Soulfood

Finns det något mera underbart än att få barn?
Det är svårt att tro det när man för första gången efter 9 månader
får hålla sin lilla tjej.
Processen startar ju faktiskt från den dagen som du tar ett graviditets-
test och ser displayen blinka GRAVID GRAVID GRAVID!!!!
Nja, inte tre gånger kanske, och inget uttropstecken. Men det känns så.
Sen börjas det. För vissa, som mig, så blir toaletten ens bästa vän.
Där satt jag ock kräktes i 2 månader i rad. När jag väl fick tillbaka aptiten
så var det bara en sak som gällde: THAILÄNDSK BLÄCKFISKSALLAD

Ingredienser: Bläckfisk, koriander, rödlök, tomat, lime,
citrongräs, chili och isberg (STAAAAARKT)

Otur för min sambo så hade denna resturang hemkörning. Så vad gjorde lilla
Linda? Jo hon plingade dom 5 ggr i veckan.

Can: Men älskling! Hur ofta beställer du den här salladen?
Jag tycker jag ser deras kartonger här varje dag.

Linda: Nääääädåååååååå! Det är samma kartong du ser!

Senare den veckan som Can hade ifrågasatt hur många ggr som jag
köpte thaisalladen, så åkte vi faktiskt ner till resturangen tillsammans för
att handla med oss mat hem.
När vi kommer till kassan och jag har beställt min vanliga klassiker så ropar
servitrisen in beställningen till köket där kocken står.
Varav han skriker tillbaka:
Bläckfisksallad? Jaha, är det Linda som ska ha
hemkörning nu igen.

BUSTED!!!!!!!!!!!

Jag fick en väldigt bra bok av Cans syster som heter "Mamma Praktika"
Där kunde man följa vecka för vecka och se hur barnet och mammans kropp
utvecklades, så den läste vi varje kväll tillsammans faktiskt.
Jag måste verkligen säga att jag hade en toppen-graviditet hela tiden, ja
bortsett från illamåendet i början. Jag kunde fortsätta träna 4 dagar i veckan,
jag jobbade tills en månad innan jag fick Zarah och jag var på ett
strålande humör trots en tung mage i värmen.

Ni jävlar som skämtade om att jag skulle få en jobbig förlossning
i och med att jag hade haft en lätt graviditet, TACK FÖR DEN!
Ni kastade onda ögat på mig. (mellanösterns tolkning av att kasta en
förbannelse över någon)
I över 30 timmar höll vi på. Men efter mycket om och men så kom
den envisa lilla tösen ut med kejsarsnitt. Jäkla smidigt det där.
Ärret syns knappt och man läker någorlunda snabbt.
Så nu är det bye bye till naturlig förlossning och hello till kejsarsnitt.

Får man skryta om sitt barn? Jo lite kan jag väl få skryta?
Zarah har varit så stark sedan hon föddes. När hon var på sjukhuset sa
läkarna att hon var stark som en två månaders bebis fastän hon var nyfödd,
när hon var 6 dagar så hävde hon sig upp med armarna som om hon gjorde en
armhävning och nu fast hon bara är strax över 7 månader så kryper hon för fullt,
sitter rakt, står upp i sängen, äter och dricker allt, öppnar skåpsdörrar, sover
nio till 11 timmar i sträck och ropar NANNA när hon ser mig.
(då brister mammas hjärta)
Oj, nu skröt jag verkligen mycket. Kan inte låta bli.
Hon är ju mitt allt. Vem skulle inte dö 50 ggr om för sitt eget barn.
Min faster fick begrava sin 17-åriga dotter efter att hon hade avlidit
i leukemi. Ingen förälder borde någonsin behöva gå på sitt eget barns
begravning. Livet borde få ha sin gång.
Zarah är döpt efter hennes dotter faktiskt. Dock heter hon Sara med S
men det är så många som skulle uttala det fel annars.
Vem lurar jag? Ett Z har inte ändrat någonting. Alla utalar ändå
hennes namn som svenska Sara istället för italienska Sara.
(Tzara får man säga nästan)

I vilket fall så är du mammas och pappas ängel hur du än uttalas.
Ingen älskar dig som vi gör.

You are our number one....