Soulfood

Jag förstår att människor är trötta på att dom dras över en kam.
Att deras gärningar alltid ska kopplas ihop till deras identitet och inte
till vem dom är som personer.

Själv är jag URLESS på att höra allt allt jag tänker och gör
är kopplad till att jag är utländsk, till att jag är adopterad
med en svensk förälder, till att jag har en pappa som är italienare
eller till att jag är mörkhyad.

Det finns karaktärer och visa drag som kanske ibland är mer tillhörande
en etnicitet mer än en annan, absolut.
Men det är ingen fakta och personer kan se olika ut trots samma
födelsestad och människor kan agera och tänka annorlunda trots
samma etnicitet.

Klart att vi alla någon gång tänker:
Typiskt svenskt.
Typiskt  mellanöstern.
Typiskt för romer.
Osv Osv Osv....

Jag tänkte det senast på mötet som jag var på i tisdags med jobbet.
Speciellt när vi tog upp ett viktigt problem som försorsakar både
konflikter och irritation nere i charken och den delen som förorsakar
problemen var snabba på att förneka dem och den delen som anser
att detta problem är lika stort som jag bara satt tysta utan att backa
upp det jag sade och det jag tog upp.
Då tänkte jag faktiskt: Typiskt svenskt!
Den där konflikträdda sidan, den där svaga sidan som gör att man
fan alltid blir kastat till vargarna som ett offer för att många människor i detta
land sällan kan stå upp för varken sig själva eller deras åsikt.
Och inte ens när man är schysst nog att ta första smällen så kan
dom ställa sig vid min sida och säga att dom faktiskt känner som jag.

Men det är inte bara om svenskar som jag får den där typiskt-tanken
i mitt huvud. Kanske oftare svenskar just för att jag är mycket
mer utsatt av just dom men god knows att den tanken kommit upp
många gånger när bägaren har runnit över.
Men för mig är det bara en flyktig tanke och tyvärr är den mer
permanent för många många andra människor runt om i världen.

Och ibland även i min egen familj.
Om jag beter mig för utländskt så kan mina föräldrar säga:
- Men varför säger du så, du är ju svensk ju!?
Eller även från min man när vi tjafsar om olika åsikter.
- Ja men du är ju så försvenskad.

Ja jag har många många karaktärsdrag som kopplas till
min uppväxt med en italienare och en svensk.
Och desto fler karaktärsdrag kommer från mitt hemland, mina rötter.
Men den Linda som agerar och lever idag är den Linda som
bildas av samhället, av erfarenheter, av olika händelser i livet och
av livet självt.
Det har egentligen ingenting med vart jag kommer från att göra.
Jag kunde lika gärna varit en adopterad Jackie Arklöv som
kände sig 100% svensk, som agerade och levde exakt som en svensk,
en äkta assimilerad blatte som Jimmie Åkesson eftertraktar så mycket.
Och jag kunde varit en flykting från Sri-Lanka som kom på en båt,
blev satt i Rinkeby och levde på sos för att ingen ville anställa henne.
Jag kunde varit precis vem som helst.
Men nu är jag inte vem som helst utan jag är Linda.
Varken mer....eller mindre.....