Soulfood

Att vara förälder går enbart ut på att ha dåligt samvete

 

Och så var vi tillbaks till det dåliga samvete över ens barn!

 

Zarah har varit hemma med mig i flera dagar och på det så är vi alla

sjuka och rossliga!

Nästa vecka är det sportlov så Zarah kommer att bli hemma en hel

vecka i sträck för man får enbart lämna barnen på dagis per dag

när det är lov och man är föräldrarledig med ett annat barn.

 

Jag skulle absolut kunna glädja mig åt detta om jag hade orken och

inte var sjuk men jag vill helst ligga sängen och bara bli frisk och den

möjligheten finns inte när man har två barn hemma.

 

Så det känns som att det enda jag gör är att skrika på Zarah och

jag tappar tålamodet snabbare än någonsin.

Stackarn är jätte rastlös.

Har bara varit inne och spelat på vår ipad, tittat på film eller

fått utskällningar av mig.

 

Och Alessia stackaren!

Har hög feber och är dålig i magen och jag har knappt tid

att krama henne, desto mindre hålla om henne och trösta henne.

Zarah är som ett plåster på mig och har blivit otroligt rädd för

att vara ifrån mig.

Kan inte ens gå ut och kasta soporna själv för då börjar hon

gallskrika och gråta. Ganska traumatiskt faktiskt.

Jag vet att det är mycket som händer med ett nytt syskon i familjen

och jag älskar henne för att hon aldrig tar ut sin oro över Alessia

utan hon tar hand om sin syster på ett riktigt fint sätt.

Berömmer henne, pussar henne, hjälper till. Riktig supersöt!

 

Men Zarah kräver ju mycket mer än Alessia så Alessia

blir ofast bara liggandes för sig själv i vaggan.

Så dåligt samvete har man nästan dygnet runt nu med två barn.

Dels för att man tappar tålamodet med den äldre och dels

för att man inte hinner med den yngre!

Var inte så hård mot dig själv <3