Du måste ha en dödslängtan om du ger dig på mitt barn

 
Adrenalinet kan pumpa snabbt i mina ådror när jag ser orättvisor.
Och desto snabbare pumpar det när jag personligen blir attackerad.
Men aldrig någonsin har någon attackerad mitt barn så jag kunde
aldrig föreställa mig vilka känslor som skulle bubbla upp när den dagen kom.
 
Idag så åkte jag och Zarah till mina gamla trakter för att hälsa på
mina föräldrar. Innan vi gick hem till dem så stannade vi dels vid en
skogsdunge där vi plockade blommor till mormor och sedan åkte
vi även ner en sväng till centrumet.
Vi hade en mysig stund och allting flöt på bra tills det att vi
stötte på tre ungdomar med en liten hund.
Zarah som älskar hundar ropade vov vov när hunden
gick förbi varav den ena bruden i gänget vänder sig om och
skriker: håll käften ungjävel!!
 
På två sekunder tände alla stubiner till och jag skrek
att hon skulle komma tillbaka genast.
Hon blev livrädd när hon såg hur hela jag stod och skakade
och när jag gick efter henne för att ta tag i henne så försvann hon
snabbt iväg och det var fanimej tur det.
 
Att stå och skrika håll käften åt en liten tre-åring, och dessutom
min tre-åring, det händer inte i min värld.
att man inte vet bättre när man är bortåt femton år det
är helt oacceptabelt och tyder på en förbannat dålig uppfostran.
 
Tur att jag inte fick tag i henne för så arg som jag var och sådan
ilska som jag kände, gud jag hade nog skakat galler om allting hade
fått gå ut över henne. för hon hade förmodligen fortsatt och kaxa om
vi hamnade i en diskution.
 
Skärrad och irriterad som jag var så åkte jag hem till mina föräldrar
där nästa incident stod på tröskeln och väntade.
Grannarna under började grilla och med tändvätska, vilket är
totalt förbjudet när man bor i lägenhetsmiljö.
Det står till och med i ordningspapprena.
Pappa som inte brukar vara den som klagar sträckte sig över
räcket och sade snällt till och förklarade att det kom upp en grymt
giftig rök på deras balkong och att det inte var okej dels för att man
inte FÅR grilla med tändvätska och för att dom hade sit barnbarn lekandes
på balkongen i alla ångor.
 
Mannen förstod väl någorlunda men hans satmara till fru
viftade bort pappa som om han vore smuts och sade:
 
-Jag har grillat såhär på förra stället där jag bodde och
kommer att fortsätta med det. Det är inte dina bekymmer så stick!
 
SAY WHAT!!!???
 
Pappa bara gapade och sade att då fick väl ärendet gå till
styrelsen i och med att dom nu fått klagomål från både honom
och grannen men mer eller mindre ger dom fingret och struntat i det.
 
Jag kunde inte hjäpa att undra hur det hade sett ut om det hade
varit ombytta roller. Om pappa som är invandrare stod och bröt
mot dom svenska etikettreglerna. Då kan jag lova att det inte hade
gått lika diplomatiskt till som det nu gick till för att min pappa är en sansad person.
 
Det är lustigt och skrämmande hur vidriga människor egentligen blivit
och förmodligen går vi mot ännu vidrigare tider.
All vet, all empati, all respekt är som utflugen ur ett fönster som
stängts igen. Vi går varandra på nerverna och driver varandra till vansinne.
Sen kommer våldet och konsekvenserna och sedan har vi mage
att stå helt oförstående inför samhället som vi skapat.....

Kommentarer
Postat av: Maria

Det var RIKTIG tur att du inte fick tag på henne och ännu mer tur att inte jag var med er denna dag och vi både fått tag på henne, då skulle vi båda ha skakat galler det kan jag lova, jag ser rött så fort jag tänker på denna incident, helt sinnesjukt!!!

2012-07-19 @ 23:28:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0