Soulfood

 

Idag hade jag den mest vidrigaste kunden och för första gången

så hamnade jag faktiskt i en riktigt känsloladdat diskution med en kund.

Eftersom det ofta kliver in kunder som vill ta ut hela sin dåliga dag

över en och vi som servicepersonal är en av dom mest utsatta

på arbetsmarknaden så har man vant sig att försöka ta

dessa människor med en nypa salt och låta dom hållas.

 

Men idag var det annorlunda för mannen, som egentligen skulle

köpa skinka av min kollega, gick till nästintill personangrepp och

där går definitivt min gräns.

Min kollega som är ganska ny blev först attackerad av honom för

att han var förbannad över att vår naturliga väddöskinka hade

en annorlunda look och han trodde att det var något fel på den.

När hon bad mig förklara för honom varför det var så, så

fuckade han ut och sade åt henne att han minsann inte köper

mina billiga ursäkter och började snacka skit om mig.

Då brast alla hämningar för mig också och jag sade åt honom

att om han hade något att säga så kunde han minsann säga

det till mig ansikte. Varav han började skrika på båda oss som

en galning som precis hade släppts ut från ett psykhem.

Hela charken stannade upp och tillslut så gick han vidare.

 

Adrenalinet pumpade runt i kroppen och jag var

så jäkla upprörd och förbannad i flera timmar efter.

Man borde förvänta sig att människor ska bli upprörda

om dom behandlas dåligt, bli upprörda över att barn svälter

eller att människor dödas dagligen men nej nej nej....

Här i Sverige så blir vi upprörda och bryter ihop för att vi

inte tycker att skinkan ser bra ut, eller att kycklingen på kupong

råkar vara slut, eller för att vi får vänta mer än en sekund innan

någon personal ser och servar just oss.

 

Oh my goooooooood!!!!!!!!!!!