Soulfood

 

I förrgår satt jag planterad framför SVT1 och tittade på Özz Nujens stand-up-show.

Från kl 21.30 till 23.00 så hade jag en explosion av känslor.

Glädje och skratt för att mannen måste vara en av Sveriges roligaste komiker,

sorg när han delade med sig av sin bakgrund och uppväxt,

beundran när han inför väldigt många människor vågade sätta sin

karriär på spel genom att ta upp viktiga politiska frågor som kan

anses vara känsliga ämnen att ta upp inför den svenska befolkningen

och stolthet över att han inte som många kändisar gör: Glömt vart han kommer ifrån!

 

Min bild av Özz startade med att han förmodligen var en av Sveriges grymmaste komiker.

Längs vägen snubblade jag över en diskussion som han hade med en

Sverigedemokrat i ett radioprogram, tror det var Aschbergs.

Slutligen började jag läsa mer och mer om hans engagemang mot rasism

och mot det Sverige vi är på väg mot.

 

Jag är glad att ett välkänt ansikte väljer att gå emot strömmen och inte

stryka kändisskapet medhårs.

Likt Pascalidou så blandar han sitt yrke med en agenda och glömmer inte

att han en gång i tiden var en del av den folkgruppen som nu står

utanför i regnet och väntar på stormen.

 

Man kan inte annat än beundra Özz när han står där och läxar upp oss alla moraliskt.

Även fast situationen kanske bidrar till "dålig stämning" så tror jag

att många finner det svårt att inte göra en rannsakning av sig själva

och en rannsakning av bilden av det perfekta Sverige som vi så gärna bygger upp!