Soulfood

 

Igår var jag och Zarah på bio.

Jag tänkte att vi skulle ha mamma och dottermys och passa på

nu innan nästa lilla tjej kommer.

 

Jag hade velat se en lite barnvänligare film men Zarah insisterade att

vi skulle gå och se denna men det visade sig vara ett dåligt beslut.

Kassörskan var helt borta och gav oss biljetter till 3D-versionen

som skulle gå tio minuter efter den vanliga.

Allt var jättebra tills vi kom till mitten av filmen och en

stor läskig björn uppenbarade sig i filmen och allt blev väldigt

intensivt och läskigt för min lilla tre-åring.

Det blir ju väldigt tufft att sitta med en stor skärm och en volym

som spräcker trumhinnorna och på det med 3D-glasögon som får

en att känna att björnen står brevid en.

 

- Jag vill gå hem nu mamma, hör man från stolen brevid.

 

Hon blev lite lugnare när hon fick sitta i mitt knä och jag höll

för hennes öron och ögon när björnen kom.

Vi lyckades kämpa oss igenom sista minuterna med

nöd och näppe men det kändes som hela besöket var något

av ett misslyckande.

 

När vi kom ut så vänder hon sig till mig och säger:

 

- Mamma nästa gång tar vi något som inte är så läskigt.

Madagaskar blir nog bättre för oss!