I love loving you and I hate hating you

 
Love love love...confusing, mindblowing, complicated love.....
 
Oavsett etnicitet, kultur, ursprung, status och bakgrund så kan
vi nog enas om en sak i alla fall.
Kärleken är inte lätt, speciellt inte den äkta kärleken!
 
Min man kom och hälsade på mig på jobbet ikväll.
Och när jag stod där sönderstressad, höggravid, med ont i ryggen
och med en arbetsdag och kunder som inte var av denna värld så
blev jag nästan gråtfärdig av lycka när han stod framför mig och
hade svängt förbi under sin paus för att säga hej.
Jag förvandlades till en rörd och väldigt känslosam gravid kvinna
som fann denna gest från sin underbara man helt bedårande.
 
Och det roligaste är att bara för en vecka sedan så hade jag
kunnat skriva 500 inlägg på hur arg och förbannad jag var på honom.
Visst är kärleken lustig!!??
 
Så är det när man växt ihop.
Trots att vi bara varit tillsammans i knappt fem år så har vi
hunnit flytta ihop, gifta oss, få ett barn och snart ett till, plus skaffa hund.
 Vi har hunnit komma in i en vardag där saker och ting ibland tenderar att
bli lite trista och ibland trycker stressen och pressen på för att få allt att
fungera och klaffa.
 
Ibland gör man misstaget att förlita sig på att saker och ting ska lösa sig
på egen hand eller att förändringar som barn eller giftemål ska
få saker att ordna sig men vad vi kärlekskrankar glömmer är att
det enbart är upp till oss som par att hålla kärleken vid liv.
Det är vi som ska tända lågan när den är på väg att slockna.
 
Can och jag har haft många broar att korsa.
Många fördomar att övervinna och en del kulturkrockar att kämpa emot.
Vi är så olika men ändå så lika och när vi glömmer att vända
batterierna åt rätt håll och två minus står och sliter mot varandra
så tenderar vi att få kortslutning!
 
Men så är det i relationer och är man inte medveten om att
det finns berg och dalbanor så har man inte i en relation att göra.
Om man letar efter grönare gräs på andra sidan så fort
man hamnar i en svacka så kommer man förmodligen att
spendera hela sitt liv med att byta relationer och partners.
 
Det finns tider jag velat gå, men fler tillfällen som jag velat stanna.
Det svåra med mig är att jag är en väldigt självständig kvinna och
ibland tenderar jag också att visa just hur oberoende jag är.
Jag får snabbt upp garden och det kan dröja länge innan jag släpper
ner den. På det sättet är jag väldigt manlig.
Jag visar sällan starka känslor så när vi blir arga på varandra så
står vi på varsin sida och spelar kalla och oberörda.
Riktiga träskallar kan vi vara när det kommer till konflikter :)
Ingen tar första steget tillbaka!
 
Vi måste lära oss att ta tillvara på allt fina vi delar.
Att komma ihåg den starka och stabila grund vi skapat
när vi befinner oss på villovägar.
 
För i slutändan är kärleken stark och avsikterna goda.
Det finns ingen som skyddar och älskar sin familj så mycket som min man.
När det väl gäller så finner jag honom vid min sida och jag vet
att han alltid är mig trogen och lojal för familjen är nummer
ett för honom, likaså för mig.
Oavsett motgångar eller medgångar så känner jag fortfarande
i mitt hjärta att han är " the one"
Och jag vet att han känner likadant.
 
Så varje kväll i mitt huvud, i mina böner, så ber jag om
ett livslångt liv tillsammans, friska själar,
hela hjärtan och en rad lyckliga dagar med underbara
barn och en underbar omgivning!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0