Tomma ord och falska löften.....
Jag antar att ni alla är familjära med situationer där man slänger
iväg tomma löften och flyktiga ord sagda av vänlighet mer än verklighet.
Oftast gäller det situationer där man stöter på en gammal klasskamrat
eller någon från ens förflutna.
Man pratar snabbt om hur länge sedan det var man sågs och att
man borde återuppta kontakten och ta en fika nån gång.
Men när man skiljs åt så inser man att man inte ens har kvar
varandras nr och att dom uttalade orden var en artighet i brist på annat att säga.
Men sen kommer det till en punkt då dessa löften som ej hålls
och dessa tomma ord är allt annat än lovade pga vänlighet.
När löften blir till svek och där människorna bakom löftena
inte är ytliga bekanta utan familjer, vänner, älskade,
ja med andra ord människor som du starkt håller av.
Jag har imponerats många gånger av just vänner som sviker en.
Vänner som smiter ut genom bakdörren i hopp att man inte
ska märka att dom går.
Och det är just den typen av feghet som för stunden gör mig otroligt
förbannad men som med tiden bara får mig att tacka gud för att jag
blev av med dom.
För det finns inget som får mig att tappa respekten för en människa
som när dom inte står bakom sina egna gärningar.
När dom urskuldar, bortförklarar och skönmålar deras brist på ansvar.
Alla relationer som man skapar med andra människör medför ett ansvar.
Man har en skyldighet att vårda och se efter relationerna likt en ros som ska hållas levande.
Och om man en dag vaknar upp och inser att man inte har tid att vara i en
relation, att man inte har ork eller för att man av någon anledning inte
finner relationen givande längre, då tar man tjuren vid hornen och
förklarar det till den personen som man är på väg att lämna.
Oavsett om det är vänner, familj eller ens älskade.
Som en vuxen person till en annan.....
Kommentarer
Postat av: Sara
Precis, så rätt du har. Bra skrivet vännen.
Svar:
Linda
Trackback
