Breakdown



Jag hade en tung dag i förrgår och jag är sannerligen glad att en
av mina bästa vänner och mitt barns gudmor råkade jobba just den kvällen.

Jag har varit sliten på sistone. Zarah har varit extremt mycket sjuk detta år,
och självklart blir vi andra det också då. Detta har lett till att jag inte
kunnat träna och att jag blivit energilös. På det så har jag inte
varit så nöjd med min tillvaro. Känner att jag sliter ut mig på jobbet och
att det ofta är mycket konflikter och konfrontationer där.
Samtidigt så har vi kämpat för att få vårat andra barn och inga förändringar
i livet har kunnat göras innan dess.
Kanske är det trots allt små 30-års tankar som dyker upp.
En känsla att inte vara nöjd med vad man hamnat och vad man åstadkommit.
Kanske lurar jag in mig i samhällets tänkande och glömmer alla goda gärningar
jag genomfört, all kärlek jag givit min familj, allt jag presterat på jobbet
och allt som jag tillfört i mitt liv trots allt. Kanske har jag också fastnat
i en tänkande där man aldrig är nöjd.

Men jag tror att jag med handen på hjärtat, trots underbara
vänner och en gudomlig familj, aldrig kunnat säga att jag har varit
riktigt lycklig här i Stockholm/Sverige.
När jag bodde i Italien så var livet inte alltid lättare och man
slet som ett djur för pengarna men man levde bland lyckliga
och glada människor som hellre ville än väl än illa.
Som inte kände avundsjuka och bitterhet över andras lycka och
som stöttade en när livet var tufft och gladdes åt en när man var på benen.

Vi har blivit arroganta här.
Vi är fruktansvärd avundsjuka och vi fäller hellre än friar.
Vi är snabba på att ge kritik men snåla med dom vänliga orden och gärningarna.
Vi är så inne i vårt ego att vi inte har tid eller lust att stanna och hjälpa
en annan medmänniska upp.
Vi använder rasism, vaneföreställningar, elakhet och ondska för att göra
vårt bästa för att få våra bröder och systrar att hamna i underläge.
Så fort jag tar ett kliv ut från min portgång så ser jag bara sura miner, onda
blickar och jag känner att människior kastar onda ögat och ger dålig energi.
På det sättet kommer vi tillbaka från en promenad i samhället med
ännu mer tyngd på våra axlar och ännu mer olycka i hjärtat.

Och allt detta gjorde att jag i tisdags, efter en disskussion med
min chef som istället för att påpeka vad jag faktiskt åstadkommer
var tvungen att trycka ner mig för saker som jag inte hinner,
bröt ihop i lunchrummet och satt och bölade på toaletten i 35 minuter.
Tack gode gud att Maria var där. En axel att gråta mot och ett öra som lyssnade.

Jag har gjort allt för mitt jobb, dom får mitt bästa och jag kommer hem
och ger mitt sämsta. Jag högpresterar hela tiden, tar på mig ansvar som
jag inte ens behöver, gör det där lilla extra och kämpar för
alla avdelningars bästa medan vissa bara står och tänker på sitt eget.
Trots det duger man inte till ett Jack Shit!
Man är inte ens anförtrodd att skala en jäkla lök längre.
Dom har gjort mig så jäkla liten.

Men det är dags att vända blad.
Dags att ta saker i egna händer.
Stänga världen och all misär ute och inta kärlek, hopp och frid.
Jag har alltid varit sårbar för vårat egoistiska och hatiska samhälle och
jag låter den ta en alltför stor del i mitt liv.
Jag kommer alltid vara en människa som axlar världens problem och
jag kommer alltid kämpa för en bättre vardag för mina barn.

Men om jag låter mig knäckas av allt runtomkring så
kommer jag inte att ha någon energi kvar att göra gott.
Så det är kanske dags att tänka lite på sina egna behov och sin egen hälsa!!


Kommentarer
Postat av: samira

<3



Känner igen mig så mycket i det du skriver! Även jag har alltid varit sårbar för det hatiska samhälle vi lever i.

Det är sant att du ska försöka fokusera mer på dig, men samtidigt så är det nog vi som är mest sårbara som bryr oss lite mer och ger lite mer. Och det får vi aldrig förlora.



Du har påverkat mig väldigt mycket genom att bara vara du. Och jag lovar att du har påverkat fler själar än mig.



Man kan inte leva sitt liv efter vad andra tycker och tänker om en, men samtidigt så är det väldigt svårt att inte ta åt sig.



Jag vet inte hur du ser ut, jag vet inte vilken din favoritlåt är eller vad du tänker på varje natt innan du går och lägger dig. Men jag vet att du har en vacker själ som brinner för rättvisa. Jag vet att du har påverkat mig. Jag vet att du kommer att uppfostra dina barn med dina vackra värderingar, och genom det så har du förändrat världen.

2012-05-10 @ 11:06:39
URL: http://samiraekman.blogspot.com
Postat av: Sara

Vad fint skrivet av Samira håller med henne i allt det hon skrivit. Känner igen mig i din text och du har så himla rätt. Vill bara säga att du är underbar & duger Linda <3 stor kram och massa kärlek från mig

2012-05-10 @ 16:58:31
URL: http://Http://unikingenannanlik.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0