Soulfood

För någon vecka sedan så berättade dom för mig på dagis att Zarah hade gjort
sig illa och blivit nästintill otröstlig.
Dock hade ingen sett vad som hade hänt.

Hela veckan så har hon varit fruktansvärt ledsen och klagat över
att hon har ont i munnen. Och jag har tittat och tittat men inte sett
något som skulle förklara varför hon har så ont så jag trodde
automatiskt att hon kanske hade bränt sig. Det trodde vi alla.

Men idag började hon störtböla igen och då bestämde vi oss
för att ta henne till tandläkarakuten för att se om det
var något med tanden kanske.

Can åkte iväg med henne och efter ett tag ringde han mig på mobilen
och berättade att min stackars lilla älskling hade slagit i tanden
och att den satt lös. Så den måste dras ut.
Hon hade var under tanden så det måste ha gjort jätteont.
Nu har hon fått pencillin och på måndag måste jag försöka
få en tid för att gå och dra ut den.

Mitt hjärta krossades.
Hon måste ha haft otroligt ont och här går man och gissar sig
fram och tror att det ska gå över.
Problemet är att Zarah har blivit lite pipig för att en viss farmor
och vissa andra klemar bort henne hela tiden.
Hon vet att hon får uppmärksamhet så fort hon säger pip och
det utnyttjar hon till max den lilla smarta flickan.
Och nu har jag blivit lite hårdare för hennes eget bästa och
försöker få bort curling-fasonerna och små-gnället för att få vad man vill.

Men nu menade hon allvar och liten som hon är så har hon svårt
att säga och veta exakt vart det gör ont och när man inte kan
se det själv så får man ibland gissa sig fram.
Vilket ledde till detta!

Men vi förstod ju till sist i alla fall och det är huvudsaken.
Så nu vet vi hur vi ska gå tillväga och tack gode gud är det
ju ändå en tand som ska bort förr eller senare så det kommer
en ny i alla fall.....