Soulfood

Det måste vara oerhört jobbigt att inte vara kapabel att
använda sin röst.
Att känna en rädsla inför att säga vad man tycker och känner
för att man är så rädd för hur omgivningen ska reagera.
Jag som bodde bott i Sverige och Italien kan ju se extrema
kontraster och det kan inte hjälpas att man drar den pararellen
mellan hur folk mår och hur glada dom är som människor.

Jag satt på möte/utbildning igår igen och jag finner
det otroligt fascinerande att höra hur folk säger vad
dom vet att folk vill höra och inte vad dom egentligen tycker.
Ett slags rövslickeri men samtidigt en slags rädsla för att
bryta upp ifrån vad alla andra tycker.

I Italien sprudlar alla ord i ärlighetens namn och
ibland är ärligheten så stark att man nästan blir generad
för trots allt så är man uppvuxen med det tillbakadragna
svenska sättet så när någon sitter vid ett matbord
och säger till värden att man inte fann maten så förtjusande
så vill jag, trots att jag inte alls känner mig speciellt svensk,
sjunka genom golvet och dö, hahaha.
Men saken är att ingen tar illa upp.
Det kan bli hetsiga diskutioner i några minuter ifall man
har ett känsligt ämne som konversation men sen
går man vidare och det är no hard feelings left.

Här trycker man ner sina åsikter så långt ner i halsen att man kvävs
och när dom väl kommer upp så är dom så fyllda med
bitterhet att det man har att säga kommer ut som en spya
snarare än en välfylld mening.
När man sitter som läsare av politiska och främlingsfientliga
bloggar, eller t om bloggar om djur, och läser alla kommentarer
från den svenska befolkningen så undrar man ju hur vi
egentligen mår i Sverige.
Så hatiska, så bittra, så hämndlystna.
Det känns som man finner folk som kommit hem från
en förlust efter ett krig och som törstar efter blod.

Jag kan inte respektera ett sådant agerande.
Speciellt inte när det är i ett anonymt forum där ingen
kan se dig tala. Det är höjdpunkten av feghet.

Vi måste hitta en annan utväg från dom
nedtryckta känslorna och dom osagda orden.
För inte bara är det farligt för en själv att aldrig
få komma till tals och stå upp för sig själv.
Det blir även extremt farligt för samhället och andra människor
om vi ska hela tiden handskas med andras sinnesjuka och nedtrycka känslor....