Soulfood

Kent Ekeroth och Björn Söder dansade loss på minnesdagen för förintelsen i fredags.

WIEN. På den internationella förintelsedagen passade Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder och SD-toppen Kent Ekeroth att gå på WKR-balen i Wien. Men balen, som är en tradition sedan 1952, har i år plockats från Unesco:s kulturarvlista på grund kopplingar till nynazismen. Men det bekommer inte SD:s Björn Söder.

– Jag tycker det är en löjeväckande koppling, säger han till Aftonbladet.

Utanför det stora konserthuset i Wien protesterade tusentals människor mot balen. Förutom Söder och Ekeroth festade Jean-Marie Le Pen, ledare för franska Front National, tillsammans med andra politiker från Europas extrema höger.

– Såvitt jag förstår hålls balen den sista fredagen i januari varje år och det har ingen som helst koppling till Internationella förintelsedagen, säger partisekreteraren Björn Söder till Aftonbladet och fortsätter:

– Det är en fruktansvärd jämförelse och ett sätt att försöka ta billiga politiska poäng, säger han.

Enligt Söder är kopplingen löjlig och han menar i stället att det är en bal med god mat och dricka som samlar politiker, näringsliv och föreningsliv.

Gud dessa veckor har sugit musten ur mig.
Igår blev det en vända till akuten och idag känns inte mycket bättre.
Högra delen av mitt ansikte är bordomnad och det pulserar en
kraftig smärta hela tiden och det finns inget att göra.
Har fått nya mediciner och måste avvakta en dag för
att se om den har någon effekt annars är det tillbaka
till läkaren igen och då måste jag nog röntga ansiktet.
Inte ens ipren tar bort smärtan och det känns skrämmande.
I fredags låg jag och bölade av smärta och det är inte så likt
mig för jag har världens högsta smärttröskel.

Det enda som håller humöret uppe just nu är min underbara
omgivning som skickar stöttande sms, ringer, och
visar en enorm omtanke.

Mamma och pappa ringer varje dag och är oroliga.
Dom funderar på att komma hem från Italien.
Så söta. Älskar föräldrar som aldrig riktigt slutar
att tänka på en som om man vore deras lilla baby.
Och min kära svärmor som skickar med mat hela tiden
och hjälper till att ta hand om Zarah.
Helt underbara är också mina vänner som ringer
och frågar om dom ska hjälpa till att handla mat
eller ta hand om saker som dom förstår att man inte orkar.

Ni läsare är också söta.
Har fått många fina kommentarer på bloggen.

Alltid ett värmande ljus i
en kaos av smärta och sjukdomar:)

Tack för att ni finns!

Det är inte många som lever upp till mina förväntningar när det kommer
till deras sushi.
Igår bad jag min man hämta en 12-bitars från centrum och när
han kom hem med maten så kunde jag bara genom att titta på
sushin se att det skulle smaka pyton, vilket det gjorde.
Den enda bra sushin som jag har ätit är våran på jobbet,
yasuragis och tapas pongs sushi.
Resten har varit så dåligt att jag inte ens kunnat äta
det för att jag ska bli mätt.

Riset är verkligen a och o men även kvalitén på
skaldjuren som dom lägger på.
Det märks direkt när det är dåligt.
Sen kan man ju verkligen undra varför dom envisas med
att snåla med saker som inte ens är värt att snåla med.
Som att späda ut wasabin så att det inte smakar något
eller göra blaskiga miso-soppor som ändå är billig buljong.

Men det har väl blivit så att kvalitén sjunkit då varenda
träskalle verkar få kalla sig själv för kock nuförtiden.

Min otroligt ambitiösa och duktiga vän Christine klarade sin
sista tenta och är ny färdigutbildad inom biomedicin!!!
Nu väntar en arbetskarriär och jag är säker på att det kommer
att gå precis lika bra på arbetsmarknaden som det gjorde i skolan.
Yo go girl!!!!

Grattis!!!!

Här är min underbara fem-rätters meny...
En dos av kortison och annat shit ingår
i den smakliga måltiden som jag måste ta dagligen.

Bon appetit!

Idag mötte jag min kära make i centrum för att jag skulle ta ut
resten av mina mediciner från apoteket.
Efter en runda så kom han på att han skulle lägga i mer pengar
i bilen så han begav sig iväg och jag skulle vänta på honom på H&M.
Efter 20 minuter så var han fortfarande inte där och när jag ringde
honom så sa han att var på väg.
Men ytterliggare 20 minuter gick så jag gick vidare och blev
dessutom förbannad.

Tillslut ringde han och jag var skitlack.
Det var dags att gå och hämta Zarah så halva min vistelse
i centrum blev utan sällskap.

Jag satte mig i bilen för att åka och hämta Zarah med Can
När jag skulle sätta mig på min plats så fann jag en stor
bukett med blommor på mitt säte och en present.
Can hade sprungit runt och försökt hitta en present till mig
för att han tyckte synd om mig för att jag är så sjuk just nu.
Så tji fick jag för att jag gick runt och var sur på min man..hehe!

Tack mitt hjärta!

För några månader sedan så hamnade jag av en slump på
en blogg där en journalist hade skrivit om en demonstration som
SD:s ungdomsförbund hade försökt att ha i Malmö.
Hon tog antirasisterna som det största problemet för att hon menade
på att SD bara hade försökt att ha en lugn och sansat möte
medan antirasisterna stod och skrek som barbarer och utjorde ett hot.
Titeln på hennes artikel led så här:

Gud bevare oss för antirasister

Vad jag inte klarar av att förstå är att man fortfarande inte
ser att SD står för rasism och främlingsfientlighet.
Att faktumet att dom har kostym istället för bombajacka
och nazistmärken helt plötsligt gör dom hederliga.

Bara för att man demonstrerar under lugna omständigheter så
tar det inte bort faktumet om varför man demonstrerar.
Kanske halva SD består av naiva ungdomar som söker
gemenskap och ett sätt för att få utlopp för deras missnöje,
eller pensionärer som på riktigt tror att det är pga invandringen
som dom har det så dåligt ställt, eller kanske finns det några
stackare som tror på Jimmie Åkesson konstanta utspel mot
muslimer och hans påstående om ett tredje världskrig mot islam
och att muslimerna kommer utrota svenskarna pga deras barnafödande.
Vad SD än består av så är deras budskap farligt och hur man än
förskönar det så går dom hand i hand med nazismens tankegång.

I Sverige har vi börjat gömma rasismen bakom demokrati.
Man påstår att hets mot folkgrupper går hand i hand med yttrandefrihet.
Vi tror navit att den grova rasismen som växte med slavhandeln,
utrotningen av judar, dödandet av indianer etc har försvunnit för
att vi inte längre bränner folk på kors.

Men rasismen finns där klart och tydligt.
Den finns i det konstanta överlägsna tänkandet att
vita européer skulle vara den bättre rasen och
att afrikaner fortfarande är djur som ska hanteras som boskap.
Den ligger i det ständiga hycklandet att man inte vill ha krig
i icke-europeiska länder men att man gärna håvar
in pengar på bidrag av vapen till krigen.

Det finns ljus i tunneln.
Många människor offrar sin tid, sina pengar och
sitt liv på att hjälpa folk i utsatta länder.
Det finns änglar utsända från många olika områden.
Saker är lite bättre än förr.

Men rasismen finns kvar med glorian runt ordet
och med massor av bullshit som ska rättigfärdiga den.

Och när naiva journalister gömmer rasismen bakom yttrandefrihet
så blir man inget annant än mörkrädd.

Ibland är det bra svårt att förstå att Zarah bara är 2 år.
Dels pga hennes gärningar och dels pga hennes karaktär.

Nu när jag har varit sjuk så har hon varit den underbaraste lilla
sötnosen man kan ha.
Hon har kommit med vatten, legat och klappat min kind
och faktiskt matat mig.

Så fort jag har fått mina hostattacker så har hon kommit
och kramat mig och sagt:

- Stackars lilla vännen

I måndags fick hon följa med mig när jag skulle ta mina
blodprover och när jag satt i labbrummet för att ta
sprutorna så sade hon till sköterskan att hon var
var tvungen att lämna en hand fri för att hon skulle
hålla mig i handen i fall jag var rädd.

Sen satt hon och höll mig i handen hela tiden
och sade att jag var en "duktigt mamma" hahaha.

Väl hemma på kvällen så fortsatte hon att imponera
när hon bar sin disk till maskinen, satte in den, letade upp
diskmedelet, lade in den i luckan, stängde och satte på diskmaskinen.
Helt otroligt! Man får vara glad för att ens barn vill hjälpa till.

Ja herregud hon är verkligen something.
Väldigt godhjärtat också.
Tar aldrig någons parit för att hon tycker mer
eller mindre om dom utan när hon tycker att något
är fel så skäller hon på den personen som hon anser ha felat.
Det tyder på en bra karaktär.
Jag hoppas dessa fina egenskaper ska få följa henne livet ut.



Zarah o Nero

Glömde skriva om min kära vän Malins födelsedag.
Den 17 januari fyllde denna underbra lilla dam 24 år.
Så grattis till dig vännen i efterskott på bloggen!

Ibland känner jag verkligen för att kasta ut min mobil genom fönstret
och låta den vila i frid.
Den må vara praktiskt, nödvändig och t om ganska svår
att leva utan men den tillför ju även enormt mycket stress.
På något sätt så tvingar den oss att vara extra tillgängliga
och många gånger tar den oss ifrån vanligt vett och ettikett
pga att vi lättare kan gömma oss bakom sms.

Istället för att ta våra konflikter öga mot öga så skickar vi
sms för att vi finner det lättare att haspla ur oss vad vi känner
när ingen ser oss och hör oss.
Lättare är det också att banga ut från möten eller träffar
då man snabbt kan skicka iväg en nödlögn.

Förr hade vi hemtelefoner.
Vi var svåra att få tag i. När vi inte hade tid så hade vi inte tid.
Vi behövde inte känna att vi måste ha koll på mobilen hela tiden
ifall någon skulle råkat ha ringt eller sms:at.
Vi var engagerade i det vi gjorde till 100% för att
vi slapp bli avbrutna av mobilsignaler hela tiden.

Jag får nästan alltid utskällningar av pappa för att jag inte svarar.
Även min man som undrar varför man har en mobil om man
ändå aldrig hör den eller visar intresse på att svara.
Oftast blir jag arg för jag anser inte att en mobil nödvändigtvis
betyder att man alltid ska vara tillgänglig.
Och dessutom är jag väldigt sällan det då jag har fullt upp
med jobb, barn, sköt hemmet och självklart blogga ;)
Ibland ser jag att det ringer men inser att om jag svarar så
försvinner snabbt 15-20 minuter bort på att prata.
Tid jag oftast inte ens har.

Inte heller är det speciellt kul när ens sällskap svarar
på varenda samtal och sms när man umgås.
Klart att det finns gånger man måste men när
man har så få tid med sina vänner och nära och kära
så kan man åtminstone ge dem sin fulla uppmärksamhet
när man väl ses, om inte av respekt.

Nä usch...mobilen för mig är bara stress för det mesta.
Men jag ger mig själv rätten att inte göra mig
till en 100% tillgänglig person bara för att jag ägen en.

Här är en härlig historia som blandar in både glädje,
rasism och idrott.
Dessa olika karaktärer får verkligen ens hjärta att
smälta när man ser gemenskapen som idrotten kan ge.
Påminner mig om när jag själv började på basket!

Såg denna fantastiska film i helgen.
Den är precis lika berörande som Hotel Rwanda
och även denna film trycker på grymheterna som
försiggår på Afrikas mark.
Absolut värd att se, flera gånger om!

Varför kollapsar alltid kvinnors hjärna när dom är runt män som
dom finner attraktiva eller oemotståndliga?
Det spelar ingen roll vilka kvinnor det är, vilken etnicitet dom är ifrån
eller vilken ålder dom befinner sig i för när dom hamnar i vissa
situationer så undrar man om allt står rätt till uppe i knoppen.

Igår kom en av dom fd cheferna på mitt gym ner med en kollega och
handlade. Hans kollega, en två-barns mamma som jobbar med
hälsokost är en kvinna som också ofta handlar hos oss och
som jag alltid funnit trevlig och glad.
Men igår när hon hade sällskap av denna man som jag gissar
är en riktigt favorit på gymmet då han är charmig och ser bra ut, så
hade hon en helt annan attityd.
Hon blev nästan svartsjuk och otrevlig när vi pratade med
varandra, vilket vi självklart gjorde för att vi känner varandra.
Och när dom försvann en bit bort så hörde jag att hon gjorde
narr av det som han och jag hade pratat om!!!
Det kändes så fjantigt men ändå så väntat.

Och jag kan räkna upp ett stort antal ggr som jag
beskådat denna situation.

Personligen finner jag det löjligt att man låter en
man fjanta till det i huvudet på en på det där sättet.
Och många gånger så är det ytterliggare ett tydligt tecken
på att vi kvinnor fortfarande är det svagare könet när
vi säljer oss så billigt och så lätt vänder oss mot våra "systrar"

Jaha...så var det dags för nästa sjukdom.
Bihållsinflamation!!!!

Så för att summera dessa två veckor så kan jag ju berätta
att jag startade med en härlig vinterkräksjuka, för att sedan
fortsätta till feber och astmahosta, för att gå över till
en grov förkylning och slutligen avsluta med bihållsinflamation.
För att inte glömma mina 5 tappade kilon som får mig att
se ut som ett skellett!!!

Nu kämpar både jag och min chef för att hitta ersättare
åt mig så att jag kan få min behövda time-out.
Två veckor till är bara för mig att glömma.

Det är synd att det är så stor press på oss alla.
Press på min chef för att han har en tajt budget och press på sig.
Press för att vi nästan aldrig har personal.
Press på oss för att vi får dåligt samvete när vi måste vabba
eller sjukanmäla oss för att vi vet att dom hamnar i skiten på jobbet.

Men någonstans måste man ju tänka på sin hälsa.
Vem vill ha mig om jag är sjuk och utbränd?

Jag vill ju bara bli frisk!!!

När man ligger hemma så finner man otroligt många intressanta
program att fästa sig vid.
En som jag finner rolig är Wife Swap, ett program som
går på kanal sju kl 10.55 under veckordagarna.

Två familjer byter mamma/fru under två veckors tid.
Första veckan måste kvinnorna leva sig in i varandras roller
och andra veckan får de ta in sina egna regler i familjen
och familjen måste anpassa sig efter dom.

Oftast finner jag att jag blir galen på båda familjerna.
Jag gillar inte hitlerfasoner, fanatiska regler och män som
agerar hemmafruar men jag gillar inte heller när man
lever i en soptipp, inte har några regler alls för sina barn eller
när ens man vägrar hjälpa till i hemmet eller med barnen för att han är man.
En balans där emellan är bäst.

Men sen måste man ju respektera varje familjs val.
Vissa familjer trivs under vissa omständigheter och
vem är vi att döma dem egentligen.
Alla fungerar vi olika och alla vill vi ha olika typer
av män, kvinnor och levnadssätt.
Tur är väl det för annars skulle det vara hård konkurens
på varje människa :)

Man vet att man är otroligt sjuk och otroligt uttråkad
om man fastnar för ett program som detta.
OCH tycker att det faktiskt är ganska kul... hahaha

När vi ser kvinnor med dyra kläder och senaste väskan från
Gucci så känner vi en viss avund.
Ser vi en man med rolexklocka, klädd i senaste kostymen från
Giorgio armani och vid ratten på en mercedes så önskar vi att vi var
i hans kläder.

Men på sistone har jag börjat se något helt annat....

Skulder, lån och en yta som man inte äger.

Vet ni hur många som lever skuldsatta över öronen för att
visa samhället att dom duger.
Som tar lån på lån på lån för att leva ett liv dom ej har råd med.

Jag tittade på lyxfällan idag.
Ett ungt par från Brommas finare områden medverkade.
På tomten stod två bilar och en snygg motocrykel och
i kvinnans rum hängde pälsar och andra dyra vanor.
Villan dom ägde hade kostat dem 3 miljoner men den
var tokful!!!!

Jag förstår mig inte på dessa människor som köper otroligt
fina villor med otroliga möjligheter men sen inte har råd att
sköta dom för att dom är så upptagna med att försörja
hemmet dom inte kan ha råd med.

Missförstå mig rätt, en villa kan vara helt underbar men
när man inte kan nå huset potential, och rummen är
totalt nedgångna så har jag hellre än billigare lägenhet i toppskick.
Jag går ofta förbi lyxvillorna i närheten där jag bor och ser
på dom underbara trädgårdarna som ser ut som en häxas bakgård
och tänker: Fan vilken skam! Den trädgården borde blomstra!!!

Saken med människorna som hamnar i lyxfällan är att dom
är så otroligt korkade att man blir mörkrädd. I alla fall 90% av deltagarna.
Dessa människor är inte ensamstående mammor som har low-life men
som vägrar hjälpa till med försörjningen.
Inte heller är det folk som förlorat sina jobb och blivit sjuka.
Det här är bara otroligt curlade människor som har tappat all
respekt för pengar.
Människor som bara sitter och tror att allt ska flyta på ett
bananskal och att allt löser sig om man bara sopar det under mattan.

Värst är föräldrarna som man sett i programet.
Föräldrar som slösar bort sina barns framtid och som
inte tänker på några konsekvenser överhuvudtaget.
Som gråter när deras playstation släpas iväg men inte
bryr sig om att barnen kanske inte har mat för dagen.

Det är svårt att tycka synd om dessa människor.
Och värre blir det när lyxfällan på slutet alltid ger
dom en belöning för att dom ordnat upp sin ekonomi.
En belöning som leder till att dom kan få något skuld eller
något badrum betalt. Och kan tyckas vara jävligt ironiskt.

Så därför kan jag inte längre känna någon avundsjuka för
vad man tror är en rik människa som flashar runt.
För väldigt ofta är det bara en inköpt fru eller en skuldsatt sate.

Hade precis ett samtal med min chef om att ta en time-out.
Ska sjukskriva mig vecka 6 och se hur lång tid jag behöver
för att rehabilitera mig.

Jag tror att det blir bättre för alla parter.
Det är inte kul för varken dom eller mig att jag
ska hålla på att sjukskriva mig hela tiden.

Nu måste jag pallra mig till läkaren så fort som
möjligt och ta i med hårdhandskarna och be dom
göra ordentliga undersökningarn.
Dels på lungorna i och med att jag inte
blir av med min jäkla hosta som jag misstänker
är min gamla bronkit på lungorna som spökar.

Oh min gud... när ska man få må bra igen!!!??
Jag hoppas verkligen på lite ljus i tunneln snart.

Provade denna vara i helgen men fann den inte speciellt god.
Moussen kändes billig och jag vet inte om det fanns någon
likör eller kaffesmak i som gav en bitter eftersmak.

Restaurang

Resturang Thai Amari är en thailändsk resturang som inriktar sig
på att laga äkta thailändsk mat och dom undviker att försvenska maten
som man märker att många andra resturanger gör.
Dom kör sina rätter utan förändringar och har t om en manual
där man kan läsa hur man äter maten på ett thailändskt vis.

Service

Servicen är alltid toppen och dom två glada och personliga kvinnorna
som jobbar där har en nära relation till alla sina kunder och
är snabba på att ge det lilla extra till dom som kommer ofta.

Maten

Jag gillar maten just för att dom vågar hålla sig till sitt riktiga
koncept och inte förändrar smaker och kryddning för att anpassa sig.
Maten blir aldrig tråkig och man återkommer fler ggr än vad
man tänkte sig att man skulle.

Priser

Med tanke på vilken bra mat dom har så dyker jag att
maten är värt sitt pris trots att dom ligger utanför
Stockholm city och ändå tar nästan samma priser.

Betyg

@@@@@

Erstagatan 22  116 36 Stockholm
08-643 71 80


Resturang

En gul och en ful är en modern kinesisk restaurang som tar dig bort
från dom tråkiga klassiska sojarätterna.
Här kan du avnjuta äkta kinesisk mat som står ut från resterande
Kina resturangerna.

Service

Servicen var väldigt bra. Servis-personalen var ständigt uppmärksamma
och vi behövde aldrig vänta länge på maten dom gångerna som
vi var där. Trots att dom ibland kunde ha fullt med folk.

Maten

Maten har fantastiska smaker med en kryddning som man sällan
fått smaka på andra kinesiska resturanger.
Konceptet går nästan åt det thailändska hållet.

Priser

Jag kan tycka att priserna är lite väl höga trots att jag vet
att allt lagas på minuten med färska råvaror och i ett öppet kök.
Denna resturang blir därför något som en vanlig arbetare
inte kan unna sig alltför ofta.

Betyg

@@@@

Nu har jag hittat den bästa detoxkuren!!!!
Jag har sett till att åka på vinterkräksjukan!
Perfekt!
Vad kan vara bättre för kroppen än att kräkas
14 ggr inom loppet av 7 timmar.

Fy fan vad vissen jag känner mig.
Helt slut.
Min älskade man är och köper min favoritmat så att
jag ska få i mig något nu när jag äntligen fått upp lite aptit.

Det var väldigt nära att jag fick ta en sväng till akuten.
Kunde knappt stå, kunde inte behålla någon vätska och hade 40 graders feber.

Tänk er att vissa kräks frivilligt för att gå ner i vikt och
uppfylla samhällets sjuka samhällsideal.
Personligen gråter jag blod över mina tappade 5 kg på
min långa sjukperiod.

Att väga 45 kg är långt ifrån min ideal.
Usch! Hate it hate it hate it!!!!!

Jag känner mig så fruktansvärt frustrerad över mitt liv.
Över planer som gick i stöpet.
Över val jag har gjort.
Över saker som jag lärt mig att acceptera men som jag
inte alls borde ta.
Över människor som ödslat min tid och som jag ödslat min tid på.
Över dom 100 sakerna jag borde göra men inte gör.
Över mina löften som bryts en efter en.
Och över livet jag förtjänar men som aldrig verkar finnas
inom räckhåll.

Det känns som att det är ett stort gap mellan mig och
mina mål som jag så omöjligt uppnår.
Den ena sjukdomen byter ut den andra så ett hinder
för mig att gå och jaga mina mål är i nuläget min hälsa.
Min hälsa som bränner ut mig på jobbet och som i sin tur
gör mig till en väldigt bitter och negativ människa.

Ska försöka boka läkartid imorgon och se om jag
kan göra något åt den onda cirkeln som jag hamnat i.

Jag vet att jag har ett go-tänkande i mig men jag
behöver en långtids vila för att ta fram den.
Just nu känns det bara som att jag slår huvudet i samma
vägg om och om igen.

ONLY GOG CAN JUDGE ME


Jag kommer alltid att stå upp för mina värderingar.
Slåss för mina rättigheter.
Vara stolt över mina rötter.
Vara konsekvent med mina principer.
Öppna käften när orättvisa sker.
Gå mot strömmen när alla andra flyter med.

Jag var född till krigare och ser mig inte själv dö som något annat.

Ingen människa kan förändra mig, ändra mig eller påverka mig.
Många har försökt, vissa har lyckats för stunden men i slutändan
hittar jag alltid tillbaka till mitt stabila jag.

Ibland för jag ett inre krig i mig själv.
Saker och ting spökar.
Ibland tar samhället det bästa av mig.
Alla värderingar som har försvunnit.
All respekt som är borta.
All kärlek som har dött och alla själviska människor som
vandrar över lik för att fylla sitt eget ego.

Det är klart att människor blir sjuka.
Insane in the brain.

Jag vet att jag inte kommer att finna frid förrän jag sitter
i något jäkla buddha tempel i mitt hemland och bara lever dag för dag.
Tänk att slippa leva utan materiella saker, utan ett stressat
och ouppnåligt mål i sikte.
Att slippa se människan som stirrar in i ens ögon
som en fiende som man måste förgöra innan den förgör dig.

Pong Buffé
Drottninggatan 71 C
111 36 Stockholm
Telefon: 08 - 20 45 63


Restaurang:

Pong Asian buffé är en asiatisk kedja som har poppat upp lite varstans.
Vi fastnade för deras koncept när vi fann den nyöppnade kedjans första
restaurang i Kista Gallerian. Deras erbjudande att äta en 3-rätters mix
för 95 kr var lockande och erbjöd en gigantisk portion med tre olika
fantastiska wokrätter och tillbehör till det.
För ett par veckor sedan så fann Maria och jag ytterliggare
en av deras restauranger på drottninggatan då vi var i stan med Zarah.
Där kunde man avnjuta en hel buffé med säkert 15 olika rätter och
lade man till 15 kr så fick man fem sushi-bitar på köpet.

Service:

Jag hade blandade känslor inför servicen.
Bemötandet av mannen i kassan var personligt och trevligt men
kvinnorna som serverade och höll i buffén såg allmänt bittra
och tråkiga ut.

Maten:

För att vara en buffé där maten för det mesta får stå länge
och det känns som att man får gamla rester så håller Asian Pong
en hög standard på sin. Allting kändes väldigt nywokat, det fanns
otroligt många varierande rätter att välja på och för ynka 15 kr extra
så kunde du avnjuta deras fina sushi som även den var en av de godaste
sushin jag någonsin har ätit.

Priser:

Mycket prisvärd buffè!!!!

Betyg

@@@@@

(högsta betyg)

Restaurang Sonjas Grek
Katarina / Sofia
Bondegatan 54
116 33 Stockholm

Telefon
08-7022229



Restaurang:

Sonjas grek är en hemtrevlig restaurang med rustik inredning.


Service:

Servicen startade på dom då vi slapp hänga vid dörren och vänta på hjälp.
Servitörerna var snabba på att ge oss ett bort och sedan komma för
att ta beställningen. Dock blev servicen desto sämre när vi ville
beställa vidare och det tog oss en evighet att få in notan.

Maten:

Maten var otrolig god. Jag åt lammracks med ugnsbakad potatis
och tzatziki. Köttet var väldigt smakrikt och mört.
Tzatsikin kändes hemmagjord och var helt underbar.
Till efterätt tog jag en chokladmousse som inte var av denna värld!
Den var otroligt god, det var en rejäl portion och till så fick jag
mandelflarn och färska blåbär och vinbär.
Det var verkligen top of the line!

Priser

Maten var otrolig prisvärd då den dyraste varmrätten, lammracksen
som jag åt, endast kostade 149:-.
För dessa priser fick man otroligt mycket och bra mat.

Betyg:

@@@@

Det finns en anledning varför dom flesta vänner som jag har kvar,
som jag har en stark vänskap med, och som jag ser en framtid med, är
vänner som är i min egen ålder eller äldre.

Jag ville inte tro att ålder skulle ha stor inverkan på hur
mina vänskapsrelationer såg ut men med tiden har jag insett
att det faktiskt har en stor, t om enorm inverkan.

Jag är 28 år, om ca en månad fyller jag 29.
Jag är gift, har barn, en egen lägenhet, en bil och ett jobb.
Jag står på två egna ben och mina behov är ganska tillfredställda
på dom flesta plan.
Detta gör mig stark, det gör att jag vet vad jag vill och att
jag faktiskt kommit till en punkt där jag kan kräva det.

Det är slut med att dalta efter killars behov eller att låta sig
utnyttjas av vänner med dåliga egenskaper och som är osäkra på sig själva.
Det är slut med att försöka hålla fast vid vänner som bara dyker upp när
dom inte har något bättre för sig, som ljuger när dom inte orkar träffas,
som manipulerar för att få som dom vill, som vägrar svara på sms
och som kommer när det är dåligt med killen och drar när det är bra.
Slut är det också med svaga människor som inte kan stå upp för sin åsikt.
Som alltid ska vara så fucking neutrala, som aldrig kan ta ställning
och vänder kappan efter vinden för att dom vill vara alla till lags
och inte vågar hamna i konflikt.

Och den dagen som jag bad dessa typer av vänner att dra åt helvete
så försvann 80%... och 79% av dessa var mina yngre vänner.

(Varför är du så annorlunda Malin? hehe)

Jag gillar att skapa nya relationer men finner det omöjligt
när det kommer till folk som är yngre.
Nog för att jag har försökt.
Men senast idag bevisades det om igen varför jag inte ska
fiska i det vattnet.

Förmodligen letar jag bara i fel miljöer för jag vet att det
finns många unga människor idag som är betydligt mycket
mognare och sofistikerade än många 40-åriga barnrumpor.
Förmodligen har jag bara haft otur.
Who knows.

Ni som följt mig och min andra blogg vet att jag har ett andra hem i Italien.
Familjen äger en lägenhet i Toscana som vi har haft i över 30 år.
Jag bodde ett år där när jag var arton och alla andra år
har vi semestrat där varje sommar och ibland övriga årstider.

Här är lite bilder från lägenheten och området.

Platser som jag besökt.
B la vackra Rom.

Underbar bild!

Oavsett vad vi säger eller gör så finns det en fakta som vi aldrig
kan gömma oss ifrån och det är hur vi agerar när vi känner oss misslyckade.

Vårat eget dåliga självförtroende och våra misslyckanden lyser starkt
igenom trots våra ivriga försök till att dölja dem.

Dom människor som är extremt kritiska mot andra är
oftast dom som själva besitter ett dåligt självförtroende.
En kvinna som som tror på sin skönhet har inte behovet av att säga
att någon annan är ful.
En man som är säker på sin manlighet kan älska och
beundra en kvinna hela sitt liv utan att en behöva
uppmärksamhet från någon annan.
En stark tonåring är den som leder och inte den som följer.
En beundransvärd människa är den som bryter mönstret när
alla andra följer strömmen.

Oavsett om du är rasist, människofientlig, avundsjuk
eller bara en allmänt dålig medmänniska så finns
det bara en människa som du ska titta på.
Och det är dig själv.

Din själ och ditt hjärta återspeglar dina gärningar.
Och våra gärningar är det som separer oss i livet
och efter livet......

Fördomarna mot somalier är många och starka.
Vissa kan ha en grund men många anklagelser är även grundlösa.

Somalier kommer från en av dom mest krigshärjade länderna i Afrika.
Svälten är extrem och misären står på högsta topp.
Kvinnor är speciellt utsatta för våld men även barn som
lämnas föräldralösa, sjuka och hjälplösa.

Under mina 28 år i Sverige så har jag träffat en hel del
somalier i mina äldre dagar.
Under en period så festade jag ganska mycket med
4 st somaliska tjejer från Rinkeby.

Nu har jag inga somaliska vänner men träffar oftast på många
när jag befinner mig i Kista för att shoppa eller äta.
Jag tycker dom är beundransvärda.
Raka motsatsen till resten av samhället.
Barnen är alltid otroligt vänliga och ler alltid.
När jag befinner mig i lekhörnan med Zarah så tar dom
äldre hand om henne, kramar henne och kommer fram och
pratar utan rädsla och blyghet.

För några månader sedan var vi i lekhörnan med några
äldre barn från Somalia och en elva-årig tjej fbörjade
umgås med oss och ville passa Zarah.
Från ingenstans så fick vi ta del av hennes otroligt fina
människosyn där hon mer eller mindre predikade
om människors olika värden och att alla var lika inför Gud.
11 år!!! Helt fantastiskt.

Precis som den bilden jag hade av dom.
Familjära och hjälpsamma.

För inte så länge sedan kunde man även läsa en artikel
om hur skötsamma och arbetssamma somalier var i Canada.
Ingen av invånarna hade något ont att säga om dom och
dom gjorde ett starkt positivt intryck i samhället.

Då måste man ifrågasätta varför skillnaden är så stor
här i Sverige där man kastar ner dom lägst ner på kedjan.
Genom att slumpmässigt hamna på en blogg där en journalist
debatterade öppet om att antirasister var värre än rasister så
fick jag även läsa hennes uttalande om somalier.

Där skriver hon om att somalier inte har någon framgång
i Sverige pga att dom tuggar för mycket CAT och deras hjärnor
inte orkar med och dom blir viljelösa till engagemang.

En ganska tragisk anklagelse och ett vidrigt sätt att
sätta alla somalier under ett bord.
Alla svenskar är väl inte som Hagamannen eller lasermannen?

Om man inte accepterar människor från början och har en
negativ inställning till folkgrupper innan dom ens hunnit
sätta sin fot i landet så kan man ju bara gissa hur deras
vistelse här blir.
Varför ska man försöka om samhället ändå ser en som en underklass
som är bortom all räddning.
Herregud t om jag skulle bli apatisk och vägra falla ut ur mina seder
och vanor. Jag skulle nog bli ännu mer extrem i min etnicitet.

Vad har somalier egentligen för förebild eller för hopp i Sverige när
alla headliners vi läser är kritik mot dem eller artiklar
som handlar om somalier som sökt 200 jobb utan att ens
fått svar eller respons.

Jag som faktiskt tagit mig tid att lära känna somalier
och inte bildar min uppfattning genom media och rasistiska bloggar
anser inte att dom på något sätt skulle vara sämre människor.

Dom försöker väl bara leva upp till dom otroligt vidriga
vaneföreställningarn vi har om dom.
Och alla rasister och rasistiska bloggar hurrar när dom gör det.

Det är 2012 och förutsättningarna för kvinnor har ändras dramatiskt
om man jämför med bara 20 år sedan. Säg 10 to m.
Men vad gör vi med våra förutsättningar och får nyvunna frihet?
Jag kan inte hjälpa att tycka att vi har hamnat åt extrem höger eller
åt extrem vänster, ej politiskt talat.
Antingen har vi blivit ännu grövre slavar under män då vi fortfarande
blir offentligt påsatta av män både i tidningar och i TV.
Vi jagar snabba kändisskap genom att slänga upp ett par D-kupor
i en tidning samtidigt som vi ger våra läsare en kom och ta mig blick.
Och fortfarande finns det kvinnor med en smärre brist på intelligens
som sitter och på fullt allvar skickar kärleksbrev till grovt kriminella
män som skakar galler pga att dom våldtagit någon eller gjort
någon ännu grövre handling.
Det finns ju inget vi trånar efter så mycket som "the bad guys"
En tydlig och ständig efterlängtan av förnedra sig själv till max.

Sen har vi rå-feministerna som anser att vi ligger i ett
tredje världskrig med männen och som precis som små trotsiga
två-åringar ska sätta sig på traven till allt som har med kvinlighet att göra.
Helst ska man uppfinna ett metod för kvinnorna att ösa över barnafödandet
på männen för att det ska vara riktigt jämställd.
Eller ta 4 och 1/2 månad var.
Istället för att inse att verklig feminism handlar om att faktiskt
ha möjligheten att välja vilken sorts kvinna man vill vara så
har feminismen packat in den nya kvinnan i en box där
hon ska ha orakade ben, vägra vara hemma med sitt barn mer än
halva föräldrarledigheten och tvinga mannen att dela allt 100% lika
oavsett livssituation.
En viktig del är även häxjakten mot dom konservativa
kvinnorna som chockerande nog vill fortsätta vara hemmafruar.
Det anser man är ett hot mot utvecklingen för kvinnor när
faktumet är att det enda hotet mot kvinnor oftast är kvinnorna själva.
I alla fall i våra moderna i-länder där vi faktiskt gör våra egna val.

På dagis vill vi tvinga flickorna att leka mer jämdställt.
Att ha på sig blåa kläder och leka med bilar.
Kanske skulle vi lära flickor att det även går att leka
fler än två på en och samma gång.
Något som killarna är experter på.
För tjejer har det alltid varit svårt, även i äldre åldrar.

Two is ok, three is a crowd.

Sen kanske man inte heller bara ska lära killar och
män att inte tilltala kvinnorna vid namnen hora eller slampa.
Även kvinnor måste sluta att säga och tänka så när
en mer attraktiv kvinna passerar ens väg.

Dom vackraste kvinnorna och dom riktiga kvinnorna
för mig är dom som använder sin frihet och sina rättigheter
till att hjälpa andra kvinnor eller till att åstadkomma stora saker i livet.
Stora saker i livet kan innebära en framgångsrik karriär likaväl som att
det kan innebära att vara hemma och styra en familj med järnhand
och lyckas uppfostra fyra barn som håller av en och respekterar en.
En vacker kvinna är en kvinna som vet om hennes skönhet men
inte använder den för att överglänsa någon annan eller till att manipulera.
En stark kvinna är en kvinna som släpar sina barn genom krig,elände och misär
i fattiga länder och vägrar släppa taget för att hon vill rädda dom innan
hon räddar sig själv.
En beundransvärd kvinna är en kvinna som stannar och hjälper en
annan kvinna upp istället för att köra över henne på vägen fram.

En smart kvinna är en kvinna som vet att man
aldrig kan kräva respekt innan man har självrespekt

 Här kommer artikeln som jag debatterade om nyss!

I slutet av november möttes personalen på Folkets hus i Ljungaverk av texten: "Negerjävel jag är inte rasist för fan!!" Var klottrarna medvetna om att de just hade fångat en viktig del av den svenska samhällsdebatten? Vi hatar nämligen rasism, men är beredda att dö för rätten att använda rasistiska skällsord - utan att bli kallade rasister. Den som ser tillbaka på 2011 ska mötas av just denna besatthet av att pissa på folk och samtidigt kräva att få ha hedern i behåll.
I februari var det dags för melodifestival i Luleå, med Swingfly som en av de tävlande. Medierna kunde snart berätta att Ulf Mohlin Fagerström, hög sportchef i Skåne, tyckte att det var "dags att emigrera. En svullen neger som inte pratar svenska. Ett "skämt", blev förklaringen: "Att jag skulle vara rasist är helt sjukt."
I mars satt Alexander Bard i SVT och deklarerade att det minsann inte är rasistiskt att kalla andra för "neger". Han kallar ju sig själv för bög, eller hur?

I april var det dags för fest med "djungeltema" på Hallands nation i Lund. Och vad passar bättre bland lejon och zebror än tre svartsminkade "slavar" som säljs på auktion? När Jallow Momodou polisanmälde händelsen tapetserades hans arbetsplats med bilder med texten "Vår negerslav är bortsprungen". Auktionen var ett "skämt", menade Hallands nation. Rektor Per Eriksson tog avstånd men trodde inte att någon hade haft "rasistiska avsikter".
I maj fick nyanlända elever på Väggaskolan i Karlshamn i läxa att böja ordet "neger".

I september skrev Patrik Lundberg i Helsingborgs Dagblad om den rasism han som svensk med asiatiskt ursprung utsätts för dagligen. Debatten kom dock att fokusera på hur töntigt det var att godisjätten Fazer valde att ta bort den stereotypa "kinesen" från sina chokladpuffa r; man ska kämpa mot "riktig" rasism, var argumentet. Och på tal om riktig rasism så sade kommunpolitikern Annika Rydh (SD) i november att "det finns ju den röda rasen, den gula rasen och jag är ju av ett vitt ursprung. En neger är en neger, inget nedsättande". Partisekreteraren Martin Kinnunen fyllde i: "traditionellt i Sverige så är neger en färg."
Bards tråd från i våras plockades upp nära nyåret, då han utbrast "Neger neger neger!" i en nätdebatt med skådespelaren Richard Sseruwagi. Bard förklarade: "så länge Afrikas största land heter Nigeria (vilket betyder 'negrernas land' på latin) så är det fullt rimligt att kalla människor med afrikansk härkomst för negrer."

Så håller det på, med det ena kvasietymologiska resonemanget efter det andra. Men det går inte att komma ifrån att n-ordet är intimt kopplat till den slavhandel som även Sverige deltog i, där ordet ingick i en propaganda om afrikaner som "undermänniskor" i syfte att legitimera sekler av övergrepp. Varifrån kommer då dagens rasande behov av att göra andra människor illa genom rasistiska stereotyper? Ett möjligt svar finns i Maja Hagermans bok "Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder" (Prisma, 2006). Här påvisas hur myten om de "oblandade" svenskarna har levt vidare in i våra dagar, och på vägen gjorde Sverige till en stormakt inom rasbiologin. Som en konsekvens skulle man kunna säga att svenskhetens gränser fortsätter att gå vid kroppens hud och hår, där den som inte anses passera pekas ut och görs till något främmande.

Lägg till den doktrin om antirasism som varit statens officiella hållning i mer än 40 år och vi har en del av förklaringen till varför det är så populärt att uppträda rasistiskt samtidigt som man ivrigt förnekar att det är det man gör. Det är logiskt att den nedlagda Facebookgruppen "Det heter negerboll" (med tiotusentals medlemmar) har följts av sidan "Vi som inte tycker att negerbollar är rasistiskt!!!", som gillas av drygt 20 000 personer. Det ingår inte i självbilden att vara rasist, så då är det ingen som är det. Oavsett handlingar.
Men vad sägs om att göra 2012 till året då vi börjar kalla saker för deras rätta namn? Att folk skulle sluta ha slavauktioner på sina fester är kanske att hoppas på för mycket.

KRISTINA LINDQUIST
frilansande kulturskribent och en av tidningen Ottars redaktörer

Kopierade texten från: http://www.expressen.se/1.2671845

Rostat bröd
Rödlök
Tomat
Tonfisk
Majonäs

(ej detox måltid, haha)

Jag har suktat efter timberlandsstövlarna i ca 4 månader men
känt att dom var alldeles för dyra. 1.800 är inget man
gärna slänger iväg hursomhelst dessa tider.
Men så hittade jag dom vita för 499:- och min man 
köpte dom till mig.
Sen reade dom ner mina efterlängtade stövlar från
timberland till 1200:- och då fick jag dom också.
Har dock inte ens använt dom ännu för det har varit ganska
fint väder och dom vita har klarat sig.
Får spara dom andra till nästa år kanske :)

Vilket helvete detox-kuren var/är!

Jag och Maria startade med en detoxkur som innebar att
vi skulle detoxa med enbart livsmedel och inga hjälpmedel.
Det klarade jag en halvdag och sen gick jag hem och smällde
i mig entrecote, bakad potatis och dagen efter åt jag en
150 gram hamburgare, lax, köttbullar m. mos, gräddsås och lingon.
sushi och massor av choklad.
Jag kände mig helt utsvulten och hade huvudvärk.
Kroppen vart tung och jag kunde ana hur en människa som
svälter känner sig. Och då kan jag ändå äta när jag vill.

Så en halv dag fixade jag den kuren.

I onsdags började jag med en ny kur där
jag tar hjälp av flytande form av detox.
Då kan jag äta lite mera och lite bättre men ändå rensa kroppen.
Den har jag klarat galant och den kommer jag att fixa!
Vill man inte gå ner i vikt eller redan är lite underviktig så
rekomenderar jag INTE detoxkur med enbart livsmedel.
Den tar ganska hårt både på välmåendet och kroppen.
Reslutatet må va bra men det ska inte kosta för mycket på vägen.

Idag läste jag en sådan bra artikel att jag blev helt betagen.
En svensk kvinlig journalist satte ord på mina, och säkert många andras
känslor över faktum att man inte vill bli kallad för rasist men ändå
ger sig rätten att ha sådana åsikter.

"Folk vill pissa på folk men samtidigt ha hedern i behåll"

Ett citat från artikeln som dels omnämner Alexander Bards korkade
åsikt att man visst kan kalla en svart för neger för han kan
ju kalla sig själv för bög. Say what!!!
Undrar hur många homosexuella män som för övrigt uppskattar just
ordet bög eller bögjävel som oftast circulerar.

Det där har jag observerat så otroligt många gånger.
Folk som hestsar runt på nätet och vräker ur sig skit men med ursäkten
att man måste få säga vad man tycker.
Självklart får man göra det. Vi lever i demokrati!
Men kanske ska vi passa på och vara ärliga med att stå för att man är rasist.

Journalisten som debatterar om just rasism nämner även den nu
borttagna face-book gruppen med headlinern:
Det heter negerboll.
Om man inte har rasistiska känslor, varför man ens ett
behov av att skapa en patetisk grupp, eller vara med i en.
20.000 medlemmar fanns i den icke rasistiska klubben som
dör för att få säga negerboll.
Samma grupp är säkert också snabbast att kalla invandrare
för svenskfientliga om dom uttrycker sin avsky över svenska vädret.

Det är fult att vara rasist.
Det är ganska vidrigt och inte speciellt intelligent.
Ingen vill egentligen bli ihopkopplad med ordet rasist.
Inte ens Sverigedemokraterna som vid sina demonstrationer
talar emot blandförhållanden för att det förstör den etniska svenska kulturen.
Eller när dom så fint talar om alla invandrarmän som "importerade" våldtäktsmän.
Inte ens då ska man behöva kallas rasist för då blir man upprörd och
lurar i folket att media, politiker och journalister konspirarer emot en
för att man ska tappa röster.
Tydligen konspirerar man emot sitt eget land eftersom dom flesta som är insatta i Sverige
och allt som har med Sverige att göra, tydligen väljer att vara landsförrädare.
Men lilla Kalle från en sketen trångsynt by som hejar på SD vet tydligen absolut vad
som är bäst för Sverige och Sveriges framtid.

Ja herregud.
När fan är man rasist om inte när man är Sverigedemokrat
eller extrem höger folkpartist.
Var man bara rasist när man var med och separerade vita och svarta
i Afrika eller när man hängde dom i trän eller lät dom brinna.
Rasist är man när man uttrycker sig nedvärderande om en annan
etnicitet just pga etniciteten, rasist är man när man anser att
ens ras är överlägsen alla andra raser.
Rasist är man när man heter Alexander Bard likaväl som Jimmie Åkesson.
Rasist är man om man har så stort behov av att säga neger att man
öppnar en jävla face-book sida. I England som verkar ha några iq:n
högre så är ordet neger t om förbjudet.

Rasist är man om man antyder att neger är en färg.
Om jag säger grisrosa så vet nog alla i Sverige vilka
jag syftar på men inte fan blir man så smickrad om man
kopplas ihop med det uttrycket!!??

God fortsättning mina kära läsare!
Jag önskar er ett fantastiskt 2012 och hoppas
att detta år ska ge er mycket glädje och flera underbara händelser.

Själv börjar jag min detoxkur imorgon.
Har varit och handlat alla medel idag så nu är kylen fylld
med frukt och grönsaker.
Har redan blandat min morgondrink som består av
blodapelsin, citron, vitlök, ingefära och grapefrukt. Mums :)
Till lunch blir det sallad med kokta grönsaker.
Wish me luck med min utrensning, ha ha ha!

Bara för att är man inte ser problemen betyder det nödvändigtvis inte
att dom inte finns.

Nu skrattar vi gott åt Grekland och snart skrattar vi åt Italien.
Dumma maffia italienare som låter Berlusconi sänka Italien till botten.

Här fortsätter vi att klappa och själva på axeln för att vi är så jävla bra.
Världsledande, icke beroende av andra länder, först i kön, bästa etniciteten osv osv.
Sverige har väldigt länge flytit på räls.
Att ha stått som neutrala när världskrigen existerade satte oss långt fram
i kön som snabbutvecklande land och vi blomstrade mer än någonsin när
de andra länderna fick starta om från noll.

Och bra har vi haft det. Gott med jobb, inte så hög kriminalitet,
bra skolor, bra vård, bra barnomsorg och bra förmåner.
Idag ser inte Sverige ut så längre.
Fortfarande har vi bra ekonomi om man jämför med många andra
Europeiska länder men problemen hopas även här.
Visst kan man göra det Sverigedemokratiskt lätt och skylla på den
nya invandringen och flyktingvågen från icke europa men har man
lite bättre perspektiv så inser man snabbt att problemen vi har knappast
börjar eller slutar där.

Sverige har många osynliga problem.
Problem som kanske inte syns för en vanlig människa som bara försöker
att få sin vardag att gå runt med stress kring familj och jobb.
Men för oss med öppna ögon och intresse så syns problemen ganska klart
och tydligt.

Pedofilproblemen är något som står mig nära hjärtat då jag har ett barn.
Att Sverige inte beskyddar hjälplösa barn mot dessa monster är oacceptabelt.
Att man ska få högre straff när man fifflar med skattepengar än om man
förgriper sig på ett barn är helt sjukt. Om man skulle dra en nitlott och
åka fast så behöver man ju ändå inte känna sig stressad i fängelse för
dels sitter man inte där särskilt länge och sen placeras man i säkert
förvar för att inte angripas av andra fångar som placerar pedofiler
och våldäktsmän längst ner på näringskedjan.
Pedofilbrott är något som ökar ändå måste man läsa sådana brott
under en sketen liten notis i kvällstidningarna. Kungen pryder ju så fint
våran framsida dag efter dag.
Man har t om fått sätta in extra polisteam för att bekämpa svenska
pedofiler som agerar utomlands.

Sen har vi människohandeln i Sverige.
Sådant som vi bara tror existerar i Asiatiska länder men som vi finner
på en thaimassage utanför vår dörr.
Kanske är det lite kul att skämta om happy ending men när man
vet att det är en fattig människas sista utväg för att försörja sin
familj så vete fan hur mycket man ska skratta då.
Hora där eller här, det kaske kvittar. Så längde det inte är ett
barn eller syster till oss.

Sen kan man ju undra hur många som skulle svara på ja på frågan
om hurvida man tyckte att människohandeln i Afrika och Asien var
något att hurra för när slavhandeln pågick.
Och hur man ställde sig i frågan om Sydafrika.
Klart att man måste se skärrad ut och tycka att det är tur att världen
inte ser ut så idag.
Men faktum är att situationen bara har förfinats.
Nu kommer den i en form av papperslösa människor och deras desperata
behov av att få stanna i Sverige.
Man utnyttjar dom som städare, bärplockare och byggjobbare, allt för att
slippa betala en ordentlig lön till svenska medborgare som vet sina rättigheter.
Snabbt kommer även den naiva ursäkten om att dessa människor
ändå har det bättre med 5 kr i timmen här och sovandes på ett
golv i någons vardagsrum för 10.000 i månaden, än i deras egna länder.

I världens bästa land svälter våra gamlingar och får ligga i sin egen
avföring ensamma på något hem där ägarna tjänar miljoner.
Och under tiden som den generationen som skapade detta
Sverige där allt nu serveras på ett silverfat, ligger och pinas
så är vi upptagna med att demonstrera för en jävla ek utanför Svt.
Dock är vi faktiskt lite upprörda över det hela.
Det kan man läsa från insändarna i expressen och aftonbladet.
Dom enda som bryr sig om gamlingarna är Svergedemokraterna som
jagar deras röster som gamar genom att vissa upp en tragisk valfilm
om stackars tant Berta som springs ner av burkister som ska stjäla
hennes pension.
Att dessa burkister förmodligen blir dom som torkar hennes bajs
när hennes barn dumpad henne på ett hem i väntan på hennes arv,
det nämner man ingenting om.

Sen har vi ungdomarna.
Sysslolösa, respektlösa, viljelösa och med en ambition att
sänka Sveriges bild på högutbildade pluggisar till botten.
Hälften har inte ens fyllt 20 och har redan "gått in i väggen".
Dom hinner inte ens börja jobba så har dom tröttnat och ska
ut och resa.
Låna pengar upp till öronen har man dock tid och råd med.
Där faller inte bara ungdomarna för frestelsen utan även vuxna
lånar sig gärna till ett fancy liv för att visa omgivningen att dom duger.
För enbart materiella saker gör oss till värdiga motståndare här i livet.

Rasismen har vi också lyckat lura våra grannländer att vi inte har.
Det ser bra fint ut när vi trycker in invandrare och flyktingar tills
landet spricker men inte har man en aning om vad vi ska göra med dom.
Här kommer folk från krigshärjade länder där dom dödat, sett fok dödas
och levt ett liv i misär och dom människorna ska blandas med våra
i-lands problem där den största bördan man kan ha är att man kanske
inte får sin latte från cofeehouse by George som man hade tänkt sig.

Landet som öppnar dörren på glänt men inte helt och hållet.
Landet som gärna ser att alla skitjobb utförs av invandrare men
sen ska gnälla på att dom inte jobbar, eller att dom tar alla jobb.
Man kan visst aldrig göra rätt för sig.
Landet som har fått för sig att det ska gå lika bra för ungdomarna som
trycks in i Rinkeby och sitter med sina apatiska föräldrar som inte
kan få ett jobb, som för östermalmsungdomarna som föds med silversked i munnen.
Som tror att man ska kunna diskriminera och nedvärdera människor
med en annan etnicitet och behandla dom som hundar utan konsekvenser.

Om man kan hata sin egen bror för att han lyckas bätte än en själv
i Sverige så kan man ju bara gissa hur mycket man hatar att
någon som inte är svensk kör en finare bil än den man har.
Det är som att man skulle säga: Hit men inte längre.
Så länge man håller sig på sin plats så accepteras man men
vill man tävla på samma nivå som dom som bor här då börjar fulspelen.

Jag har aldrig förstått mig på dom här människorna som ser ner på oss.
Vi är kanske inte alltid bäst men vi är fan inte sämre.
Visst är vi olika men vi är goda och vi är också råa på samma sätt.
Vi värnar om barn och gamla i Sverige värnar man om djur och natur.
Vi är givmilda men hetsiga, svenskar är snåla men lugna.
Våldäktsmän finns i alla former, att vi skulle vara överrepresenterade
är ett sådant stort BS så det är inte sant.
Hagamannen och Örebromannen kanske inte räknas?
Man tjuter om mellanöstermän som förtrycker sina familjer men
glömmer alla misshandlade barn och terroriserade brott som sker från
alla familjer där föräldrarna är grovt alkholiserade.

Ja oj oj oj oj... det finns mycket hyckleri.
Dom flesta av oss är väl medvetna om detta och det gör bara att
situationen blir otroligt pinsam när man försöker kasta sten i glashus.
Alla länder har problem.
Stora länder, stora problem, små länder, små problem.

Problemet är bara att om man hela tiden tror att man är så jävla bra
så kan man inte heller bli bättre.
Och medan vi är upptagna med att blunda så stupar många av våra
medmänniskor. Om Sverige har grova problem med människor
som mår psykiskt dåligt och tar livet av sig nu så hur ser Sverige
ut om bara 10 år framåt.

Det är knappt att man vågar ta sig en titt.



Luftslott