Ingen mamma borde behöva begrava sitt barn
Igår när jag storstädade så hittade jag en massa små
parfymer och figurer som jag fick ärva när min italienska kusin Sara
dog i leukemi. Hon samlade på små söta saker och hade ett helt skåp
fyllt och när hon gick bort så gav hennes mamma mig flera av dem.
Ska lägga upp en bild på dem senare.
I vilket fall så var det för mycket för en stackars gravid kvinna
med hormoner som sprutar åt alla håll.
Jag fick en riktigt gråtattack och satt minst en timme och bara
sörjde och tänke på min älskade kusin som dog så ung som 17 år.
Tagen av en hemsk sjukdom som höll i sig i två år så lämnade
hon ett enormt tomrum efter sig och för mig speciellt som
stod henne väldigt nära.
Min faster födde ett handikappad barn först som nu är 45 men
har en personlighet som fortfarande är som en femårings.
När Sara föddes efter henne så lade mamman stort hopp i henne
och kände att den dagensom hon själv gick bort så skulle det i alla fall
finnas någon som tog hand om hennes första barn.
Men när Sara fyllde 15 så fick hon leukemi.
Första året så trodde dom att hon hade klarat det värsta
och att hon skulle överleva men sen blev hon sämre och tillslut
var hon så sjuk att hon själv hade bett sin mamma om att få dö.
Den dagen som mamma väckte oss och sade att hon hade gått
bort var en av dom värsta dagarna i mitt liv.
och det var även första gången som jag såg min pappa visa
kraftiga känslor och gråta.
Igår kändes det som att hon gick bort bara häromdagen.
Och nu när jag själv är mamma till snart två barn så kan
jag inte komma på något värre eller mer förödande för själen
än att behöva begrava sitt eget barn.....
Kommentarer
Postat av: Maria
Lilla vän, mina ögon fylls av tårar när jag läser detta, det måste ha varit så fruktansvärt för alla inblandade.. vi sågs ju den dagen du hittade dessa prylar men inser först nu hur jobbigt det måste ha varit för dig att se alla dessa minnen av Sara… Jag finns alltid här om du vill prata om denna hemska tid i ditt liv, det hoppas jag att du vet.
Trackback
