Soulfood

Gud dessa veckor har sugit musten ur mig.
Igår blev det en vända till akuten och idag känns inte mycket bättre.
Högra delen av mitt ansikte är bordomnad och det pulserar en
kraftig smärta hela tiden och det finns inget att göra.
Har fått nya mediciner och måste avvakta en dag för
att se om den har någon effekt annars är det tillbaka
till läkaren igen och då måste jag nog röntga ansiktet.
Inte ens ipren tar bort smärtan och det känns skrämmande.
I fredags låg jag och bölade av smärta och det är inte så likt
mig för jag har världens högsta smärttröskel.

Det enda som håller humöret uppe just nu är min underbara
omgivning som skickar stöttande sms, ringer, och
visar en enorm omtanke.

Mamma och pappa ringer varje dag och är oroliga.
Dom funderar på att komma hem från Italien.
Så söta. Älskar föräldrar som aldrig riktigt slutar
att tänka på en som om man vore deras lilla baby.
Och min kära svärmor som skickar med mat hela tiden
och hjälper till att ta hand om Zarah.
Helt underbara är också mina vänner som ringer
och frågar om dom ska hjälpa till att handla mat
eller ta hand om saker som dom förstår att man inte orkar.

Ni läsare är också söta.
Har fått många fina kommentarer på bloggen.

Alltid ett värmande ljus i
en kaos av smärta och sjukdomar:)

Tack för att ni finns!