If everyone had my eyes, then who i am wouldn´t be a surprise
Jag fick en kommentar nyligen från en läsare som verkligen verkade
uppskatta min blogg men som undrade om min kamp mot
rasism kanske börjat vända sig åt ett felaktigt håll.
Något som jag faktiskt skrev om ganska nyligen och som jag
själv reflekterar över varje dag.
Att min kamp mot rasism snart kanske börjar vända
sig och bli en kamp mot min egen rasism.
Min blogg definerar mig som person men den är faktiskt rätt
olik min vardag och hur jag argumenterar och känner live.
Det här som ett terapi-forum där jag tar ut allt ont som händer
mig eller där jag spottar ut mig mitt hat och min ilska.
Varav att den kan verkar väldigt tragisk, ledsamt och deprimerande :)
Här verkar det som att jag kanske tror att allt ont kommer från
svenskar och Sverige och att alla vi invandrare är oskyldiga små lamm.
Det kan verka som att även jag försöker göra precis samma sak som
man nu börjat göra i Sverige och i hela Europa.
Man försöker hitta en syndabock för att ont i världen och
försöker skapa en grupp att kalla för roten till all misär.
Men tro mig när jag säger att när jag diskuterar med
mina vänner från andra länder så är diskutionerna minst lika
kritiska mot invandrare som dom är mot svenskar.
Och jag tror inte det finns några som avskyr brottslingar som är
invandrare lika mycket som invandrare själva.
Och det är pga att vi vet att dessa personer, denna lilla grupp av människor,
oftast blir en stor grupp i svenskars ögon och dom blir en stor grupp som drar
skam och fördomar över oss som försöker göra och gör bra ifrån oss.
Titta bara på min mans folkgrupp, syrianer.
Det finns nog ingen grupp som är så fientliga mot svarta
och muslimer som dem och jag som är en stor försvarare av
dessa två grupper har ju verkligen sett till att gifta mig med en man
som jag kan spendera hela livet att debattera med :)
Så ja, även vi invandrare har motsättningar inom vår stora
grupp som många gånger utpekas som en.
Vi har åsikter om varandra och vi har åsikter om våra egna
nationaliteter och länder och jag har har kritiska tankar om
många andra folkgrupper men i slutändan så är det så
onödigt för mig att sitta och skriva om saker som redan media,
rasistiska forum, SD och andra platser och människor tar upp.
Att invandrare har brister och issues är ju något som sällan INTE
diskuteras men eftersom frågan alltid diskuteras med så
enorma naiva ord så kan jag inte hjälpa att bloggen oftar blir
ett forum med motargumentationer för jag finner dessa
fördomar så oerhört grundlösa.
Och rasism är oftast just det, grundlös.
För en människa kan aldrig representera en hel folkgrupp.
Sen kvarstår ju faktumet att jag faktiskt har haft oerhört tragiska
upplevelser från Sverige och svenskar.
98% av alla kränkningar, all rasism, allt hat, all diskriminering,
misshandel och dåliga upplevelser har kommit från svenskar och
det är faktiskt mer eller mindre omöjligt att INTE ta in det i hjärnan och hjärtat.
Det är inte så att jag har gjort som många andra gjort.
Haft en enda dålig upplevelse av svenskar eller läst dåliga saker om
svenskar och gått och bestämt mig för att jag ska bli rasist och hata allt och alla.
Jag skulle inte efter allt jag gått igenom ens vilja sätta mig i närheten av
ordet rasist för jag har många svenska vänner, en svensk mamma och
är ändå uppvuxen här med mestadels svenska traditioner.
Jag skulle försvara och hjälpa en människa efter om hon gjort
rätt eller fel och inte stå och neka någon hjälp pga att den personen var svensk.
ALDRIG NÅGONSIN! Är du bra människa så är du bra människa.
Det är det enda som betyder något i mina ögon. Varav min otroliga
kultur och etnicitetsblandninga bland vänner.
Från syrianer till muslimer, från fattiga till rika, från svenskar till invandrare.
Alla ryms i min gott och blandad påse :)
Och tro mig när jag säger att det är med stort sorg i hjärtat som
jag ibland känner dom här otroliga motsättningarna inom mig.
Det underlättar ju inte att jag jobbar i ett överklassområde med
enbart svenskar och att jag är inne i bloggvärlden och finner alla
rasistiska forum där man kallar mig och mina vänner för både djur, parasiter
och annat skit.
Jag kanske borde stannat i vänsterpartiet och fortsatt träffa alla underbara
svenskar som kämpar på min sida och för mina rättigheter i världen och landet.
Jag borde kanske jobba på söder där öppenheten inte har några gränser.
Och jag kanske borde sluta läsa tidningen och sluta ramla runt
på en massa forum som oftast drivs av bottenskrapet av Sverige och
som faktiskt representerar en mindre del av svenskarna än så länge.
Rasism kommer alltid att finnas, tyvärr.
Hatet kommer aldrig att sluta existera.
Människorna blir allt vidrigare och någonstans måste jag söka
mig till tryggare marker och försöka stänga bort det mest
extrema motståndet och försöka undvika den mest extrema
rasismen för annars kommer jag slutligen att förgöra mig själv.
Och jag måste börja inse att allt som händer mig kanske inte alltid
är riktat personligen mot mig. För vi människor såras, förolämpas och
förnedras dagligen och roten är kanske inte alltid rasism utan
rent och skärt missnöje och hat.
Inget att hurra över heller men jag kan lova mig själv och
alla andra att rasister oftast lider lika mycket som deras offer.
¨Kanske är det en klen tröst när man står som måltavla men
låt den trösten göra att huvudet vilar lite bättre på kudden när ni ska sova.....
Kommentarer
Trackback
