Soulfood

Sverigedemokraten William Petzäll är död.

T om jag som är stark emot Sverigedemokraterna och allt som

dom står för tycker att hans död var tragisk och önskar ingen familj detta.

 

Dock imponeras jag av hur man har så stor förståelse för att svenska ungdomar

kan börja knarka och gå med i rasistiska rörelser.

Hur man vill skönmåla dem som fantastiska människor med fina hjärtan

som bara hamnat på fel sida av vägen när det sitter tusentals ungdomar

med invandrarbakgrund som flytt från krig, misär och som känner ett

fruktansvärt utanförskap som direkt svartmålas som onda själar som

bara vill Sverige och svenskarna ont.

 

Ingen människa föds ond och på samma sätt som en ung kille

som William känner sig manad till att gå med i en främlingsfientligt

parti och börja med droger för att han är vilsen här i världen så kan

det kanske finnas en liknande förklaring varför samma unge kille

från förorten känner och agerar likadant.

 

Att dra sig till extremistiska grupper handlar oftast om att man

är osäker i sig själv och försöker trygga sitt liv med att hitta människor

som man kan känna någon slags tillhörighet med.

Vare sig det är att stå och uppmanna till rasistiska dåd eller om det

är att glida omkring och vara stökig och förstöra sina möjligheter det

spelar egentligen ingen roll för grunden är detsamma.

 

William Petzäll var bara en av tusentals unga som sträcker ut

handen för att få hjälp men får den avvisad av vårt kalla samhälle.

SD som påstår sig värna så mycket om svensken och målar upp sig

som Sveriges räddare i nöden kunde inte ens ta sig dit att hjälpa

sin egen partikamrat utan stängde ut honom i kylan precis som

dom vill göra med alla invandrare.

Konsekvenserna för att stänga ut  unga människor, svenskar som

invandrare, är och kommer att vara förödande.

William Petzäll precis som Taimour är klockrena reslutat

på vilka typer av människor som vårat kalla samhälle håller på att skapa.