Soulfood

 

Jag har länge beundrat hur samhället och dess regler får oss

alla att trippa runt på äggskal.

Att vi är lever ett så förbannat stelt liv att vi knappt vågar andas

för att vi är så rädda för att bryta mot någon vett och etikettregel

eller gå mot strömmen. Vi är så förbannat rädda för vad alla ska tycka och tänka om oss.

 

Häromdagen ville en busschaufför kasta ut en mamma och hennes

barn från bussen för att hennes barn vägrade slute skrika.

Ha tillkallade t om polis efter att övriga passagerare vänt sig

emot honom och sagt att han inte kunde sluta köra pga barnet

för alla behövde komma iväg till jobbet.

 

Men så är livet för oss småbarnsföräldrar.

Vi förväntas uppfostra stela och tysta marionettet som beter sig

som allt annat än barn och gud förbjude om dom skulle göra det

för då kommer dom klassiska arga och väldigt svenska blickarna fram.

Ni vet, dom där blickarna som vi tror ska förändra världen eller ersätta

vanligt sunt förnuft och civilkurage.

 

Det är nog den enda del som är väldigt försvenskad i mig och det

är en del som jag önskar inte fanns.

Den här otroligt medvetna sidan om att man fanimej inte får göra

något som inte passar in samhällets regler utan att någon ska fram

med sitt förbannade pekfinger och huta åt en.

Jag blir alltid paranoid när Zarah skriker eller springer runt och

beter sig som ett barn egentligen gör, paranoid blir jag även när

jag är ute med hunden för det finns alltid någon som har något

att säga om den stackars lilla valpen och om hans beteende/uppfostran.

Jag är så rädd att fela och att människor ska kasta den där arga blicken

så att jag fan har slutat andas och leva som en normal människa.

 

Hela denna process av att tippa runt på tå för att inte väcka aggressiva

känslor, fördomar och irritation hos folk tror jag knäcker oss alla.

Att leva i ett samhälle där man är snabb att öppna sin mun för

att någon inte följer det svenska reglementet men som sedan

gärna blundar för dom stora verkliga problemen där civilkurage

skulle behövas mer än någonsin.

 

Detta är bara ytterliggare än grund till den psykiska mentala ohälsan

som smyger sig på allt fler sinnen och sätter vårt samhäller i rubbning.