Soulfood

Igår tittade jag på en dokumentär som handlade om Sveriges
första självmordsbombare Taimour.

Den första tanken man fick när detta hände var ju att någon jävla
idiot hade sett till att invandrare hamnade i blåsväder igen.

Men igår fick man för första gången en riktig bild av denna man.
En historia och förklaring bakom händelsen och varför han gjorde som
han gjorde tillslut.

Taimour växte upp i Tranås. Staden dit han kom som flykting
efter att ha flytt sitt land med sin familj.
Taimour beskrivs av sin lärare som en riktigt flitig student
som inte hade problem med att komma in i samhället,
som snittade med höga betyg, var intelligent, lugn och en
väldigt väldigt bra vän till alla.

Men Tranås präglades av en grov rasism.
Naziströrelser trakasserade ständigt invandrare och flyktingar.
Anlade mordbränder och bedrev en stark hets mot olika folkgrupper.

Detta fick Taimour att vända om.
Dra sig till kriminella invandrargäng och börja slåss för sin
religion och sina rättigheter.

Hans svenska vän berättade att droppen var när han hade
bestämt sig för att försöka återfinna sig på rätta banan
men åter igen vart attackerad av nazister som gav sin slutgiltiga dom.

Taimour skulle aldrig få känna sig som en svensk
Han skulle aldrig få tillhöra Sverige.

Efter det började hans extremistiska sida växa och han drevs
av den invandrarfientlighet som han hade drabbats av oupprepade gånger.
Hat ledde till hat och Taimour avslutade sitt liv med att få titeln
som Sveriges första självmordsbombare.

Historien om Taimours liv berörde mig något fruktansvärt.
Från ingenstans så fann jag mig själv att sitta och relatera till hans problem.
Helt plötsligt visar det sig att min uppväxt och en självmordbombares
uppväxt har sett exakt likadana ut.

Väsby var också ett nazistområde en gång i tiden.
Hela Sverige sköljdes av en våg av stållhätta och bombajackor
den tiden då jag själv växte upp.
Många svenskar, nazister som vanliga svensson visade oss
klart och tydligt att vi aldrig aldrig någonsin kunde bli svenskar.
Än idag markerar man med tydliga gränser att vi kommer inte längre än hit.
Taimour utsattes för exakt samma hat som vi i Väsby utsattes för.
Nedbrända företag ägda av invandrare, mobbning av invandrare
i skolorna, misshandel av invandrare, trakasserier vid
Väsby flyktingsförläggning.

Jag kände så väl igen mitt Väsby i Taimours Tranås.
Jag kände så väl igen mig i Taimour.
Och jag behöver inte ens vara muslim för att göra det.
Det räcker gott och väl med att inte vara svensk.....





Våld föder våld.
Och hat föder hat.