Soulfood

Mitt största uppdrag och det viktigaste jobbet jag har här i livet
är att vara mamma!
Det finns ingenting som jag lägger ner så mycket själ, tid, ork
och hjärta i som i att vara en bra mamma och en förebild.
Jag kan sjabbla i privatlivet, gå ner till att prestera 80% på jobbet
men när det kommer till rollen som föräldrar så gör det förbannat ont
när man känner att man inte presterar 100% eller att man inte ger
så mycket av sig själv som man kanske borde.

Ibland när privatlivet strular eller när jobbet tynger en så kommer man
hem frustrerad och trött och slänger sig som en säck potatis i soffan,
sätter på en film och säger:

- Titta nu på filmen Zarah, mamma ska bara vila lite.

Och så kan det fortsätta. Dag efter dag, vecka efter vecka.
Medan en liten röst i huvudet säger till en hela tiden att man är en
värdelös mamma som borde gå ut och hitta på något eller åtminstone
pyssla med något kul hemma som är mer lärorikt än att låta
tv:n vara barnvakt.

Ibland när tålamodet och orken inte räcker och Zarah är i sin trotsålder
så blir man tillslut trött på sin egen röst.
Man tjatar och skriker och känner sig som världens bitchigaste morsa.
Sen kommer det dåliga samvetet som en våg över en och man känner
sig otroligt ledsen och nedstämd.

Som tur är så har man vänner som påminner en om att man
faktiskt är en ganska bra förälder ändå och att barnet inte kunde
önska sig en mer kärleksfull förälder och då börjar man faktiskt
tänka på dom betydelsefulla sakerna som man faktiskt ger sitt barn.
Att man går ner i tid för att vara hemma mer, att man sällan lämnar bort
henne och att hon alltid är med på alla aktiviteter och att vi trots allt
gör väldigt mycket för henne, att man är kärleksfull och ofta matar
hennes självförtroende med positiva ord, att man alltid sätter henne
 i första hand osv osv osv.....

Jag hoppas i alla fall att hon ser och uppskattar att jag
gör mitt allra allra bästa för att vara första klassen förälder.
Ibland är det inte lätt men så länge hjärtat är på rätt plats
så kan ingenting gå fel.....