Soulfood

 

Smög nyss in och kikade på mina små änglar som ligger och sover.

Det finns inget som ger mig sådan sinnesro och som fyller mig med så

mycket kärlek som att titta på mina fridfulla tjejer när dom sover så sött.

Nu har huset tystnat från allt stök, och allt skrik och gap är ett minne blott

 

Alessia börjar bli stor nu. Hon har lagt på sig lite hull och väger nästan

4,5 kg. Ett stort steg från sina 2,7 då man knappt vågade ta i henne.

Hon var på sitt första läkarbesök idag och imponerade stort på läkarna.

Hon vände sig nästan helt när hon låg på mage och det är ju

fantastiskt med tanke på att hon knappt är två månader.

Men Zarah var också stark. Har fött två starka töser och det känns skönt.

 

Nu börjar man kunna ana ett leende från henne och jag längtar tills

det börjar hända lite mer i utvecklingen.

Cause let´s face it, dom första månaderna är ju inte så fantastiskt roliga

för dom bara sover, skiter och kräks :)

 

Vi var på leklandet Lek och Bus med Zarah i måndags.

Vi lämnade Alessia med mamma och pappa hemma i värmen och

långt bort från baciller och bakterier. Stackarn har varit halvsjuk sen

hon kom hem. Inte rätt årstid att komma till världen.

Vi hade grymt kul med Zarah och hon älskade varje stund.

Det kändes bra att få göra något för henne och med henne.

Stackaren har haft det tufft sen Alessia kom.

Två griniga föräldrar som bara orkar med det yttersta och

inlåst i lägenheten med filmer och inga aktiviteter.

Nu är Can pappaledig med henne också så hon måste vara

ifrån dagis och sina vänner.

 

Hon testar många gränser nu för att få uppmärksamhet så man

känner ju att man är konstant arg på henne och skriker alldeles för mycket.

Tack vare sömnbrist så har tålamodet flugit sin kos och även om man

vet att hon är extra känslig nu med ett nytt barn i hemmet så glömmer

man det i stundens hetta och när allt är över så vill man sjunka genom

jorden pga dåligt samvete.

 

Alessia har inte varit lika lugn som Zarah var och nätterna har varit tuffa.

Hon kräver mycket mer jobb för ibland kan hon vara så missnöjd så att

man får konka på henne hela tiden och kan inte släppa henne

en sekund utan att hon gråter ihjäl sig.

Ja två barn är kämpigt, och jag som ville ha minst tre :)

 

Saken är att man glömmer allt jobb och all stress ganska fort

och när Alessia blir lika stor som Zarah så kan jag säkert

tänka mig att skaffa tio till.

Dom är trots allt Guds gåva till livet.....