Jag älskar när människor tror att dom kan ta det jag har ifrån mig....

 
Då och då har det hänt att jag släppt garden och tagit bort
tegelstenarna på muren som jag byggt runt omkring mig.
Och då och då har det hänt att fiender som jag trodde var mina
allierade lyckats smita förbi och inta mitt liv.
Och under tiden som jag vänder mig ut och in för
att ge dom allt jag äger och har i emotionella känslor och
i materiella ting så har dom fullt upp med att kämpa för att suga ut den
sista blodsdroppen ur min enligt deras önskan, snart livlösa kropp.
 
För även om vissa gör det medvetet och andra faktiskt gör det omedvetet
så finns det alltid människor i din närhet som gör dig illa.
Som försöker förändra vem du är, ta ifrån dig din identitet och
som försöker få dig att känna dig till freds med att förändra dig enligt deras
levnadssätt, tankesätt eller standard.
Och det kommer alltid finnas "moments of weekness" där du faktiskt
försöker göra dessa människor till lags. Där du förlorar vem du är
för att du vill vara dem du älskar till lags.
Fast innerst inne kommer sorgen efter förlusten av dig själv alltid
vara större än glädjen över att få bli älskad av den som ville att du skulle förändras.
För en sann person i din närhet skulle aldrig kräva att du förändrades
utan skulle älska dig för den du är, ovillkorligt.
 
Många, alltför många, har spottat på mitt liv.
Några människor har lyckats komma så nära att dom haft
möjlighet att börja plocka små små bitar från mitt inre.
Sakta men säkert har dom plockat isär mig och en dag har jag
bara vaknat upp och insett att jag är trasig.
 
Och trasig har jag varit. I långa och många perioder i mitt liv.
Det finns många lägen där jag fått erkänna nederlag och
ge mina fiender vinst.
Det finns lägen där människor vandrat ut ur mitt liv och
åstadkommit precis vad dom kom in för.
 
Men vad människor inte inser är att efter all drama, efter
allt kaos som jag har haft i mitt liv så har jag blivit en ingenjör likt ingen annan.
En byggnadskonstruktör som inte är av denna värld.
Så lika snabbt som man rivit ner mig, lika snabbt bygger jag upp mig.
För min livs största lärdom i livet, livets stora gåta att lösa för att
finna styrka att resa sig upp när man är nere på knäna,
är att inse att när människor hatar dig så är det för att du har
något stort som dom så girigt vill ha.......
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Liborius

sv. tusen tack!:) hoppas din torsdag blir toppen!

2013-01-24 @ 09:20:24
URL: http://liborius.blogg.se
Postat av: Samira

Du är en av dem mest intelligenta, starka och fina människor jag känner (och dem människona går att räkna på en hand).
Jag blir så ledsen över att det finns dem som skulle vilja ändra på dig och ta bort alla dem fina saker som gör dig till den underbara människa du är.
Du får kämpa vidare Linda, du får aldrig förlora dig själv i denna värld av ytligheter. Jag är här och kämpar vid din sida.

2013-01-24 @ 13:32:41
Postat av: ANNE

SV: Men ärligt talat, hellre slippa hetsen och ha lite extra kilon att älska liksom? Känner jag iallafall. Börjar tröttna på att ALLA är så jävla besatta av vad dem stoppar i sig och sin träning.. Om folk bara kunde tagga ner lite och tänka sunt istället för att hålla på som elitidrottare typ! :) Sen är väl mammakilon extra envisa om jag har förstått det rätt?

2013-01-24 @ 20:21:10
URL: http://favs.se/mode
Postat av: Maria

Du är fantastisk på att uttrycka dig gumman, bloggen är din bästa terapi.. Lyssna på Samira och dina andra sanna vänner, se på dina barn och deras livsglädje och Zarahs ödmjukhet gentemot andra människor, se på de äldre runtomkring dig och den respekt de har för dig.. allt detta är en återspegling av dig kära vän. Förlora aldrig ditt sanna jag Linda min fantastiska vän, du är unik!

2013-01-25 @ 00:40:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0