Från att kämpa mot rasism till att kämpa mot sin egen rasism




"When you are one of the spirits who tries to change the system,
it always ends up with the system changing you"

Samira citerade något liknande i fredags när vi sågs
och det har fastnat i mitt minne och kommer att ha sin grund
i detta inlägg.....

Fan mitt liv startade med att jag fick slåss mot rasism och
mitt liv har alltid handlat om att bekämpa rasismen.
Men när den väller fram starkare än någonsin och du finner
mer satans barn och onda gärningar än någonsin så växer det ofrivilligt
fram sådana känslor inom mig också.
En trötthet över att svarta och muslimer alltid ska bära
bördan och ta tyngden från Europas fientliga människotankar.
Rasismen växer starkare än någonsin i Sverige och dom goda
makterna hinner inte ikapp dom onda.
Ett personligt angrepp mot mig och många av mina medmänniskor
håller på att ske och det är dessutom då väldigt svårt att inte ta
det jääävligt personligt.

Idag skulle jag sätta på pippi långstrump på youtube åt Zarah
och vad finner jag. Jo, ren och skär rasism på kommentarerna
som lagts under pippis kortfilm.
Inte ens där kan den smutsiga rasismen hålla sig borta
utan under denna oskyldiga barnfilm så var jag tvungen att
läsa kränkande ord om invandrare, främst "negrer".
Hur den konversationen hittade dit det har jag ingen aning
om men där var den. I all dess skönhet.
Kanske pga att rasisterna beslagtagit Astrid Lindgren som ett
tecken på svenskhet och nationalism och gjort namnet
känt inom nazistiska grupper men det var högst opassande att
hitta det där och tyvärr så förstörde det en stund som skulle vara rolig.

Så vad gör man?
Hur hindrar man sin egen rasism att växa när ens
färg och ursprung ständigt kritiserars, förnedras och förtrycks?
Vad gör man när man inte kan öppna datorn utan att
hitta forum eller hemsidor för vit-makt-tänkande ligister.
Vad gör man när man en dag vaknar upp och inser att allt
det här bullshitet om att Europa försöker kämpa för mänskliga rättigheter
bara är ett påhitt och man inser att det absolut inte finns något
intresse av att låta icke-europeiska länder kämpa på samma
sida och vilkor som Europas sida.
Att dom bara går in i länder där det finns ett materiellt intresse
och att länder som saknar tillgångar lämnas åt dess öde, t om när
det skrider över gränserna till folkmord.
Nu när jag tittar mig runt omkring med mer öppna ögon
än någonsin så inser jag att det alltid funnits ett intresse
av att ha muslimer, svarta och många andra etniciteter på den
plats som man har dom.
För den största rädslan och den värsta rasismen började
växa fram först när det blev tal om att icke-europér skulle
kunna få stå sida vid sida som européer.

Jag vill inte låta den trångsynta rasismen bita sig in
i mig men med tanke på vad som händer mina medmänniskor
och mig just nu så känner jag hur den förgiftar mitt sinne
och börjar äta sig upp inifrån.
Ett vi och dom tänkande surrar i min hjärna och jag
finner att även jag drabbas av detta utanförskap som
många med min bakgrund befinner sig i.

Jag vill tänka på alla goda.
Vill tänka på att det fortfarande finns människor
som kämpar för våra rättigheter och för vår frihet.
Vill tänka på att det fortfarande ska finnas ett
skydd mot förtryck och misär för oss med annan bakgrund,
Men inga vapen i världen kan skydda oss mot den vidriga
människosyn som inte bara växer fram utan förmodligen alltid
har funnits där. Inget kan skydda oss från att Guds barn blivit
vuxna satansbarn som bara tillför misär och olycka i världen.
Inget kan hindra oss från att människan tappat all sin
empati och istället gått och bildad en pakt med djävulen.
Så istället ser jag bara fiender som vill mig
och mina barn illa och som vill sätta mitt folk i kedjor igen.......




 

Kommentarer
Postat av: Samira

Väldigt bra skrivet (som alltid) !!
Efter vår träff i fredags så skällde jag ut en man på tåget som hade fått i sig lite alkohol o satt o prata med några unga svenska tjejer om "svartskallar". Hur han tyckte att dem tar över Sverige o att dem absolut inte borde arbeta som poliser. Jag skrek åt honom att hålla käften o att han borde skämmas! Det komiska (inte alls komiskt egentligen) var ju att det bara var jag som reagerade, den enda där som inte var etniskt svensk. Kunde inte låta bli att undra över ifall dem flesta svenskar bara behöver lite alkohol i kroppen för att dem hatiska orden ska börja välla fram.
När mannen gått av så kom de två svenska tjejerna (som hade suttit knäpptysta hela resan) fram till mig o sa att jag var modig. Är det mod att stå upp för sig själv som "svartskalle" idag? Tydligen.
Jag arbetar med min egna hat o rasism, jag vill inte vara lika trångsynt. Men med så många emot mig så blir det extra hårt arbete.

2012-06-18 @ 13:37:44
URL: http://samiraekman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0