Civilkurage
Sitter här och är rätt arg, väldigt chockad och mycket besviken.
Valborg skulle bli en trevlig kväll med vänner och den startade
på det allra allra bästa sätt men slutet var en tragisk historia.
På väg hem från brasan så såg vi ett par som bråkade uppe på
ett en kulle och bråket var obehagligt så vi stannade för att se
vad som hände. Tjejen kastade vatten på killen och spottade på honom
och killen knuffade henne och tog tag i henne på ett sätt som jag inte gillade.
Så jag gjorde vad jag alltid gör, jag stannar och jag agerar.
Jag hade en kort dispyt med killen och sedan ringde min vän polisen.
Några killar sprang upp för att se vad som hände med tjejen och för
att föra bort henne från sin aggressiva kille och vi stod nedanför
och väntade då jag hade Zarah med mig och inte ville gå för nära.
Problemet var inte ens i närheten av det vi trodde det skulle vara.
Problemet uppstod först när vi alla i gruppen visade extremt
olika civilkurage. Då började vi vända oss mot varandra.
Det var girlpower för det var vi tjejer som reagerade starkast
och som hade tyngst civilkurage.
Där mitt i Stockholm, bland nära vänner och kärlekspar
så brast banden totalt.
Och någon som jag hade extremt höga förväntningar på
visade en enorm brist på empati.
En ung kille som stod och väntade vid sidan av kom fram till mig och
tog tag i mig och sade:
Jag ser att du är uppriktigt upprörd och arg.
Och att du verkligen tillhör en av dom som bryr sig.
Världen behöver fler som du.
Ja jag är benägen att hålla men med tungt hjärta
måste jag säga att världen hinner inte ikapp för bara
10% av 100 föds med en tankegång som jag.
När civilkuragen inte ens befinner sig hos mina kära,
hur fan ska den få plats i resten av samhället......
