Soulfood

Idag när jag skulle gå hem från jobbet så skrek en kollega
efter mig att jag måste komma tillbaka.
Stressad som jag var då jag skulle hämta Zarah från dagis så
sprang jag tillbaka och fick se en kvinna stå där med min kollega.
Hon log och kom fram och kramade mig och sade:

- Hej Linda, jag heter Anna, det är jag som är din Gudmor.

Say what??????

Jag har vetat om att jag har en Gudmor som heter Anna
och att hon dessvärre inte funnits i mitt liv på 27 år nästan för
att mamma och hennes familj gled isär.
Jag hade ingen aning om hur hon såg ut eller vart hon bodde osv osv
men idag stod hon framför mig på jobbet och omfamnade mig.

Jag blev lite tagen faktiskt.
Glad över att äntligen få träffa henne men med ens röst inom
mig som påminde mig om att det var ganska lämpligt att hon sökte
upp mig just när hennes dotter skulle söka jobba på stället där jag arbetar.

Nu ska man kanske inte vara skeptiskt men det kan inte
hjälpas att jag tyckte att det föll sig lite för bra på plats.
I vilket fall så skulle vi försöka träffas då dom skulle komma
in och fråga efter jobb och det skulle självklart vara kul att
träffa hennes dotter som bara är den mellersta av tre döttrar.

Våra släktband på den svenska sidan har varit sorgset svaga och
jag kan ibland avundas mina invandrarkompisars relationer till familjen
och till alla tusen släktingar som dom har.
Familj är viktigt och trots att det inte är min biologiska släkt
så skulle jag önskat att man hade haft några relationer inom
dn stora släkt som vi faktiskt har. Det är ju trots allt den enda jag har!!!