Stökiga invandrarungdomar och vilsna sverigedemokrater har mycket gemensamt!

Sverigedemokraten William Petzäll är död.
T om jag som är stark emot Sverigedemokraterna och allt som
dom står för tycker att hans död var tragisk och önskar ingen familj detta.
 
Dock imponeras jag av hur man har så stor förståelse för att svenska ungdomar
kan börja knarka och gå med i rasistiska rörelser.
Hur man vill skönmåla dem som fantastiska människor med fina hjärtan
som bara hamnat på fel sida av vägen när det sitter tusentals ungdomar
med invandrarbakgrund som flytt från krig, misär och som känner ett
fruktansvärt utanförskap som direkt svartmålas som onda själar som
bara vill Sverige och svenskarna ont.
 
Ingen människa föds ond och på samma sätt som en ung kille
som William känner sig manad till att gå med i en främlingsfientligt
parti och börja med droger för att han är vilsen här i världen så kan
det kanske finnas en liknande förklaring varför samma unge kille
från förorten känner och agerar likadant.
 
Att dra sig till extremistiska grupper handlar oftast om att man
är osäker i sig själv och försöker trygga sitt liv med att hitta människor
som man kan känna någon slags tillhörighet med.
Vare sig det är att stå och uppmanna till rasistiska dåd eller om det
är att glida omkring och vara stökig och förstöra sina möjligheter det
spelar egentligen ingen roll för grunden är detsamma.
 
William Petzäll var bara en av tusentals unga som sträcker ut
handen för att få hjälp men får den avvisad av vårt kalla samhälle.
SD som påstår sig värna så mycket om svensken och målar upp sig
som Sveriges räddare i nöden kunde inte ens ta sig dit att hjälpa
sin egen partikamrat utan stängde ut honom i kylan precis som
dom vill göra med alla invandrare.
Konsekvenserna för att stänga ut  unga människor, svenskar som
invandrare, är och kommer att vara förödande.
William Petzäll precis som Taimour är klockrena reslutat
på vilka typer av människor som vårat kalla samhälle håller på att skapa.
 


 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0