Ett minne blott - Eller en smärta för nära?

 
Jag har en egenskap som ibland kan ses som en tillgång
och ibland som en börda.
 
Jag har ett otroligt långtidsminne.
Jag kan nästan komma ihåg exakta händelser och konversationer
som hände för flera år sedan. Jag kommer ihåg situationer, ord
och även ansikten nästan sjukligt bra.
 
Det gjorde att jag hade lätt att komma ihåg saker som
jag lärde mig i skolan, enbart saker som jag brann för självklart.
Det gör att jag ofta vinner diskutioner eftersom jag minns vad
vad min motdebbatör gjort eller inte gjort :)
 
Men denna fantastiska egenskap som är ett stark vapen
mot mina fiender och till mitt försvar kan också bli en börda
då jag även minns tragiska händelser, hjärtekrossande händelser,
svek och knivskarpa ord som borrats rakt genom mitt hjärta av nära och kära.
Det gör att jag ofta ältar saker och har svårt för att släppa taget om
saker som för mitt eget bästa borde släppts för länge sen.
Jag låter aldrig mig själv glömma och jag kan nästan komma på
mig själv att straffa folk för svek som dom inte ens minns att dom tillfört mig.
 
Dom allra flesta människor minns saker i stundens hetta.
Eller oftast väldigt lämpligt bara det som gynnar dom själva.
Dom minns pengar dom nyligen lånat någon annan men glömmer lätt
vad dom är skyldiga sen innan, dom minns vad dom gör för någon här och nu,
små pettiteser som dom gjort under en kort tid men det som andra gjort
för dem under en lång lång tid och som kan ses som små oväsentliga
saker men i ett flertal blir ganska mycket saker, det är oftast ett
minne blott för kortidstänkare.
 
Dagens svikare kanske är ett resultat att forna upplevda svek.
Svek från det förflutna som den som blir sviken idag kanske inte ens minns.
En hämnd för ett tidigare krossat hjärta kan vara en annans människas
krossat hjärta här nu idag.
 
Karma är ett ord som vi uttalar ofta och högt men som vi
sällan verkligen tror ska ha betydelse. Speciellt inte när det
kommer till oss själva.
 
Men Karma existerar i allra högsta grad.
De kan bara ligga i lä ibland men dyker upp
när man minst anar.
För syndaren, och för offret för syndaren.....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0