Even if I miss you, you´re better of without us

 
I söndags så var jag hemma hos min bror för han fyllde 25 i helgen.
Nero har fått vara hos min bror och hans sambo nu under en tid
så att vi kan få komma till ro med nya bebisen och jag får
återhämta mig från min operation.
 
Jag blev så lycklig av att se honom för Gud ska veta att han har det
hundra gånger bättre hos min bror och hans flickvän då hon
är en riktigt djurälskare och min bror har fäst sig vid honom som tusan.
Dom har tiden, orken och alla möjligheter att ta hand om honom
och det syns att han får det bästa en hund kan få hos dom.
Bara faktumet att han får gå ut minst två timmar om dagen är
så himla bra för den typen av rasen.
Att dom har skogsmiljö och han kan känna sig mer fri och
inte vara inlåst i vår tvåa och vänta på att vi ska palla gå ut 10 min med honom.
Och hur det ska bli nu med ett litet barn, en baby, som han kan krossa
bara han hoppar på henne. Gud jag kan verkligen inte se honom med oss igen.
Och av dom mest osjälviska skälen för jag älskar den där hunden och
vill att han ska ha det bästa i livet och inte vara instängd med oss.
Cans beslut att skaffa hund var egoistiskt, egoistiskt mot hunden och
egoistiskt mot familjen. Hela vårt liv förändrades när han kom och
trots att vi fäst oss hårt vid den lilla busen så blev det bara ett yttterliggare
dåligt samvete för man hade varken tid eller ork att ta hand om honom.
Man har knappt tid eller ork med sig själv och sina barn, som ska
komma främst.
 
Min man älskar Nero mer än livet sig själv och vill inte lämna honom.
Ett stort dilemma just nu!
Jag vill kan inte tvinga honom men jag hoppas han tar sitt
förnuft till fånga och ser till både hunden och vårt bästa.
Ger vi hunden till min bror så har han fördelen att kunna
träffa honom i alla fall!

poetry

 
For as long as I can remember I have been a backgrounddancer and you have had the scen
And make no mistake, I´ve been dancing to the music, but now I sober up and got clean
I can see things clear and I must admit that I don´t like what I see
Cause I feel I got lost in allt this shit about you loving me
Cause my dear, you don´t have a clue what love is about
You have just been throwing in some shit that I haven´t doubt
Money, colours, culture and claiming your rights
Have left you with a wife that is out of your sight
 
(skriven av Linda)
 

Manchild

Jag beundrar framgångsrika kvinnor.
Kvinnor som tagit sig fram för egen maskin, genom sin intelligens,
inte genom att gifta sig rikt eller utnyttja sin kropp på vägen till framgång.
Men det finns inget som jag beundrar så mycket som den starka,
gammeldagsa hemmafrun.
 
Den hederliga hemmafrun som aldrig gnällde, tog alla problemen
som en man, som byggde upp korthuset på nytt när allting rasade,
som höll ihop familj och hem, som agerade bakgrundsdansare
under hela sitt liv för att mannen skulle inta scenen.
Som bet ihop när allt var tufft och som vände blad när tiderna var dåliga.
 
Ingen kvinna i världen har någon besuttit den styrka som denna typ av kvinna.
Och under alla decennier och alla år så har denna kvinna tyvärr
många många gånger varit den mest underskattade kvinna.
 
Tack vare mansgrisar, otacksamma barn och radikala feminister
så har denna roll nedvärderas i alla år och kommer att
fortsätta nedvärderas i framtiden.
 
Tydligen finns det ingen prestige i att ta hand om sina barn.
Att uppfostra dem, skydda dem och vägleda dem.
Tydligen är städning, diskning, tvättning, hämtning på dagis/skola
inget jobb utan bara något som tas för givet av en kvinna.
 
Den mest otacksamma människan i en hederlig hemmafrus liv
är med all säkerhet mannen.
Eller i detta fall, mansgrisen.
The manchild som går från att curlas av sin mamma till att hitta
en fru som fortsätter på samma curlingbana.
 
Tråkigt nog så kommer dessa män aldrig att uppskatta jobbet,
smärtan, tårarna, tålamodet och uppoffringarna som dessa
fantastiska kvinnor gör för dessa mindre fantastiska män.
 
 

King of sorrow


Sjukling

 
SATAN vad jag mår dåligt!!!!
 
Är tokförkyld, har ont i halsen, feber, huvudvärk.
Och på det så har jag ett litet barn som vägrar sova på nätterna
och ett stort barn som är vaken och intensiv fram tills klockan 12 på natten.
Lagom till Zarah somnar så vaknar Alessia som istället sover hela dagarna
och är vaken på nätterna!
Dom jobbar hårt på att ta knäcken på sin sjuka mamma :)
 
Det lär inte bli några vidare uppdateringar men jag ska försöka!

Spaggetti vongole


Poetic justice

 
Dear God it is something that has been on my mind
Something that I´ve been asking myself for a long long time
See you preach about doing good in life
And I have but still I find myself in an endless strife
You preach about being true to yourself
And my whole life has been about helping everybody else
Still I find myself in a constant mess
Having more problems then thoose who couldn´t care less
I don´t ask for a price or payback for doing good
Because I don´t really believe that a true angel should
But these years of putting me truth hell
Haven´t done my heart or my soul well
So what´s the deal, are you testing me until the end of time?
Or can you let me have some peace in my mind
 
(skriven av linda)

Biggest wish

 
 
Min största önskan är att Samira och Sara öppnar sina bloggar igen!!!
Ladies!!!????
 
Haha, tråkmånsar.
Jag har snart slut bloggar att läsa.
I alla fall bloggar liknande min egen :)

Rasism i slips

 
Trots barnfödande och all möjlig stress så har jag inte missat
huvudartiklarna om Sverigedemokraterna.
Om Soran Ismael, Sverigedemokraterna som går runt med järnrör,
Jimmie Åkesson som försöker göra en utrensning i sitt parti
och bli av med alla rasister trots att hela deras parti är grundad på just rasism.
 
Bara faktumet att det förekommit utspel från SD:s partimedlemmar
varje gång som någon med utländsk bakgrund fått representera Sverige
är skäl nog att inse att dom inte är ett rumsrent parti.
Skandal var det när Loren representerade Sverige i Melodifestivalen,
outhärdligt är det nu när Ana Gina ska vara med och representera den
renrasiga och svenska julen. Så outhärdligt att man måste öppna
en face-book sida där man kritiserar detta faktum.
 
Man måste fråga sig hur innehållslöst och fattigt liv
många invånare i Sverige har dessa dagar då så många
tusen människor verkar ha all tid i världen till att öppna bloggar och
hemsidor för varenda liten händelse som sker.
 
-Rätten att kalla chokladboll för negerboll
-Inga böneutrop i Sverige
- Nej till Ana Gina som representant för julen
 
Etc etc etc... listan är lång på rasistiska hemsidor som
öppnats och som fått stöd från tusentals mindre iq-befriade invånare.
Förmodligen en grupp av utstötta, arbetslösa och bittra människor
som behöver någon att skylla deras misära liv på.
 
Vi kanske skulle behöva lite u-lands problem här så att
man inte hade tid för sånt här trams.
 
Jaja...rasismen är ju ett löjligt skal till ett ännu
löjligare innehåll.
 
 

Speed-bantning

 
Blev förvånad när jag steg upp på vågen igår.
Har gått ner 6 kg på en vecka så magen är snart smalare än
innan jag blev gravid vilket är mitt mål då jag aldrig blev av med magen
förra gången efter Zarahs födsel.
 
Har bantat ofrivilligt efter operationen då den gör
att man faktiskt tappar matlusten då man går
många många timmar utan att få äta både innan och efter
så det minskar suget efter mat.
 
Har inte heller känt något enormt sockerbehov utan är mer sugen
på lätt mat och frukt. Chockerande.
Choklad är närmast det onyttiga jag kan komma men jag
köper naturgodis som innebär nötter i kombination med choklad.
 
Nu ska jag bara komma igång med promenaderna.
Känner att jag håller på att bli sjuk. Halsen känns sisådär.
Ska försöka vila ordentligt istället.
Man får ju inte så mycket sömn längre!

Att få en lillasyster

 
 
Jag är riktigt stolt över Zarah och hur hon har tagit sin roll som syster.
Man har gått omkring med en oro i kroppen och föreställt sig
svartsjuka och en treårings kris men hon är helt fantastisk
med Alessia. Precis som jag innerst inne visste att hon skulle vara.
Hon vill vara med och hjälpa till hela tiden och är både duktigt och försiktigt.
Hon är överbeskyddande och väldigt väldigt kärleksfull mot sin syster.
Jag är glad att hon är lite äldre och dessutom väldigt vuxen i sättet
för det har nog underlättat en hel de pgal att hon är det.
 
Visst känner jag att hon är lite mer känslig och jag kan inte skälla
på henne utan att hon börjar gråta.
Försöker mitt allra bästa att ge henne samma uppmärksamhet och
tack vare att jag valt att inte amma så kan jag faktiskt ge 100% till båda barnen.
Hon kan vara med och mata och jag behöver inte känna mig låst.
Can kan hjälpa till och vi kan dela på ansvaret för båda barnen.
Känner mig som en mycket gladare mamma nu när jag valde
bort stressen med amningen. Hade ett helvete med det och
såg det bara som en belastning som hindrade mig från att
vara den mamman som jag ville vara.
Det är skönt att man är lite mer tolerant mot oss mammor
som väljer bort amningen.
Fick en tablett på sjukhuset för att stoppa mjölken och ingen
ifrågasatte det eller ville diskutera det.
 
Nu kan jag bara slappna av och njuta av mina två underbara
tjejer som tillför dubbel glädje i mitt liv.....
 

Wake upp call

The day you left was the day I woke up in peace

To late


Drama

 
Det verkar som att det är min lott i livet att mina barn ska
komma till livet på alla möjliga dramatiska sätt.
 
Nu ska jag berätta om hur lilla Alessia kom till världen.
 
Som ni vet så var det ju ett jäkla tjafs om att få till ett kejsarsnitt.
Dom bollade mig fram och tillbaka och jag höll på att förlora
förståndet tillslut och det plus stressen ledde till att mitt vatten
gick kl 08.30 i måndags. Två dagar innan vi skulle på möte
på sjukhuset för att prata om kejsarsnittet.
 
Där stod jag och skulle hjälpa min dotter i badrummet och
helt plötsligt så gick vattnet.
 
- Men mamma kissar du på dig!!!???
 
....var min dotters reaktion..hahahaha!
 
Jag ringde till sjukhuset och fick en tid en och en halvtimme efter.
Under den tiden var jag tvungen att ringa runt för att dels
få någon att hämta hunden och dels få någon att hämta Zarah från dagis.
Sen ringde jag min man som kom hem så fort han kunde.
 
Väl inne på sjukhuset så beslutade dom att jag skulle få kejsarsnittas
samma dag och vi fick stanna på sjukhuset.
Dom ordnade en tid och vi hade hoppas på att få komma in efter 5-6 timmar
men tji fick vi då vi inte var ett akutfall och det kom in en del fall
som var med brådska än vårat.
 
Så där låg jag med vattnet som gick hela tiden och med värkarna
som kom igång. Ingen bedövning hade man heller så varenda
undersäkning, varenda nål och varenda värk kändes med råge.
Och var annan timme fick vi reda på att vår tur hade skjutits upp och
inte förrän efter 15 timmar så fick vi äntligen komma in.
 
Förra gången som jag opererades så hade jag haft bedövning
och lustgas i flera timmar så jag var inte medveten om allt som
hände kring operationen men denna gång var jag alldeles för
klar i huvudet för att inte bli nervös.
Blev riktigt stressad inne i operationssalen och min man
fick sitta och lugna ner mig under hela operationen.
(jag var inte sövd)
 
Efteråt skakade jag som en galning och spenderade 6 timmar
på intensiven då både rygg och ben var förlamade efter
epidiralen och jag fick inte gå därifrån utan att kunna röra benen.
Så jag kämpade och kämpade för att komma igång för jag
ville såklart upp till min bebis.
 
Tillslut fick jag komma dit.
Se ordentligt på lilla Alessia som var skrämmande lik Zarah när
hon föddes. Så lik att vi spenderade hela sjukhusvistelsen med
att faktiskt kalla henne för Zarah och inte Alessia.
 
Min man fick stanna under hela tiden som vi var där och
det kändes skönt då man har fruktansvärt ont dom första dagarna.
Var dock uppe på benen snabbare än förra gången och det
kanske var mycket pga att jag hade en liten tös som saknade mig därhemma.
Men vi hade vårt egna rum och personalen var helt fantastiska precis
som förra gången så jag tyckte inte att det var jobbigt att ligga där.
Dessutom var det ingen svininfluensa som gick runt denna gång
så man fick ha besök på rummet och första dagen så var alla vänner
och familjerna och hälsade på.
 
Väl hemma så kom allting igång väldigt snabbt.
Det känns skönt när det är andra barnet för allting bara
flyter på utan stress och utan panik.
 
Jag startade min vistelse hemma med att grovstäda och
göra en totalrenovering av mig själv och sen var livet detsamma igen:)
Jag hade ju mina kära planer som gick i krasch.
Jag trodde ju att jag skulle ha ett datum och kunna förbereda mig.
Hade velat lämna lägenheten i toppskick och hade planer på
att komma till operationen i samma skick som en baldrottning.
Men istället lämnade jag ett hem i kaos och mig själv i
det värsta tillståndet man kan tänka sig...hahahahhaa.
Så det enda jag kunde tänka på var i princip det.
 
Jaja.....
Nu är allting i sin ordning och jag mår bättre och bättre för varje dag.
Går på citadon för jag hade väldigt ont på sjukhuset sista dagarna
och inte ens morfin i flera doser dämpade smärtan så dom
ökade min medicinering från alvedon och ibumetin till citadon.
Fan livet är bra roligt nu..hi hi hi.
Skämtåsido!
 
Ska försöka uppdatera bloggen oftare.
Har velat få ordning på allt innan jag gav mig tillbaka
in i bloggvärlden.
Finns nog en del som har tröttnat på tystnaden och för
jag har haft ca 4 läsare per dag.
Sorry :(
 
 

Alessia

 
Kunde inte hålla mig från att lägga upp en bild.
Kanske inte någon poäng när man gömmer ansiktet men men.
Här är i alla fall vår lilla Alessia.
 
Hon vägde 2,935 kg och var 50 cm lång när hon kom.
Nästan 400 gram mindre än Zarah men hon kom 12
dagar tidigare och Zarah fyra dagar senare så det gör sitt.

Tatoo

 
Den här bilden vill jag göra på armen, eller en snarlik.
Ansiktet ska vara annorlunda och det ska hänga ett
radarkors frå hennes hand där mina barn initialer hänger.
Måste hitta en bra tatuerare som kan få ner min bild som jag har
i hjärnan på papper :)

No facebook

 
Jag är nog den enda kvar som inte äger ett facebook konto!
Hahahahaha!
 

Alessia är här!!!

Nu har vår lilla flicka kommit.
10 dagar för tidigt! Som om jag inte visste
att det skulle bli så :)
Uppdaterar så fort jag orkar.
 
Kram
 
 
 
 
 

We judge and we get judged

Den som säger att den är fördomsfri och aldrig dömer andra är
förmodligen den största lögnaren på planeten jorden.
 
Alla dömer!
Vissa mindre och vissa mer men alla dömer.
Och medan vi dömer så blir vi dömda.
Så är livet och livets gång.
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte dömer
även om jag hoppas på en mindre fördomsfri framtid.
 
Jag är gammeldags i många av mina åsikter.
Och då menar jag inte Romney-gammeldags utan
mer att jag representerar gamla traditioner där familjer
håller ihop och där barn prioriteras ock skyddas.
 
Så jag dömer och fördömer.
Äktenskapsförbrytare, otrogna, föräldrar som sätter
sig själva före sina barn och lämnar dem åt sitt öde,
människor som ligger runt alldeles för mycket, missbrukare,
ja you name it.....
 
Jag står inte och tjafsar med folk som lever på detta sätt
och jag anser väl i allmänhet att folk får göra som dom vill
men en del inom mig dömer dem i tysthet.
 
Och jag blir med all säkerhet dömd.
Dömd för att jag representerar en typ av kvinna som inte
samhället tycker ska få fortsätta existera, speciellt inte feminister,
dömd för att jag lever i ett stereotypiskt förhållande med min man,
dömd för att jag tar avstånd från berusande ämnen, jag anses tråkig
för att jag är alkoholfri, dömd för att jag försvarar islam etc etc etc...
 
That´s the way life goes and we all have to deal with it!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi kanske borde tänka om när det kommer till islam?

 
Sverigedemokraterna kämpar hårt för ett muslimfritt Sverige.
I sina argument vänder dom sig till ämnet kvinnoförtryck men
förespråkar själva ett förbud mot abort och för kvinnoförnedrande tankar.
I Lady Dahmers blogg kan vi ofta läsa att hon tar upp islam som
exempel för en kvinnförnedrande kultur och att böneutrop är
ett big NO NO för hon vill inte ha hit seder som går emot dom svenska.
Trots det handlar hela hennes blogg om rätten att vara kvinna och
rätten att sitta och äta sig superfet i en soffa utan att samhället dömer henne.
Vilket antyder att vi i detta exemplariska land inte ens tolererar överviktiga
människor och att vi tydligen måste bli så extrema och radikala som henne
för att kämpa för kvinnorrättigheter som jag trodde att vi hade?
 
I det stora världsledande och fram tills några år sedan, framgångrika
landet USA så går Barack Obama upp och möter en motståndare som
representerar högerkonservativa åsikter som bl a innefattar abortförbud
även där incestfall och övergrepp är inblandat, homofobi och
en rad av åsikter som skulle ta oss tillbaka minst 100 år.
Trots dessa åsikter så blir denna man en stark motståndare till
någon som representar friska fläktar av mänskliga rättigheter för alla.
 
I militären gäller fortfarande lagen don´t ask don´t tell.
En lag som är ett stort förnedrande mot dom honomsexuellas
rättigheter att få delta i armén och representera sitt land.
 
Alla dessa konservativa och förlegade idéer som befinner
sig i våra moderna länder och som sedan används för att
kritisera länder som representerar fattigdom, dikatur och en
långsam utveckling i människorättstänkandet.
 
Vad är egentligen skillnaden mellan att straffa en kvinna för
att hon har våldtagits för att man anser att hon förlorat sin heder
och att inte låta en kvinna som våldtagits göra en abort?
Båda är straff i mina ögon men på olika sätt.
Bakom det ena står islam och bakom den andra så står kristendomen.
I båda fallen extremtänkande konservativa människor.
 
Så innan människor som Lady Dahmer och Jimmie Åkesson
ger sin in i debatter som dom inte riktigt verkar kunna hantera
så kanske dom ska ta en titt på sin egen bakgård och
rensa lite i skiten därhemma.
För det var knappt två år sedan som vi såg våran egen
kronprinsessa kämpa för att få gifta sig med mannen hon
älskade och inte någon som kunghuset hade givit tummen upp för!

Din mall passar icke min mall

 
Det finns ingenting som är så störande som människor som tror att deras
liv, deras karaktär och att deras levnadssätt utgör en mall för hur
alla andra ska leva.
Oavsett om det är religiösa människor som anser att deras tro är den
enda sanna, feminister som ska pracka på oss hen hit och blått och rosa dit,
eller om det bara är otroligt uppblåsta människor som tror att
dom är någon slags förebild som alla ska leva upp till.
 
Alla i min vänskapskrets är helt olika, har helt olika bakgrunder
och representerar väldigt olika liv.
En del av oss har radikalt olika åsikter och levnadssätt men
vi respekterar varandra och förstår att vi tänker olika.
En stor kontrast mot hur samhället ser ut och vad det förespråkar idag.
För idag ska mallen se likadan ut för alla och nåde den som träder utanför.
Olikheter föraktas och dom moderna tiderna som borde dra oss
mot en högre tollerans och acceptans håller nu på att ätas upp av ignorans....
 

Girls night out

 
Förra lördagen så åkte jag in till stan för att träffa mina blogg-vänner
Samira och Sara.
Vi träffades och åt middag på kungshallen först och Samiras vän
Nadia anslöt sig till sällskapet.
Sedan gick vi vidare och fikade på Drottninggatan.
Helt plötsligt var kl 22.00 på kvällen och jag hade glömt
både tid, plats och rum + hunden som låg hemma och väntade.
 
Det är så jäkla härligt när man är med ett gäng som får en
att glömma allt annat oväsentligt runtomkring.
Som får en att skita i telefonen och sitt fanatiska sätt att
titta på klockan och fundera på ifall man borde sticka hem,
Det är dom stunderna som är så betydelsefulla och som man
lever gott på dagar, t om månader efter.
Det var en sån dag som en uppstressad kvinna som jag som
har alldeles för mycket fritid att tänka på behövde.
 
Vi alla brinner för samhällsfrågor och världsproblem och
finner dessa diskutioner otroligt intressanta.
Det är alltid kul att diskutera med likasinnande för jag känner
på mig att jag ibland tråkar ut min övriga omgivning med mina
ständiga konversationer och politik, världsproblem och mina
issues med samhäller och människor :)
Min man är inte ett dugg intresserad av sådant vilket är skittråkigt
men ibland även bra då jag måste få en paus från det mörka
någon gång då och då.
Det tar på krafterna att bry sig om någon och något annat än sig själv!
Så det är ibland inte så konstigt att människor slutat göra det....

Fotmassage

 
Min man skickade mig på fotmassage idag.
Riktigt skönt!
Vågade inte ta en vanlig massage även fast jag vet att dom
kan massera gravida. Vill inte riskera något nu när det är så nära.
Fötterna dög bra då det är så otroligt mycket nerver där och
man känner sig som en helt ny människa efter en timmes fotmassage.
Ska kanske gå en gång till och lägga på pedikyr i behandligen.
Måste ju vara toppfin när jag ska opereras.
Jag har ju fördelen att faktiskt kunna förbereda mig då jag får ett
exakt datum och en exakt tid för födseln;)

Ett system liknande ett u-lands!

 
I torsdags så var jag på mitt sista besök hos barnmorskan.
Läkaren hade pratat om att jag skulle kejsarsnittas runt den 12 men
torsdagen kom och ännu hade ingen kontaktat mig så jag frågade
barnmorskan vad fan dom höll på med.
Min stressnivå var maximal och jag kände på mig att något inte stämde.
 
Jag fick ett nr till sjukhuset men hann inte nå dem inte linjen stängdes.
Men kl 17.00 på kvällen kom ett samtal från dom och en sköterska
ringde och sade att jag skulle få komma in till dem på onsdag den 14/11 kl 10.00!
Perfekt tänkte jag och undrade vad jag skulle tänka på innan operationen.
Operationen svarade hon förvånat?
Nej du ska komma in och prata med en läkare som ska avgöra om
du ska ha snittet eller inte!
 
Say what?
Då flippade miss Linda ut!
Jag sa att jag redan hade varit hos en läkare och pratat om detta men
tydligen så var han inte kapabel till att ta det beslutet utan det gjorde
dom enbart på sjukhuset. Varför jag ens träffade honom är en gåta
för då kunde väl lika gärna barnmorskan kunnat skriva en remiss?
Jag sa att nu fick det fanimej vara nog. Att bli bollad fram och tillbaka
och inte veta hur ens förlossning ser ut en vecka innan man ska ha barnet är INTE okej.
Hon beklagade och sa att det var mödravårdscentralens fel för dom hade skickat
remissen försent och det kunde jag också listat ut.
Ändå har jag sagt från första inskrivningsdagen som var i mars att jag ville bli
kejsarsnittat men likförbannat står jag här en vecka innan jag är beräknad
att föda normalt och tjafsar med ett vårdsystem som kan jämföras med
ett vårdsystem i det värsta u-landet i världen.
 
Min man blev helt skogstokig och nu ska vi tid på onsdag för
att kräva ett snabbt snitt och dessutom lägga in en anmälan
för dålig hantering av det hela.
Dom har visat upp en sån jävla nochalans att jag blir galen.
Om inte annat så börjar mina graviditeter likna en jävla karusell då
den första slutade med en 40 timmars förlossning och akut kejsarsnitt
och den här har varit en mardröm hela vägen istället för att
dom har nochalerat både min vilja och att se över min journal.
 
Jag sa till dom att det är en jäkla tur att jag är en sådan stark
person som jag är för att gå igenom två saker som dessa skulle
avskräcka vilken svag person somhelst från att skaffa fler barn.
Och många skulle nog enbart minnas dom traumatiserade detaljerna
istället för att minnas själva glädjen i att skaffa barn.
 
Är riktigt orolig att värkarna ska sätta igång pga all stress
kring det hela och att det blir akut snitt ändå i slutändan.
Men då har dom en brutal stämning att vänta sig för
jag är inte den som är den.
 
Detta är inte första gången som jag fått ta del av
besvikelsen över ett dysfunktionellt vårdsystem.
Det är under all kritik att ett land som Sverige ska ha en
så dåligt system och dessutom ett så nonchalant system.
Vilken politiker ska locka väljarna med att ändra på denna skit
till nästa val. Det borde ligga högst på listan!

SARA, SAMIRA , SUAD & REBECKA!!!!!

TJEJER MIN MOBIL HAR GÅTT SÖNDER OCH JAG HADE INTE NUMRENA
PÅ SIMKORTET DUM SOM JAG ÄR SÅ KAN NI BARA MESSA
ERA NR OCH NAMN SÅ HAR JAG DOM IGEN.
JAG HAR SAMMA MOBILNR SOM FÖRUT!!!!
 
KRAM
 
 
 
 
 

Storken är påväg

 
 
Nu börjar det närma sig!
Har äntligen haft mitt besök med läkaren förra veckan
och någon gång i början av nästa vecka så läggs jag in för snittet
och vår dotter får äntligen möta världen!
Sitter halvstressad och väntar på ett datum för snittet men än så
länge har dom inte ringt vilket känns konstigt då det knappt är en vecka kvar,
Doktorn sa att han trodde dom skulle lägga snittet runt den 12.
 
Det är ju helt otroligt att läkarnas inställning till snitt och barnmorskernas
ska skilja sååååå radikalt.
I torsdags när jag gick in för att möta läkaren så var jag beredd på att
fajtas och ta en diskution precis som med barnmorskan men jag hann
knappt komma in och sätta mig innan han sade att det bästa
vore att jag snittades då mitt bäcken var för trångt.
 
Grattis!!!!
Det är vad jag har sagt till min barnmorska i 6 månaders tid nu men
hennes nonchalanta inställning har visat att hon inte ens gått igenom journalen
då hon försökte påstå att det var mina värkar som inte synkroniserade med krystningarna.
Något som jag visste från början var osant.
 
Jag vet att det finns en otroligt stark vilja att kvinnor ska föda normalt
för att kejsarsnitt kostar så otroligt mycket mer men detta har
även lett till en stor mörkerläggning om hur illa många vanliga
förlossningar faktiskt går i jämförelse med snitt.
Uppdrag granskning och även andra program har luskat och
fått reda på att locket läggs på när det kommer till kvinnor som
blir skadade efter förlossningen.
 
Personligen har jag bara hört skräckhistorier om vanliga förlossningar
och är inte sugen på att hamna i samma situation.
Speciellt eftersom jag är en stor kandidat för en misslyckad vanlig förlossning.
Självklart går dom flesta bra men tack vare mitt bäcken så är varken
jag eller uppenbarligen inte läkarna heller, villiga att ta risken.
 
Problemet är att barnmorskan lyckas skrämma mig till en viss
del när det kommer till operation också.
Allt bullshit om risker och farligheter har gjort att man
ser det som att man väljer mellan pesten och kolera.
 
Jaja...det går väl bra tillslut.
Dagen kan inte komma snabbt nog tills min dotter kommet till världen.
Jag är så otroligt trött just nu och har ständigt ont.
Det är som att både jag och hon har ställt in oss på tanken
att: Nu får det vara slut, nu får det räcka!
Hon sparkar och pressar hej vilt och ibland är jag sängliggandes
en hel dag. Varav brist på blogging :)
 

Yes we can!!!!

 
 
Har till stor del av natten följt valvakan i USA och när jag slog på tv:n
imorse så möttes jag av en otrolig känsla och ett otroligt glädjerus.
Barack Obama var omvald!
 
Den väldigt trots allt, konservativa USA hade röstat bort en
kandiat som står bakom både en homofobisk och en kvinnodiskriminerande
politik som till stor del fortfarande representerar mäktiga USA.
 
4 år är inget spelrum för att förändra en sådan stor nation som dessutom
legat i en enorm kris och jag hoppades att folket skulle inse att Obama behöver
mer tid att rädda det sjunkande skeppet.
Obama är en stark och viktig representant nu när omvärlden kommer ikapp
och världsledande USA snart kan vara ett minne blott.
Obama skapar broar mellan länderna och tror inte längre på att USA
ska fortsätta leva i en fantasivärld där man tror sig själv vara överlägsna alla andra.
Han sträcker ut en hand och efter tiderna då Bush regerade så är det nog viktigare
än någonsin att visa att man är en vän snarare än en fiende.
 
Detta val har även visat att minoriteterna är ett folk att räkna med
och att utesluta dom som väljare är livsfarligt.
Att fånga den stora och växande gruppen "latinos"  ledde
till stor del till vinst och dom svarta och unga slöt sig även dom
upp vid hans sida trots att dom unga ändå visar upp ett tappat förtroende.
 
Jag hade önskat att Sverige hade en stark YES WE CAN-politiker
och att dom stora partierna ledde oss och politiken på ett
enkelriktad spår där väljarna kände sig hemma och trygga.
Dessvärre inser jag att jag jämfört med amerikanska valet kommer
att få vakna upp med en klump i magen när valet i Sverige är över
då Sverigedemokraterna nu är tredje största partiet och inget
ljus går att finna i våra egna igenproppade tunnlar!
 
 
 
 
 
 

Gos-bebisarna

 
 
 
 
Nero smörar sig in för att få stanna och sova i vår säng när det är
dags för att lägga sig. Ibland tar han min dotter som gisslan:)

Svärmors dolmas

 

Asiatisk middag


Filodegsinabakad fläskfilé


Laxcocktail

 
 
 
Vi hade gäster i fredags och jag prövade på en ny förrätt.
Den var riktigt god faktiskt!
 
 

RSS 2.0