Soulfood

En av mina bästa och äldsta vänner var här på en spontan middag ikväll.
Han berättade att han hade blivit uppringd av ett företag
i Linköpnig där han har sökt jobb och dom ville att han
skulle komma på intervju nästa onsdag.

En del av mig blev jätte glad för hans skull för att med hans
meriter som ingenjör så betvivlar jag inte för fem öre
att han kommer att få jobbet.

Tar han jobbet så innebär det en flytt för honom då det blir
omöjligt att pendla fram och tillbaka.
En flytt innebär att en av mina närmaste vänner
helt plötsligt inte bor så nära längre och att
dom där spontana och roliga träffarna kommer
att bli ett minne blott.

Visst kommer vi fortfarande att träffas.
Men inte lika ofta, och definitivt inte lika spontant.
Varenda möte måste då vara mer planerat och inbokat.
Man gör inte en två timmars resa för en snabbfika.

Jag blev faktiskt lite ledsen i hjärtat.
Dels för att jag känner att vi alla redan har glidit ifrån varandra.
Bröllopsdagen då jag hade mina fem tärnor och en toastmaster
vid min sida för att förgylla en av mina livs bästa dagar
känns som något som existerade för väldigt länge sedan.
Knappt en månad efter bröllopet så gick nästan alla vi separata vägar.
En försvann helt.
Det känns trist då jag anser att mitt val av toastmaster och tärnor
var exakt lika viktigt som mitt val av make.
Några hederspersoner i mitt liv blev mina närmsta under en speciell dag.
Några som jag då såg en livslång vänskap med och som jag
trodde skulle följa mig resten av mitt liv.
Det var då, och nu är nu.

John och min relation har i 15 år varit så jäkla okomplicerad.
Vi har haft en ärlig och rak relation som växt ihop oss
med åren, minnen och händelserna vi passerat.
Han har funnits där genom alla upp och nedgångar i mitt liv.
Aldrig sviktat, aldrig svikit, alltid funnits till.
En lojal vän som jag kunnat vända mig till i alla situationer.
En äkta vän som jag aldrig behövt censurera mig för.
Någon som jag alltid vetat vart han står.
Det har aldrig varit någon tvekan om vem han är.

Så ni kan förstå att det är med glatt hjärta som jag ser
att han får sitt jobb som han trånat efter.
Men det är med tungt hjärta som jag ser honom ta det.....