Frankrike valde bort hatet







Kanske var inte Hollande det allra allra bästa valet
nu när Frankrike också har det ekonomiskt knakigt men
Sarkozy var inte vad vi önskade våra medmänniskor i Frankrike.

Precis som vänster och socialistiskt politik kanske behövde
ta en paus från Sverige så att vi kunde få bort detta curlingsystem som
Sverige vant sig vid för att få ut fler folk på arbetsmarknaden.
Men som sedan ökade klyftorna rejält.

Trots att jag har jobbat för vänstern så trodde jag faktiskt till
en ganska stor del på Reinfeldt. Jag tyckte t om han var ett
bättre val för oss invandrare då han faktiskt är en av dom få som förstår
sig på invandringspolitiken och inser att det enda dom flesta vill
göra är att komma ut på arbetsmarknaden och göra rätt för sig
och inte sitta apatiska på något flyktingläger och vänta på bättre tider.
I vårt tankesätt är heder en stor del. Männen vill försörja sin familj
och känna att han är man nog att ta hand om dom. Ta bort
det från honom och han är helt plötsligt ingenting.
Fäder och mödrar har släpat sina familjer genom krig och flytt
genom olika länder för att ta sig ända hit. Det krävs en enorm
handlingskraft för att göra det och Reinfeldt trodde på den kraften.

Problemet är att om man bara tar ett steg åt sidan så finner man
homofober och antimuslimer. Det räcker att gå till både kristdemokraterna
och folkpartiet så flörtas det hej vilt med främlingsfientliga tankar
och osunda människosyner. Ytterligare ett steg och Sverige ligger
hos ett riktigt handlingsförlamat parti som bara har en enda sak på sin agenda.
Stoppa invandringen.

Så ibland är det som att välja mellan pesten och kolera.
Antingen väljer du en sida som sätter stopp för utveckling som
ska bidra till höra tolerans mot mångkulturen och öppna gränserna
så att vi raderar detta förbannade vi och dom tänkande som lett
till så mycket hat och misär genom alla tider.
Eller så väljer vi en sida som bidrar till att människorna
kanske blir helt handlingsförlamade och vägrar jobba.

Pesten eller kolera?
Rasism och nazism eller ett curlingsystem i arbetsvärlden
som leder till ännu mer missnöje?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0