Soulfood

 

Har till stor del av natten följt valvakan i USA och när jag slog på tv:n

imorse så möttes jag av en otrolig känsla och ett otroligt glädjerus.

Barack Obama var omvald!

 

Den väldigt trots allt, konservativa USA hade röstat bort en

kandiat som står bakom både en homofobisk och en kvinnodiskriminerande

politik som till stor del fortfarande representerar mäktiga USA.

 

4 år är inget spelrum för att förändra en sådan stor nation som dessutom

legat i en enorm kris och jag hoppades att folket skulle inse att Obama behöver

mer tid att rädda det sjunkande skeppet.

Obama är en stark och viktig representant nu när omvärlden kommer ikapp

och världsledande USA snart kan vara ett minne blott.

Obama skapar broar mellan länderna och tror inte längre på att USA

ska fortsätta leva i en fantasivärld där man tror sig själv vara överlägsna alla andra.

Han sträcker ut en hand och efter tiderna då Bush regerade så är det nog viktigare

än någonsin att visa att man är en vän snarare än en fiende.

 

Detta val har även visat att minoriteterna är ett folk att räkna med

och att utesluta dom som väljare är livsfarligt.

Att fånga den stora och växande gruppen "latinos"  ledde

till stor del till vinst och dom svarta och unga slöt sig även dom

upp vid hans sida trots att dom unga ändå visar upp ett tappat förtroende.

 

Jag hade önskat att Sverige hade en stark YES WE CAN-politiker

och att dom stora partierna ledde oss och politiken på ett

enkelriktad spår där väljarna kände sig hemma och trygga.

Dessvärre inser jag att jag jämfört med amerikanska valet kommer

att få vakna upp med en klump i magen när valet i Sverige är över

då Sverigedemokraterna nu är tredje största partiet och inget

ljus går att finna i våra egna igenproppade tunnlar!