Sen får hon diabetes!
Och hennes "bästa" vänner drar från hennes eget bröllop!

KARMA.... feels damn good sometimes

Min favorittjej Alicia Keys har inte tappat stinget ännu.

Hennes nya sound är precis lika bra som det gamla!

Nu får du lyssna på låtarna Christine ;)

Damn det här är verkligen gamla klassiker!

Varför var musiken så mycket bättre förr?

Känns som dagens låtar låter likadant.

Ingen är direkt unik längre!