Soulfood

Om det är ett ställe i mitt hem som alltid är fanatiskt rent
så är det badrummet.
Det finns ingenting som jag finner så äckligt som ett
smutsigt badrum eller en smutsig toalett.

Jag väljer nästan tarmproblem och urinvägsproblem
framför en offentligt toalett.
Och måste jag gå så sätter jag mig aldrig på sitsen
och undviker att vidröra handtag och dörrar.

Till min chock så insåg jag att vissa på jobbet inte
har så fräscha toalettvanor.
Bara den där klassikern att man inte borstar rent
toaletten efter att man gjort nr två är ju totalvidrig.
Och hur man lyckas pissa på toasitsen när man
är tjej är också ett stort frågetecken.
Allra allra värst måste har varit när jag en gång
hittade skit på golvet.
Hur fan har man lyckas då?

Jag och min man har levt efter ett gemensamt
motto både innan och efter vi träffade varandra.
Och det är:

Cash is king :)

Det här med att långa pengar eller ha kreditkort
har aldrig varit något för oss.
Att sätta oss i en situation som sedan kan leda
oss i lyxfällans armar är inget vi strävar efter.

Men jag har dock ett kontokort som jag
använder med tanke på allt snack
om att man ska försöka låta bli att betala kontant
pga rånriskerna.

Men nu har jag insett hur utlämnad man blir
om man inte har ett fungerande kort.
Mitt chip fungerar inte och det innebär att jag
varken kan ta ut pengar från bankomaten eller
betala med det.
Allt pga att dom flesta affärerna har slutat
med den funktionen som innebar att man
kunde köra kortet manuellt och scanna in sitt leg.

Så det gör att jag måste ändra idén om
kontanter igen.
För det är inte kul att känna sig så utlämnad
till tekniken som jag har gjort dessa dagar utan
ett fungerande chipkort!

Denna underbara och varma vinterjacka från Everest
köpte min man till mig förra veckan.
Till min stora fördel med att vara liten så kunde jag
köpa denna på barnavdelningen, ha ha ha.
Liten skit som man är!

Så med barnpriset och turen att få 20% rabatt
pga av medlemspris så kostade min jacka
inte mer än 750:- !!!

Kanske min man vill shoppa lite mer till
mig nu när han vet att jag är billig i drift..hahahahah!

Jag ska chocka med att berätta att jag faktiskt fastnat för
denna låt :)
Inte riktigt min typ av musikstil men ibland så måste man släppa
på gränserna ;)

Nero gillar att ta Cans plats på framsätet när
Can är ute och gör sina ärenden.
Snart kör väl hunden också listig som han är...

Har ägnat mig åt lite matlagning.
Bla har jag provat att laga flygande jakob för
första gången. Den vart god men min man
och dotter tyckte det smakade blä :)
För fet smak kanske :/





Cans köttfärssås



Lindas köfte

Har köpt lite nya saker till hemmet.




Stor vas från Ikea



Nya svarta gardiner



En stor ljung



Nya ljus till bokhyllan

Häromkvällen bestämde Zarah och jag oss för att
göra en myskväll för pappa som jobbat hårt på sistone.
Så vi gjorde en väldig höstig mingelfest hemma
med lite plockmat och tända ljus.
Gissa om pappa blev glad :)

Har aldrig längtat tillbaka så mycket till mitt hemland som
nu när jag såg dessa bilder.
Fortfarande så slits jag med tankar om att
jag skulle sätta min fot i mitt land åter igen och
känna att jag äntligen hade hittat hem.

Jag kan inte hjälpa att hoppet känns långt borta.
Jag kan inte hjälpa att känna att världen lämnats åt
dess öde och att den är bortom all räddning.

Vi pratar om att kärleken ska övervinna hatet men
framför våra ögon så växer hatet ikapp kärleken med
en radikal fart.

Vi pratar om att utvecklingen ska ta oss bort från
tidigare misstag och mot mänskliga rättigheter men
när länder som Sverige som inte haft ett krig på evigheter
och som alltid varit ett blomstrande land, går mot en
sådan grov mental ohälsa och ett sådant hatiskt
beteende, då är det lätt att känna att ljusen slocknar.

Igår skrev man om alla människor som mist sitt
liv pga mentala sjukdomar.
Ändå är mycket inom psykvården mörkerlagt.
Och det handlade inte om krigshärjade människor där
man kan sätta fakta bakom deras sjukdomar utan
det handlade om många många svenska människor.

Sverige är fantastiskt!
I Sverige är vi bäst.

Det är något vi har inbillat oss länge.
Så länge att vi missade när luftslottet sprängdes.

Vi missade när Sverige gick från att vara
bäst till att faktiskt kännas ganska mediokert.

Vi missar alla hemlösa som ligger på gatan och fryser
för vi är så upptagna med att kliva över allt och alla
för att nå våra egoistiska mål.

Vi missar extremister i nätvärlden som håller
på att trigga igång ett sådant fruktansvärt hat som
snart leder Sverige mot samma attentat som skedde i Norge.
Vi missar detta för att vi fortfarande vill tror att vi i Sverige
tillhör en tyst tollerant människogrupp som accepterar
alla människor precis som dom är och som inte
vågar agera på sina känslor.
Vi missar detta för att vi är så upptagna med att
jaga muslimska extremister.
En liten grupp i jämförelse med dom nazistiska extremisterna
som nu tagit över nätvärlden med storm.

Vi missar alla utsatta barn som idag utsätts för brutala
övergrepp i form av både pedofili, våld och psykiska trakasserier.
Vi missar detta pga att vi är mer upptagna med att kedja
fast oss vid betydelsefulla träd som ska huggas ner
eller med att demonstrera utanför butiker som säljer päls.

Vi missar alla människor som tar livet av sig för
vi bygger ner den psykiatriska vården medan
dom mentala sjukdomarna byggs upp i detta
fantastiska samhället där alla måste passa in
i en perfekt mall för att få vara med att leka.

Och medan lilla Sverige missar allt det här
så missar omvärlden desto mer.

Så varför får jag en enorm känsla av lättnad
när jag inser att jag i alla fall inte behöver
leva så pass länge att jag ska beskåda ännu mer felsteg i världen.

Ska jag rusta upp mina barn för krig?
Vi pratar om tredje världskriget mellan muslimer och kristna.
Men varför inte om ett fjärde mellan invandrare och svenskar?
Eller ett femte mellan kvinnor och män?
Eller ett sjätte mellan vuxna och barn?

Gud måste ligga sömnlös över att ha skapat en
sådan ondskefull värld som denna.
Men börjar en människa bita i det förbjudna äpplet så.....

Har världen blivit spritt språngande galen?
Är det dags att att sätta alla skribenter på psyket.

Igår läste jag något i tidningen som gjorde mig spyfärdig.
En bild på tiden då svarta lynchades sattes upp brevid bilder
på Khaddafi när han låg bland folkmassan helt blodig.

Tydligen är det samma sak att döda en man som
satt ett helt folk under förtryck och mördat flera
hundra människor, som att döda svarta slavar som
inte gjort något annat ont än att bli utsatta för en
brutal och omänsklig rasism.

Denna jämförelse gjorde utbildade journalister
i kvällstidningen igår.

Vi ville inte ställa oss bakom libyens folk när dom
bestämde sig för att ta sig an Khaddaffi och
befria sig själva från förtryck och dikatur.
Vi ville inte ingripa trots att flera människor fick sätta
livet till när dom kämpade för samma rättigheter som
vi tar för givet i våra kära i-länder.

Däremot ingriper vi nu när Khaddafi störtats
och folket äntligen fått sin hämnd.
Vi hänvisar till demokrati och mänskliga rättigheter.
Det är ju ganska skrattretande för just dom två
orden ansåg vi inte var starka nog när vi
"avvaktade" med att ta oss in i Libyen.

Vi ville att folket skulle kämpa själva.
Vi tyckte att dom behövde göra detta på egen hand.
Låt dom då göra det hela vägen ut.

Vi kan inte förstå att människor som fått sina
söner, döttrar. mödrar och fäder dödade under
Khaddafis regim kan känna en sån vrede inför denna man.
Vi kan inte tycka att denna man kanske fick just
vad han förtjänade. Öga för Öga.

Skulle någon döda min dotter så kan jag
lova att jag inte skulle släppa iväg
den personen till ett svensk drömparadis, dvs
fängelsena vi har i Sverige.
Inte heller skulle jag låta systemet släppa
denna människa fri efter ett år för gott uppförande.

Vad som skulle ske skulle ske mellan mig och Gud.
Precis som det som skedde mellan folket och Khaddaffi.
Sen är det upp till Gud att avgöra våra
gärningar skulle ses som synder som kan förlåtas.

Våra synder ska dock inte granskas av en massa hycklande
människor som hellre ställer sig bakom dikatur än
männskliga rättigheter.

Hamnade på en blogg som skrev om en
demonstration som skett av unga SD-medlemmar.
Fann då denna klyftiga kommentar.
Och på det så fann jag ytterliggare 150 halvrasistiska
kommentarer.
Jag trodde inte att Sverige var ett SÅ rasistiskt land men
internetvärlden har visat mig vart vi egentligen står i samhället.
Svensken verkar vilja ta del av det där öpnna samhället
som Sverige påstår sig vara, för på så vis kan man klumpa
in sig i gruppen "människor med tollerans"
Men bakom kullisserna finner man kommentarer där
svenskar tycker att judarna borde fortsättas att utrotas,
där en bra muslim är en död muslim och där icke-européer
är djur som borde avlivas.
Här har vi ett underbart exempel:


Anna, du verkar faktiskt inte ha alla hästar hemma. Gruppvåldtäkter är ett klart tecken på att de inte respekterar oss. Om det nu skulle mot förmodan ligga till som du skriver, varför visar de ingen tacksamhet?

Alla vet att de gruppvåldtar, våldtar, rånar, mördar, bidragsfuskar och massor har inte ens råg i ryggen att använda sitt eget namn, många har fler än en identitet för att få mer bidrag. I din lilla värld är negern säkert lika smart som Einstein, men den povra historia Afrika haft och de IQ tester som görs talar sitt tydliga språk, många för att inte säga de flesta har lägre IQ än vad vår gräns går för förståndshandikapp. Hur kan man tro att förståndshandikappade är vår framtid? Är det verkligen så illa? Att de verkligen är förståndshandikappade kan man även se i Sverige då de lever som djur, med den stora skillnaden att djuren i naturen klarar sig på egen hand, utan allmänhetens allmosor.

Utvisa de som inte bidrar till samhällsnyttan, lite tacksamhet måste de visa för uppehållstillståndet. Ge aldrig ut medborgarskap. Vid minsta brott bye bye.

Satsa nu de enorma summorna på att bygga bort bostadsbristen vi haft så länge jag minns, varje år har man talar sig varm för att fixa detta men då invandrarna blivit fler än nybyggnationen har svenska unga hyggliga människor får ge upp sin dröm om eget bo då en manipulerande vilde där chanserna är minimala att han/hon skall bidra.

Visst gillar jag pizza, men en pizza på 40 orter räcker gott och det blir väl 120 invandrare totalt. Resten kan åka hem till sydliga breddgrader.


VÄLKOMMEN TILL DET ÖPPNA SVERIGE 2011

Ytterliggare en R&B sångare som stulit mitt hjärta :)

Hösten är här!
Löven är vackrare än någonsin men mörkret faller på och
det är lätt av vi faller in i en höstdepression.
Ljusterapi och sällskap av goda vänner är höstens råd.
Jag är benägen att hålla med.
Nu är det viktigare än någonsin att hålla igång sig
och orka aktivera sig.
Annars är det lätt att en hjärna går i ide och att
hjärtat inte känner samma glädje som den gjorde i värmen!

När jag var yngre så slog denna man ingenom med Return of the Mack.
Jag blev tokkär i denna låt och bestämde mig för att köpa albumet.
Här är mina absoluta favoriter från skivan.

Sometin wicked

Det finns inget föräldrarskap så känns så misslyckat som när barn
bestämmer sig för att skaffa barn.
När unga människor  tror att lösningen på deras livssituation
är att skaffa barn, eller när man får för sig att ett barn
ska reparera ett redan trasigt förhållande.

Ingenting kan förbereda en relation för barn.
Och trots att två människor lever i en seriös relation,
har varit tillsammans länge, står på stadiga ben och har
förberett allt och är överens om att skaffa barn så skakas
hela världen om när detta lilla barn kommer och ibland klarar
inte ens dom stabilaste relationerna av faktumet att en
tredje person kommer in i deras värld.

Har man inga framtidsutsikter så kan ett barn ses som
en lösning. Dels på att slippa jobba och dels för att många
naiva människor tror att man faktiskt kan leva på att
bara gå hemma och ta hand om sina barn och få bidrag.
Men realityn ger en ett bryskt uppvaknande för tror man
att ett barn klarar sig på dom 1050:- som man får i barnbidrag
så har man något helt annat att vänta.
Ta vintern som exempel.
Då bara en anständig overall kostar nästan 1000:-
och på det ska du ha minst två par vantar, mössa, halsduk,
ett par riktigt varma, oftast dyra, vinterskor.

Då sitter man där med pengar som inte räcker för
att ge sitt barn ett anständigt liv, och räkningar som hopar sig.
Eventuellt en ung kille som inte pallar trycket och drar.
Och sen börjar en lång uppförsbacke som bara en
stark och stadig person kan klara av.
Och oftast är dom personerna inte 20 åriga unga mammor.

Det är inte alltid lätt att hitta den rätta vännen.
Ibland är det ungefär lika svårt som att hitta den perfekta kärleken.
Men genom åren så har man fått en del hintar på vad som definerar
en opålitlig vän. Så detta är mina varningstrianglar när det kommer
till vänskaper!

1. När vännen alltid ser dig som ett andrahandsval, att hon
väljer att umgås med dig om inget bättre tillfälle ges.

2. Att personen är en obotlig lögnare. Lovar att ses, ringa
eller finnas där men alltid hittar på en massa ursäkter för
att inte leva upp till det han/hon har sagt.

3. När personen ifråga baserar sin vänskap på hur bra
det är med sin partner. Dvs är det bra i relationen så ser
man inte röken av vännen, är det dåligt så går telefonen varm.

4. Akta dig för den svartsjuka personen.
Vänner som ser dig som konkurans kommer aldrig
att se till ditt bästa oavsett vad det gäller.

5. Vänner som inte kan ta kritik eller diskutera problemen
som eventuellt uppstår i en vänskap blir oftast aldrig långvariga.
Du kan investera flera år i vänskapen men vid tecken på problem
så slängs du iväg fortare än skräp.

6. Snåla vänner som tar mer än vad dom ger.
Det är aldrig kul att att alltid vara den som bjuder och ha
vänner bara tar och tar utan att känna någon skyldighet.
Sådana situationer leder oftast till att vänskapen inte blir
riktigt komplett för att du kommer alltid känna dig
smått utnyttjad pga att du alltid står för givmildheten.

7. Kan du inte säga precis vad som helst till din
vän utan att undra om hon dömmer dig då är
vänskapen inte helt korrekt.
Däremot ska du kunna ta att ni inte alltid delar
samma syn på saker i livet.

8. Har du inte en vän som är beredd på att investera i
er vänskapsrelation så föreslår jag att du behåller titeln:
bekant, på den vännen.
En relation kräver tid, uppmärksamhet, engagemang och intresse
precis som vilken relation som helst.

9. Den perfekta vänskapen tål alla omställningar i livet.

10!

Den perfekta vänskapen förändras inte trots att era livssituationer
förändras. Oavsett om din vän skaffar barn och du är singel så
ska ni kunna upprätthålla samma vänskap som ni hade innan.
Den perfekta vänskapen finns där för dig oavsett nedgångar
eller uppgångar. Det ska inte finnas glädjande känslor inför
sin väns nedgångar men det ska finnas när det går
bra för din vän oavsett vart du själv står.
Att kunna glädjas åt framgångar och stötta i motgångar är
en bra grund på en bra vänskap.
Och vänskaper är minst lika viktiga som kärleksrelationer.
Och ibland är de även mer hållbara!

Alla har vi mål i livet!
Vissa har för stora, andra för små, en del orealistiska
och en del har det nästan inga mål alls.

Dessvärre är jag en av dom som borde sätta
upp nya mål och försöka börja kämpa för dom.
Det känns som att man givit upp.
Nöjer sog med platsen som man står på.
Så jag får börja med små mål och ta ett steg i taget.
kanske jag kan höja ribban längre framåt :)

Mina mål just nu!

- Börja träna mer intensivt och regelbundet

- Gå ut på promenader, få mera frisk luft, ej sitta instängd

- Ta tag i saker på en gång och inte skjuta upp saker hela tiden

- Få bättre rutiner i mitt liv

- Gå upp i vikt, äta bättre och mer regelbundet

- Försöka komma på vad jag vill göra med mitt liv

- Försöka lära mig något nytt åtminstone ett
par dagar i veckan

- Träna med Nero och lära honom disciplin (Nero är hunden)

- Aktivera Zarah mera och försöka pyssla mer med henne (min dotter)

- Börja läsa mera

- Spara pengar, spendera mindre på onödiga saker


Detta är små mål än så länge men det kommer att ta
nog med tid att följa dem ändå :)
Men det är en start!

Det krävs inte mycket pengar för att vara lite extra fin ibland.
Du kan lätt ha ditt eget lilla hemma-spa utan dyra kostnader.
Sen jag fick barn så har jag inte tiden på min sida.
Så att ordna ett spa hemma var perfekt för mig.
Nu efter att ha sprungit på skönhetssalonger så
har man lärt sig en del och nu kan man gott göra
det på egen hand istället för att lägga ner tusentals kronor.


Fötter

Lägg dina fötter i ett varmt fotbad.
Skrubba och fila fötterna efter fotbadet för då
är det lättare och mindre smärtsamt att få bort alla hårdnader.
Smörj sedan in fötterna med en fet fotkräm och när krämen
fått sjunka in så kan du påbörja din fotpedikyr.












Ansikte

Se till att allt smink och smuts är bort från ansiktet.
Tvätta ansiktet ordentligt med rengöringsmedel.
Skrubba ansiktet med en ansiktspeeling.
Skrubba läpparna med en tanborste för att
få bort döda hudceller.
Lägg på en ansiktsmask.
Skölj med varmt vatten.
Lägg sedan på en ansiktskräm med mycket fukt.
Ha på så pass mycket att krämen får sjunka in
långsamt i huden.








Kropp

Jag brukar alltid använda dove silk eller dove oil.
Sen tar jag en kroppshandske och blandar dove
och kroppspeelingskräm och skrubbar hela kroppen för
att få bort döda hudceller och göra huden len.
Sen använder jag doves lotion som har en firmingkonsistens.









Naglar

Skrubba händerna med en handskrubb.
Smörj in händerna med en fet kräm eller vaselin
så att dom blir helt kladdiga.
Sätt på ett par vantar och håll händerna där ett tag.
Fila och klipp till dina naglar snygg och sätt sedan
på ett par tjusiga lösnaglar.










Hår

Köp någon schysst inpackning och tvätta håret.
Köp en hårfärg som du skulle passa i och börja färga.
Är du sugen på att förlänga håret men inte vill lägga
ner 4000-5000 kronor på hårförlänging så kan du
göra som mig och köpa clips som du kan sätta in och
ta ut väldigt lätt och utan hjälp.
Finns att köpa på Taj Mahal på drottninggatan.







Smink

Jag använder Mac´s smink då jag finner deras smink allra
bäst om man har mörkare hud.
Istället för att sminka mig grovt och mycket så lägger
jag på ett par lösögonfransar för att framhäva ögonen
och då behövs det inte 3 kg smink för framhäva sig.






Outift









Några av mina favoritsaker!



Så!
Now you´re good to go!

Hur länge har detta program hållt på egentligen?
Och den blir bara mer och mer vrickad.
Konstiga konspirationer, den oändliga fajten med
Stefano di Mera etc etc....
Ändå så kan man inte låta blir att titta på den
när den visas varje morgon lagom till frukosten :)

En av våra chefer slutade i fredags och han hade beställt tårta till
oss för att fira av hans arbetstid.
På tårtan hade han beställt en text där det skulle stå:
FETT GOTT

Men den som skrev texten hade tydligen lite
språksvårigheter så detta blev deras version
av fett gott.

97% av svenska befolkningen ansåg inte att detta
var rasistiskt.
Man kan väl undra hur många av dom 97% som från
asiatiska länder där man kan anse detta stötande.
Från början så tyckte jag också att det kanske var lite
överdrivet men sen så tänker man på hur förbannat illa det
låter när någon säger "negerboll" och hur många ignoranta
små smygrasister som gladeligen använt det ordet när dom ville göra
narr av en när man jobbade i cafét.

Det är en sak när den betydligt äldre generationen säger det
för deras generation växte upp med det ordet men
Men när människor i min ålder säger det för att jävlas eller
för skojs skull så får det plötsligt rasistiska undertoner.

Och när jag minns tillbaka på hur många som gjorde narr
av min syd-koreanska fd pojkvän så kan jag helt och
hållet förstå att skämten om "gulingar" och "chipchoppare"
börjar bli utjatade och faktiskt obehagliga.

I vårt öppna Sverige där vi vill ta del av mångkulturen så
glömmer vi att vi också måste värna om den och försvara den.
Inte rösta för att falla över den hårfina linjen som går
mellan rasism och skämt.

( bilden är från programmet mammas pojkar)

Första gången som jag skulle träffa min mans mamma var
en såndär rolig historia som man ser i film.

Min man hade skrämt upp mig och byggt upp en bild om
henne som en syriansk diktator-mamma som bara ville
att hennes son skulle gifta sig med en syriansk kvinna.
Lite som Bobbys mamma i "mammas pojkar".
Och han lade även fram att syrianer inte har så
mycket till övers för svarta människor så jag
kände att jag lika gärna kunde kasta in handduken.

På vägen till vår första middag hos henne så tänkte
jag över åtminstone 100 sätt som jag skulle kunna
fejka min död på så att jag skulle slippa middagen.
Väl framme så trodde jag att jag skulle få en stroke.

Vi kom in och Cans bröder var där.
Tyvärr inte systern som jag kände lite sedan innan och
hade hoppas på en hjälpande hand ifrån :)

Hans mamma sade inte så mycket.
Hon observerade mig med kisande ögon och
jag kände mig så liten vid det tillfället.

Vi slog oss ner vid bordet och åt och min man och
hans bröder smällde i sig maten på 2 sekunder och
lämnade mig ensam i köket med hans mamma.

Jag försökte försiktigt börjar prata med henne.
Hjälpte henne med disken och städade undan.
Där fick jag nog flera pluspoäng.
Dessutom åt jag upp all hennes mat vilket också
förbättrade saken :)

Sen slog vi oss ner vi bordet och hon gav mig
ett leende och bad om ursäkt för att hon inte sade så
mycket men hennes svenska var inte den bästa och
stackaren skämdes för att hon inte kunde uttrycka sig.

Vi hankade oss fram ändå och kvällen vart lyckad.
Och när jag skulle gå så fick jag en kram.

Min man tittade på mig när vi gick ut och jag trodde
att jag hade gjort något fel.
Men väl ute så sade han att han var chockad över
faktumet att hon kramade mig då hon oftast brukade
"spotta" efter dom andra tjejerna han släpat hem.

Efter ett antal möten så insåg jag att hans mamma
var långt ifrån den personen som hennes son trott.
Hon var inte alls som den typiska syrianska mamman.
Hon var fördomsfri och gick efter folks hjärtan.
Dessutom var inte hon speciellt intresserad av att följa
några fanatiska syrianska traditioner eller regler.
Bara dom med en viktig och medmänsklig innebörd.

Nu är vi här, 3 år senare...
Och denna fantastiska fem-barns mamman är min svärmor,
Mitt barns famor.
Hon tar hand om oss alla som om vi vore hennes barn.
Hon ser efter oss, göder oss med massa mat och
ser till att Zarah är den mest bortskämda barnbarnet man kan ha.

Den sidan är bara att beundra!

Min allra första erfarenhet av människor från mellanöstern
var när jag träffade ett gäng fantastiska tjejer som
jag träffade när jag började spela basket när jag var 13.
Aldrig någonsin hade jag träffat på så öppna, vänliga
och omtänksamma individer.

Vi blev snabbt vänner och jag fick ta del av deras
familjer, deras kultur och lära mig ett helt annat sätt att leva.

Dom hade en sådan otrolig respekt för människor.
Jag minns när min mamma kom hem från jobbet och
alla fyra tjejerna sprang ut till bilen för att hjälpa
henne in med alla hennes varor.
Eller att dom alltid tackade vänligt när dom fick
äta hos oss och och hjälpte till med disk och städning efteråt.

Tjejerna hade självklart andra familjeförhållanden än
vad mina svenska vänner hade. På gott och ont.
Dom fick aldrig sova över hos mig utan att deras
föräldrar hade träffat mina föräldrar.
Dom smög runt och täckte för varandra när dom hade
pojkvänner och reglerna kunde ibland vara stränga.
Men deras föräldrar var nog mer oroliga än fanatiska
övervakare. För dom hade frihet i samband med ansvar.
Så fort dom kom upp i äldre åldrar så hade dom ett privatliv
precis som vilken tjej som helst.

Mina andra erfarenheter har varit blandade.
Men aldrig mer negativa än positiva.
Om man ska gå efter medias och Sverigedemokraternas
bild av mellanöstern så innehåller bara mellanöstern massa
krig, förtryck, misshandlade kvinnor, extremister och människor
som lever för att skapa ett krig mot västvärlden.

Min bästa erfarenhet var när jag träffade min man.
Min syrianska man från mellanöstern.
Två helt olika kulturer under ett tak har absolut stött
på sina svårigheter men vilket relation har inte det.
Hittar man en bro mellan varandra så är det ju en
fantastisk kulturblandning egentligen.

Hade jag inte "inflitrerat mig" i mellanösterns värld
och lärt känna människorna på ett mer personligt plan
så hade jag kanske också gått runt med alla fördomar.
Tyckt att dom bara skapar problem.
Haft svårt för dom grovt överspacklade tjejerna
som står i skönhetssalongerna som ibland
bemöter en med alltför mycket attityd.
Undrat om det är något fel på grabbarna som alltid
går omkring högljudda och ser ut som om dom vill mucka gräl.

Men bakom allt det där.
Bakom fasaden som jag även kan se att min man
sätter upp för att skydda sig själv.
Bakom alla fördomar och all kaxig attityd så döljer
sig en omtänksam kultur, en driftig kultur,
en del krigshärjade människor som bara försöker
få sin vardag att gå runt.

Men vem stannar tillräckligt länge för att lära känna
människor för vilka dom verkligen är.

När fördomarnas och rasismens väg är en
sådan fruktansvärt bekväm genväg.....

Man kan bara inte låta bli att shoppa till sitt barn.
Dels för att man avgudar henne och att hon är så
söt att man vill klä henne som en docka.
Och dels för att det finns sååååå mycket snyggt till
barn nuförtiden.
Min favoritbutik är NEXT i kista.

sen hade Yaya (farmor) varit i farten igen.
Och Cans bror hade shoppat en jacka till
Zarah när han var i Turkiet.





"någon" har dragit ut snörena"



Snygga leggings!
Farmor köpte dem i tre färger:
Lila, grå och beige. Hon är så rolig!
Men dom blir bra till vintern!



One-piece från H&M.
199.-

Sååååå söt!

Var på promenad med familjen runt fem idag.
Var fint väder så jag bestämde mig för att fotta lite.