Hur känns det att fylla trettio??
Ja den frågan har jag fått ungefär tusen gånger både innan och
efter att jag fyllde trettio år igår!
Och ja...hur ska det kännas?
Förvänats jag ha en ålderskris?
Ska jag ta upp anteckningsblocket och checka av allt som jag
borde ha gjort innan jag fyllt trettio?
Eller borde jag kanske börja älta mitt liv?
För det är ju det vi kvinnor (även män) förväntas göra så fort vi kommer
över 30-sträcket. Och gud bevare mig för 40-sträcket!!!!
Och visst kanske min avslappande attityd beror på att jag redan kan
göra så här vid 30-års åldern:
Levt livet - check
Bott utomlands - check
Haft fler än en relation - check (5 långa)
Jobb - check
Bostadsrätt - check
Egen bil - check
Gift - check
Barn - check
Hund - check
Volvo - check (den är dock såld)
Men erkänn att det är löjligt!
Har vi en enda sak som saknas på denna lista så förväntas vi hamna i
någon slags påhittad och panikartad ålderskris som bara är till för att
sälja på oss ännu mera lyckopiller och psykologiböcker!
Handen på hjärtat!
Vilken 30-årig kvinna skulle hellre gå tillbaka till en femtonårig,
självmordsbenägen tonåring som suger åt sig allt som samhället
säger åt dom att göra och vara. Tiden då man tyckte att hela världen var emot
en och var den ej emot en så bar man i alla fall dess problem på ens axlar.
30 år!
Ja jag är trettio år och har aldrig funnit mig på en mer harmonisk plats än
vad jag gör just här och nu.
Jag är gammal nog att veta att man hellre ska ha få bra vänner än tusen på face-book!
Så min vänskapskrets består av dom mest fantastiska individerna som man kan önska sig.
Jag är gammal nog att veta att min lycka skapas genom mig själv och inte
genom en man, även om en man kan vara fin att ha vid sin sida.
Observera vid sin SIDA, inte över och inte under.
Jag är stark nog att inse att mina livserfarenheter och tidigare problem,
doesn´t break me, they make me!
Jag är tryggare i mig själv, lugnare, mer i balans med allt som händer
runtomkring och försöker ta konfliker med en klackspark och
inte med aggressiva utbrott som förut, även om dom kan komma för stunden.
Jag är ju fortfarande en mix av åtminstone EN hetlevrad kultur :)
Faktumet att jag ser äldre ut är inte heller något jag gråter över.
Välkomnar mina äldre drag då jag som kvinna från ett asiatisk ursprung
har en förmåga att se ut som en bebis med smink.
Trots två barn så måste jag fortfarande vifta med legget till höger och vänster.
Det enda jag vill är att se äldre ut!
Och mina barn håller mig vacker!
Känner mig betydligt mer kvinnlig sen jag blev gravid.
Så nej, ingen ålderkris här!
Bara en öppen dörr som välkomnar ordet "att åldras med värdighet"
