Soulfood

Det finns en anledning varför dom flesta vänner som jag har kvar,
som jag har en stark vänskap med, och som jag ser en framtid med, är
vänner som är i min egen ålder eller äldre.

Jag ville inte tro att ålder skulle ha stor inverkan på hur
mina vänskapsrelationer såg ut men med tiden har jag insett
att det faktiskt har en stor, t om enorm inverkan.

Jag är 28 år, om ca en månad fyller jag 29.
Jag är gift, har barn, en egen lägenhet, en bil och ett jobb.
Jag står på två egna ben och mina behov är ganska tillfredställda
på dom flesta plan.
Detta gör mig stark, det gör att jag vet vad jag vill och att
jag faktiskt kommit till en punkt där jag kan kräva det.

Det är slut med att dalta efter killars behov eller att låta sig
utnyttjas av vänner med dåliga egenskaper och som är osäkra på sig själva.
Det är slut med att försöka hålla fast vid vänner som bara dyker upp när
dom inte har något bättre för sig, som ljuger när dom inte orkar träffas,
som manipulerar för att få som dom vill, som vägrar svara på sms
och som kommer när det är dåligt med killen och drar när det är bra.
Slut är det också med svaga människor som inte kan stå upp för sin åsikt.
Som alltid ska vara så fucking neutrala, som aldrig kan ta ställning
och vänder kappan efter vinden för att dom vill vara alla till lags
och inte vågar hamna i konflikt.

Och den dagen som jag bad dessa typer av vänner att dra åt helvete
så försvann 80%... och 79% av dessa var mina yngre vänner.

(Varför är du så annorlunda Malin? hehe)

Jag gillar att skapa nya relationer men finner det omöjligt
när det kommer till folk som är yngre.
Nog för att jag har försökt.
Men senast idag bevisades det om igen varför jag inte ska
fiska i det vattnet.

Förmodligen letar jag bara i fel miljöer för jag vet att det
finns många unga människor idag som är betydligt mycket
mognare och sofistikerade än många 40-åriga barnrumpor.
Förmodligen har jag bara haft otur.
Who knows.