När barn skaffar barn
Det finns inget föräldrarskap så känns så misslyckat som när barn
bestämmer sig för att skaffa barn.
När unga människor tror att lösningen på deras livssituation
är att skaffa barn, eller när man får för sig att ett barn
ska reparera ett redan trasigt förhållande.
Ingenting kan förbereda en relation för barn.
Och trots att två människor lever i en seriös relation,
har varit tillsammans länge, står på stadiga ben och har
förberett allt och är överens om att skaffa barn så skakas
hela världen om när detta lilla barn kommer och ibland klarar
inte ens dom stabilaste relationerna av faktumet att en
tredje person kommer in i deras värld.
Har man inga framtidsutsikter så kan ett barn ses som
en lösning. Dels på att slippa jobba och dels för att många
naiva människor tror att man faktiskt kan leva på att
bara gå hemma och ta hand om sina barn och få bidrag.
Men realityn ger en ett bryskt uppvaknande för tror man
att ett barn klarar sig på dom 1050:- som man får i barnbidrag
så har man något helt annat att vänta.
Ta vintern som exempel.
Då bara en anständig overall kostar nästan 1000:-
och på det ska du ha minst två par vantar, mössa, halsduk,
ett par riktigt varma, oftast dyra, vinterskor.
Då sitter man där med pengar som inte räcker för
att ge sitt barn ett anständigt liv, och räkningar som hopar sig.
Eventuellt en ung kille som inte pallar trycket och drar.
Och sen börjar en lång uppförsbacke som bara en
stark och stadig person kan klara av.
Och oftast är dom personerna inte 20 åriga unga mammor.
