Gift med en man från mellanöstern



Man får så jäkla tråkiga reaktioner när man säger att man
är gift med en man från mellanöstern.
Spontant så tror ju folk direkt att man är förtryckt och
lever ett liv i total misär.
Att vi på det även lever ganska konservativ
underlättar ju inte saken.
Då sprakar ju fördomarna hej vilt!

Jag skulle inte säga att alla kulturer matchar.
Många har försökt sig på Romeo och Julia historier
men faktum är att inte många lyckas.
Det är inte lätt att bygga broar mellan två helt olika
folkgrupper och med helt olika tänk.
Ibland måste man inse att det finns begränsningar
eller så måste man vara villig att rubba sin tankegång.

Can och jag är väldigt olika men på många sätt ändå lika.
Våra problem har egentligen inte handlat om
kulturkrockar utan mer om att vi är två väldigt starka
individer som är vana att kontrollera, hantera och regera.
Vårat förflutna gör oss till starka krigare och
ibland glömmer vi att ska stå på samma sida
när vi krigar och inte vara fiender.

Det största problemet som vi har utåt är att jag tror
att folk, både vänner, familj och mindre bekanta, tror att
jag är mycket mer svensk än vad jag är pga att jag är adopterad.
Medan vi faktiskt oftast trivs ganska bra med upplägget
mellan oss så tar vår omgivning det som att jag alltid
svansar efter Cans vilja och att jag försöker uppnå någon
perfekt hemmafru-bild för att tillfredställa honom.
Det är synd att dom underskattar min vilja och styrka. 

Ja, Can har växt upp väldigt annorlunda från vad som anses
vara svenskt, feministiskt och modernt.
Jag skulle inte rekomendera honom och Gudrun Schyman som ett par.
Han har sina idéer som inte alltid går hand i hand med mina.
Hans mamma har stor del i hans värderingar och ibland kan
det reta gallfebern på mig att han tänker och tycker som han gör.
Men människor ändras och förändras för den dom älskar.
Jag tror inte ens hans familj skulle känna igen den Can
är idag från den han var för bara 5 år sedan.
Faktum är att hans syster höll ett rörande tal om hur hon
uppskattar att se dom fina sidorna som han har tagit
fram sedan han blev tillsammans med mig och fick barn.

Och det är något jag också ofta glömmer i vardagsstressen.
Något alla glömmer när man fått barn och försöker hitta
tillbaka till den unika relation man hade när man var två.
Jag glömmer att uppskatta att han är en äkta familjefar.
En man av den gamla hederliga sorten som inte lägger bena
på ryggen och springer vid minsta tecken på problem.
Som inte är ute och kolla på varenda jävla match på
tv med sina kompisar utan faktiskt kommer hem och
spenderar mestadels av sin lediga tid med sin fru och sitt barn.
Jag glömmer också att han lägger sitt eget företag åt sidan
många gånger för att ta hand om Zarah när jag
måste springa och arbeta dom mest idiotiska tiderna på ica.
Trots att det jag tjänar är en piss i havet jämfört med hans lön.
Att han faktiskt tar hand om henne betydligt mera många gånger.
Att han alltid följer med på läkarbesök, mina som Zarahs och
inte tar för givet att jag alltid ska göra allt själv.
Inte heller får jag glömma att han gått emot hela sin
släkt när han valde att gifta sig med en svart kvinna istället
för någon syriansk brud som släkten rekomenderat.
Att han valde att flytta en bra bit från sin mamma som
han egentligen lovat sig själv att bo nära för
att återgälda allt hon gjort för dem som ensamstående mamma.
Skönt är det också att han inte tillhör dom där vidriga
männen som klankar ner på sina fruar när dom fått barn.
Som går och raggar på andra för att dom finner sina
fruar oattraktiva när dom helt plötsligt går i mjukisar hemma.

Så man kan undra när frånskilda kvinnor med män som
satt på deras vänninor, med frånvarande pappor som
skiter i sina barn, eller med alkholiserade partners som
föredrar utelivet med grabbarna istället för mys framför soffan,
har mage nog att komma fram och döma ut min
relation bara för att den råkar vara med en man från Turkiet....


Kommentarer
Postat av: Gosia

Oj!

ja det var inte illa... förstår dock att du tog bort den andra och det låter som du har i alla fall bidragit till ändring. även om det inte vart stort så tycker jag att du borde känna dig stolt :)

jag blev lite rädd att du kanske fick sparken pga hela situationen när jag först började läsa din kommentar!

2012-02-03 @ 15:04:33
URL: http://gosias.blogg.se/
Postat av: Daniela

Jag blir så knäpp av det där! Jag blev tillsammans med en kille från Palestina, hans som dog. Jag ska säga att jag föll mycket för hans sett att tänka på sin familj, på att ta hand om varann osv, det finns mycket fina saker i deras kultur som folk bara smutskastar! Blev också pissarg för mina såkallade vänner var fördomsfulla pga att han var arab. Nu kan alla dom äta sina ord som säger, beklagar..

2012-02-04 @ 14:54:33
URL: http://dlorena.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0