The white man´s happiness & success can´t depend on the black man´s misery
Idag läste jag något som gjorde mig både upprörd, rädd och ledsen.
En av mina favoritbloggeskor, Suad, hade tagit tåget och blivit utsatt
för en rasistisk attack. En äldre man utsatte henne för rasistiska kommentarer
på tåget och när hon bytte plats så var han vänlig nog att säga till henne
att det inte var någon idé för att vilken vit hon än satte sig brevid
skulle hata henne för att alla vita hatar svarta människor.
Ja många människor hatar svarta människor, många människor
anser sig stå över svarta människor, många människor har använt
och använder fortfarande svarta människor till slavhandel.
Många människor anser fortfarande att svarta människor ligger lägst
ner i skalan och att man ska profitera på Afrikas misär.
Många människor anser att deras barn kan få släpa hem vilken
etnicitet som helst bara dom inte är svarta.
Många människor anser att svarta ska behandlas som djur, uppfattas
som barbarer och dömas och rankas därefter.
I USA öppnar man spritbutiker och vapenaffärer i svarta slumområden
och väntar på att dom ska skjuta ihjäl varandra eller gå under pga droger.
Samtidigt förespråkar påven för att sluta skänka bromsmediciner till
Afrika och låta människor och barn dö pga bristande kunskap.
Medan många kämpar för svartas rättigheter och överlevnad så
kämpar lika många för deras undergång.
Många gräver sig tillbaka till apartheid tiderna och anser
att dom vitas lycka enbart kan gro genom svartas misär.
När en vuxen man tar sig rätten att attackera en ung svart kvinna
på tåget, och enbart pga att hon är svart, medan varenda
idiot runtomkring sitter och tittar på, då slungas vi helt
plötsligt tillbaka till just apartheid-tiderna när svarta kunde
hängas och förnedras offentligt och det var socialt accepterat.
Det sorgliga idag att djurens rättigheter och vår respekt för djur
har kommit ikapp våran tolerans och respekt för människor med mörkare hudtoner.
Och det tragiska i det hela är att om jag hade varit där så hade jag
förmodligen vart den enda som gått till motattack mot denna
vidriga rasist som tog sig rätten att kränka en annan människa.
Men i slutändan skulle han försvinna som en i mängden och jag skulle
hamna i Jimmie Åkessons statistik på otacksamma invandrare som
agerat svenskfientligt !!
Ja stackars Suad:( Det jag blir mest arg över det är faktiskt omgivningens tystnad! Det visar på hur mycket rasism det faktiskt finns i vårt samhälle, och det är läskigt!