Välkommen hem....

 
Planet hann inte ens snudda marken med sina hjul....
Så fort kom den där obehagliga känslan som för varje minut spred sig
allt starkare i kroppen.
Jag var hemma!
 
Och hemma var jag med råge.
Hann knappt komma in i andra andningen innan jag hade fått en blodpropp.
Och här nu i slutet på första veckan hemma så har jag redan trehundra irritationskänslor
i kroppen som bara vill spricka.
 
Första blodproppen fick jag när jag skulle skicka inbjudningarna till min
dotters kalas och minst tre av dom bjudna inte ens hade anständigheten
nog att svara ja eller nej på inbjudan.
Andra blodproppen framkallades när jag och min vän hamnade
i en helt onödigt debatt om muslimer med en bekant mitt på ljusan dan.
Tredje blodproppen kom idag när fick reda på att min muslimska
vän Suad som är 23 år blivit utsatt för en rasistisk attack
och alla 100 människor runtomkring bara gick förbi och låtsades som att det regnade.
Fjärde blodproppen kom lite senare på dagen när en av mina vänner gjorde bort sig rejält.
Femte blodproppen kom aldrig för efter den fjärde var jag redan halvt avliden.
 
Fantastiskt!
Jag är hemma!
 
Ingen mer trevlig granne som hänger färska grönsaker på dörren och lämnar ägg från hennes
egna höns vid kolonilotten hon äger.
Ingen mera av den fantastiska och kärleksfulla bemötandet som mina
två döttrar nu fått uppleva i Italien under en månads tid.
Italienarna ÄLSKAR verkligen barn!
Herregud vilken succé mina små töser har gjort därnere.
 
Bort med ungdomarna som reser sig upp i bussen för
att hjälpa till med vagnen eller för att ge en sin plats.
Bort med dom kärleksfulla blickarna på ens barn.
Bort med spontana träffar och nya trevliga bekantskaper och
in med ungdomarna som man fruktar, blickarna som säger
att ens barn retar gallfebern på dem så fort dom säger pip.
Tillbaka till grannen som gnäller så fort man lämnar en kotte utanför dörren.
In med isoleringen och omöjligheten att lära känna nya individer.
Bort med spontaniteten och fram med kalendern.
Fram med rädslan som svetsat sig in så hårt att jag knappt
kan gå från min bil hem så fort det blir mörkt utan att tänka
att något hemskt ska hända.
 
Bort med den mentala friden och den starka känslan
som säger att man har hittat hem.
 
Det tog mig exakt en halv sekund att placera in mig i den
italienska miljön.
Ytterliggare en halvsekund tog för att känna sig hemma i den
stad som man en gång bott i som 18-åring och som man i trettio
år rest fram och tillbaka till.
 
Det har tagit mig 7 apatiska dagar att placera tillbaka mig i
det land som jag nästan är född i. Det land som jag spenderar 99% av min tid i.
Och jag känner mig fortfarande malplacerad.
Saknaden av livet som jag nyss levde är så stor att man
kan tro att jag varit borta i ett annat land i flera år.
 
Ja det är kris i Italien, Ja det är det mest oorganiserade land som man
kan sätta sin fot i, ja politikerna borde hängas offentligt.
Men Italien är fortfarande ett varmt land.
På alla sätt och vis.
Och när man frusit så länge så var det mer än välkommet att
få komma in i lite värme.....
 

Kommentarer
Postat av: Tanja

Åhh är du tillbaka, va kul! Min sommar har varit underbar, har varit i Kalifornien i 3 veckor på semester! Du verkar också ha haft det bra ser jag...

2013-08-18 @ 08:14:49
URL: http://tanjaselma.blogg.se
Postat av: samira

Gumman då, det låter hemskt!! VI får försöka göra det bästa av situationen.. Ja vi ska ses snart igen, då kan vi sitta o ventilera o tömma våra huvuden!
<3

2013-08-18 @ 08:59:37
URL: http://bouaradajetaime.blogspot.com
Postat av: Miss A

welcome back to hell gumman =/ ...man kommer nog aldrig känna helt hemma i SWE ... Det har varit roligt att följa din resa på insta hehe :D .. jag ska till Dubai hunnie . kramaar

2013-08-18 @ 11:40:31
URL: http://imlucky1.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0