Soulfood

Jag kanske borde bli muslim.
Ansluta mig med deras tro, deras värderingar och deras levnadssätt.
För min förra blogg lockade till sig många många muslimska läsare
och de verkar hitta även till denna.

Och med tiden har jag insett att det verkar vara så att vi brinner passionerat
för exakt samma saker. Vi reagerar på exakt samma orättvisor, vrider och
vänder oss i sängen för samma världsproblem och växer ifrån samhället
för att den inte går hand i hand med vår mentalitet.

Alla har åsikter om muslimer, för det mesta negativa.
Männen förknippas med kvinnoförtryckare, jihadutövare, extremister
och barbarer och kvinnorna som deras okunniga följeslagare.

Själv har jag alltid förknippat dom med likatänkande, trots att
jag är kristen, som människor med extremt fina grundvärderingar,
ett folkslag som för med dom gamla hederliga familjetraditionerna
som västvärlden sprungit ifrån för att nå modernare tider.

Svek, rasism, våld, otrohet, barnvåld etc, är bara några av dom få sakerna
som vi lärt oss att acceptera med dom nya moderna tiderna.
Det är helt okej för föräldrar att inte vilja spendera tid med sina barn.
Faktum är att jag tycker det t om finns en viss uppmuntran i det
nya samhällstänkandet att sätta sig själv före barnen, att tänka JAG och
vara en egotrippad människa som ändå är ett reslutat av det
nytänkade samhälle som lämnar alla åt sitt öde.

Ibland sitter vi och diskuterar allvarliga saker på jobbet men
man märker att dom reaktionslösa uttrycken på allvarliga
saker som pågår är både en brist på kunskap och ett tecken på
att vi börjar bli avtrubbade.
Våld och brott är vardagsmat. Vi reagerar inte ens över otrohet
eller över vänner som sviker för att det finns på menyn varje dag.
Vi försöker inte ens vara bra människor och utföra god gärningar för
vad spelar det för roll? Det finns inget moraliskt samhälle som ger
en kick i arslet för varje gång vi gör bort oss.
Vi tar familjen, vännerna, barnen och våra kära för givet för
vi vet att det kommer ett till tåg om det första kraschar.

Har satsat mycket på vänskapsrelationer som kraschad på sistone.
Och när dom kraschar så finns det ingen bakom den
spruckna relationen som ens har en tanke på att skämmas.
För runt hörnet så finns det en ny människa att hitta
som förmodligen passar deras brist på lojalitet och respekt
som näven i handsken.

Att finna bra människor med bra grundvärderingar är numera
som att leta efter en nål i en höstacke.
Och det är som jag nämde i början, ganska lustigt att dom flesta som
har örat, ögonen och sinnen öppna för mitt tankesätt, råkar vara muslimer.
En grupp som jag enligt samhällets värderingar kanske borde se
som mina fiender, men som med tiden kommit att bli några av dom
få som delar min livssyn.......