Soulfood

( bilden är från programmet mammas pojkar)

Första gången som jag skulle träffa min mans mamma var
en såndär rolig historia som man ser i film.

Min man hade skrämt upp mig och byggt upp en bild om
henne som en syriansk diktator-mamma som bara ville
att hennes son skulle gifta sig med en syriansk kvinna.
Lite som Bobbys mamma i "mammas pojkar".
Och han lade även fram att syrianer inte har så
mycket till övers för svarta människor så jag
kände att jag lika gärna kunde kasta in handduken.

På vägen till vår första middag hos henne så tänkte
jag över åtminstone 100 sätt som jag skulle kunna
fejka min död på så att jag skulle slippa middagen.
Väl framme så trodde jag att jag skulle få en stroke.

Vi kom in och Cans bröder var där.
Tyvärr inte systern som jag kände lite sedan innan och
hade hoppas på en hjälpande hand ifrån :)

Hans mamma sade inte så mycket.
Hon observerade mig med kisande ögon och
jag kände mig så liten vid det tillfället.

Vi slog oss ner vid bordet och åt och min man och
hans bröder smällde i sig maten på 2 sekunder och
lämnade mig ensam i köket med hans mamma.

Jag försökte försiktigt börjar prata med henne.
Hjälpte henne med disken och städade undan.
Där fick jag nog flera pluspoäng.
Dessutom åt jag upp all hennes mat vilket också
förbättrade saken :)

Sen slog vi oss ner vi bordet och hon gav mig
ett leende och bad om ursäkt för att hon inte sade så
mycket men hennes svenska var inte den bästa och
stackaren skämdes för att hon inte kunde uttrycka sig.

Vi hankade oss fram ändå och kvällen vart lyckad.
Och när jag skulle gå så fick jag en kram.

Min man tittade på mig när vi gick ut och jag trodde
att jag hade gjort något fel.
Men väl ute så sade han att han var chockad över
faktumet att hon kramade mig då hon oftast brukade
"spotta" efter dom andra tjejerna han släpat hem.

Efter ett antal möten så insåg jag att hans mamma
var långt ifrån den personen som hennes son trott.
Hon var inte alls som den typiska syrianska mamman.
Hon var fördomsfri och gick efter folks hjärtan.
Dessutom var inte hon speciellt intresserad av att följa
några fanatiska syrianska traditioner eller regler.
Bara dom med en viktig och medmänsklig innebörd.

Nu är vi här, 3 år senare...
Och denna fantastiska fem-barns mamman är min svärmor,
Mitt barns famor.
Hon tar hand om oss alla som om vi vore hennes barn.
Hon ser efter oss, göder oss med massa mat och
ser till att Zarah är den mest bortskämda barnbarnet man kan ha.

Den sidan är bara att beundra!