Still struggling
Det finns inga som blir så nedvärderade eller
som nedvärderar sig själva så mycket som det svarta folket.
Det är inte alltid lätt att vara invandrare i ett nytt land
men att vara svart, muslim och kvinna i dagens samhälle
måste nog vara det tuffaste.
Vi lever fortfarande kvar i en vision av slavtiden.
Svarta får ta emot lika mycket rasism från europeér
som övriga världen med en annan färg.
Det är som vi har fastnat i kategorin "slav" och att vi
finenr det svårt att bryta oss ur den imagén.
Jag må nu vara asiat men eftersom jag tillhör dom
mest mörkhyade asiaterna så faller jag snabbt in i gruppen
"afrikaner" och därifrån har jag börjat beskydda just afrikaner
som om jag vore en av dom.
Afrika är förslavat under fattigdom, svält, och förtryck
från dels deras egna ledare som styr sina länder med
diktatur men dels från omvärlden som blundat mycket
för vad som händer just i Afrika pga att Afrika aldrig
varit ett land där man kan få ut någon ekonomisk vinning.
En gång i tiden plundrades Afrika på all dess tillgångar
och försatte människor under slaveri under många år.
Sen dess har Afrika varit kontinenten som Gud glömde.
Läkare utan gränser gör ett fantastiskt jobb därnere
och individuella människors hjälp har räddad många
människor från döden.
Men dom stora ledarna i omvärlden tänker på människan
som en produkt.
Är människan en vinstprodukt är den värd att räddas
men är människan enbart en ekonomisk förlust så
har världens ledare helt plötsligt inte en enda
möjlighet att hjälpa till.
Det gick snabbare att ta sig in i Irak efter 11/9
än vad det gjort att ta sig in i Afrika under ett millenium.
USA offrade gladligen sina egna för att få makten i Irak.
Afrikas framtid har istället hängt på den privata människans godhet
och empati.
Man kan bara önska att den svarta mannen och kvinnan
i framtiden ska kliva ut ur sitt skal och kräva samma
rättigheter och behandling som övriga världen.
Vi kommer alltid att bemöta konsekvenser,
oavsett om det kommer i form av en avskedning, en
konflikt eller andra obekvämligheter.
Men genom att börja att ta itu med vardagsrasism
och diskriminering så tar vi ett stort steg framåt.
