Soulfood

 

 

 

Jag vet att det är "inne" att rata barn.

Det är också väldigt 2012 att skaffa barn och sen skita i dem.

Att lämna dom 9 timmar om dagen på dagis, att låta någon nanny eller

morföräldrarna komma och hämta dem för att sedan även lämna dom stackars

barnen på helgerna för att man behöver gå ut och få lite egentid.

 

Jag vet också att många ser barn som något nödvändigt ont som

man måste skaffa för att fylla kriterierna för den klassiska

listan som ska vara klar innan man är 40.

Dvs barn, radhus, volvo och hund.

 

Men jag skaffade då inga barn för att fylla någon lista.

Jag skaffade barn för att fylla mitt liv med något otroligt meningsfullt.

Jag skaffade barn för att ge livet någon mening överhuvudtaget.

För säga vad man vill men för oss som faktiskt skaffade barn för att

vi ville det och för att vi längtade efter det så innebar det att vi skaffade

oss våra livs största kärlekar.

Män kan försvinna, skiljsmässor kan ske, även banden med

syskon och föräldrar kan brytas men det krävs otroligt mycket

för att man ska sluta älska sina barn, eller ens bryta kontakten med dem.

 

Jag älskar att vara med Zarah och hatar när jag jobbar som ikväll, till 23.00

Att inte få mina timmar med henne, inte få stoppa om henne när hon ska sova.

Jag kan komma på mig själv att sakna henne otroligt mycket dom få

gångerna som jag lämnat henne hos min svärmor eller mina föräldrar.

En dag räcker och sen kommer mitt Zarah-begär fram.

 

Jag ser inte några problem med att ha henne med när jag

hittar på saker. Klart att det kan vara skönt med egentid ibland

och det är underbart att få kunna vara delaktig i en konversation

utan att behöva avbryta för att man ska ha koll på sitt barn.

Men bortsett från några timmar här och där så är det inget med

mitt föredetta barnlösa liv som jag saknar.

 

Kanske beror det på att jag har den mest kärleksfulla,charmiga

och komiska dotter som faktiskt aldrig varit någon riktigt plåga

ens i hennes trotsåldrar.

 

Hon har varit den mest älskvärda lilla tösen och inget

får mig att smälta så mycket som när hon från ingenstans

kommer och ger mig en kram och säger:

 

- Mamma i love you

 

Då vill jag bara lägga mig ner frossa i hennes kärlek.

 

Jag kan ha haft världens sämsta dag.

Träffat dom mest vidriga människorna.

Eller varit med om den mest hemskaste saken.

Men när Zarah ler och kommer och ger mig en

av sina kärleksdoser fyllda med pussar och kramar,

då försvinner all misär, all sorg, alla problem och

alla skitmänniskor på jorden blir ett minne blott....

 

Och jag kan inte sluta tänka på att det

snart kommer en till liten älskvärd människa i mitt liv.......