Soulfood

Lovelifes today,,,,,

 

Så länge som mannen och kvinnan har existerat i ett form av samliv

så kan man nog konstatera att relationer aldrig har varit lätta.

Speciellt inte kärleksrelationer.

 

Det är inte lätt när misär och problem präglar ett förhållande.

Det är inte lätt att veta när man ska gå och när man ska stanna.

Att veta om gränsen är nådd eller om man har orken kvar att kämpa lite till.

Lika svårt är det att veta om relationen liknar en sjunkande båt pga

stressen med jobb, barn och vanliga vardagsproblem eller om det

faktiskt är så illa att kärleken nått sitt slut.

 

Relationerna i dagens samhälle är tuffa nog att rädda.

Folk har det för jäkligt på jobben och är oftast överarbetade och trötta.

När man väl kommer hem så kommer man hem helt utbränd, slut och grinig.

Barnen skriker och är trötta dom med för att dom lämnats alltör

länge på dagis, hunden behöver rastas, maten lagas, huset städas.

Du ser på dina barn och känner ett hugg i hjärtat för att du försummar dom

och när du väl kommer ha tid för dem så kan det vara försent.

Du tittar på din partner och undrar när det senast var som du gav

henne eller honom en kram eller visade en uns uppmärksamhet,

och du kommer på dig själv att anledningen till att du inte kan minnas

varför är för att ni tagit ut all irritation och stress på varandra dom senaste

åren och varit alldeles för arga på varandra för att ens orka hitta en väg ut från kaoset.

 

Ni ser på varandra och letar i panik efter den personen som ni än gång

blev kär i. Och ibland vill man bara skrika rätt ut: ÄR DU DÄR????

 

Så vad gör man?

Går man i hopp om att gräset är grönare på andra sidan eller stannar

man för att man inser att det med all sannolikhet blir samma sak i nästa

relation så fort smekmånaden är över och vardagslivet kickar in.

 

Ska kärleken mellan två människor verkligen behöva bli

ett minne blott i dagens nuläge?

Ska det komma till den punkt att samhället inte bara styr över

oss som människor utan ska den nu få ta sig in och krossa

hem och familj?

Du skriver så fint Linda. Dina ord når verkligen ut, får än att stanna upp och tänka efter.
Är det så här vi vill leva?
Jag hoppas att vi är starkare än så, jag hoppas att kärleken ska övervinna allt. Men det är inte alltid lätt. Men som dem säger så är hoppet det sista som lämnar än.
Vi kämpar vidare!

kram