Soulfood

När julafton kom detta år så kom även en annan jul upp i mina tankar.
En jul för många många år sedan som jag spenderade hos mina
föräldrar med min bror.
Jag hade precis flyttat hemifrån ett par år tidigare och brytit upp
från mitt liv och lämnat mycket bagage bakom mig.

På vägen hem från julfirandet hos mina föräldrar så fick
jag plötsligt mitt livs största ångestattack.
Så stark i kraften var den att den nästan gjorde så att jag
körde av vägen i 120 km/h.
Jag lyckades ta mig hem och upp i lägeheten där jag blev liggandes
på golvet i många timmar innan jag lyckades ta mig upp.

Efter det började två års lång kamp mot något som jag aldrig skulle
drabba mig eller mitt sinne.

Helt plötsligt befann jag mig i krig med mig själv.
Kämpandes mot mitt förflutna.
Ett liv som jag så ivrigt försökt att gräva undan.
Flera år av förtryck.
Ett fångenskap i rasismens famn.
Ett offer och ett bevis på människans ondska.
Hur den kan så, gro och förtära.

Människor kan vara bestialiska.
Rasismen kan vara lika grym nu som den var under
Mandelas tid i Sydafrika.
Den är lika giftig nu som den var för 100 år sedan.
Och den kan sprida sig i ett litet barn tills den känns som cancer.

Människor vet inte hur onda dom är.
För ondheten kan komma i många många skepnader och
slå till mot barn som vuxna, kvinnor som män.

Vad som separerar oss i livet efter döden är det vi
gör här och nu idag i livet.

Julen 2011 lyste mycket klarare än vad den gjorde då.
Istället för att ligga i koma på golvet i min lägenhet
helt ensam så satt jag i min svärmors vardagsrum med
den mest underbara lilla dottern och den mest älskvärda mannen.
Runt om oss hade vi våra kärleksfulla familjemedlemmar.
Och på mobilen tickade fler meddelanden fram från vänner,
riktigta vänner. Vänner som vill en väl och som håller av en precis som man är.
Oavsett färg, kultur eller rötter.

Det tog mig en lång tid att komma hit.
Många års kämpande och med all säkerhet fler år framöver
då rasismen och hatet inte dör här och nu.
Men jag fick vad jag förtjänade.
Gud ville mig väl för han vet att jag är en av hans få
utsända här på jorden.
Jag lever för att ge, inte för att ta.
Jag finns för att hjälpa och inte för att stjälpa.
Och alla dessa människor som påverkar andra människor negativt
eller på något sätt har ett dåligt inflytande på världen och livet
kan vi bara hoppas att dom någon dag även dom får precis vad dom förtjänar.

Denna julen kunde i alla fall inte visa mig på ett bättre sätt
att karma kommer till dom som förtjänar det.

För denna jul och med all säkerhet många juldagar framöver
kommer vara helt fantastiska och fyllda med otroligt mycket kärlek.
Från mig, och till mig

Merry christmas to me!