Supermom
This was me today :)
På önskelistan
En liten bit av himlen
Köpte detta underverk idag!
Har aldrig prövat marabou premium förut och gav mig på
den idag för sötsuget var starkare än någonsin.
Och OMG vilken liten bit av himlen.
Så grymt gott och så jävla farligt för en chokladknarkare som jag!
FAN ta mig och mina behov av att testa allt som ser gott ut.
Lycka till att bli av med magen till min mans brors förlovningsfest.
Får göra entré i burka, .....ops i forgot.
Det är en syriansk förlovning, ingen bra idé...hahahahahaha!
Skämtåsido...
Shoppingdag nr 2
The devil went shopping again!!!
OMG jag kan inte hejda mig själv.
När jag väl börjat finns det ingen hejd på mig.
Nu fattas ett par snygga skor och en grym väska så är jag all set :)
Drama under kvällskvisten...
Herregud igår hade vi en dramatisk kväll!
Zarah gjorde mig galen från början till slut och jag ljuger om jag
inte vaknade upp idag med dom arga känslorna kvar.
Nu har Zarah börjat vägra sova i sitt rum och i sin säng igen.
Och jag kan bara inte ha henne i vår säng för hon ligger bokstavligen
på mig och jag börjar få ryggproblem och jag sover otroligt dåligt.
Så jag höll fast vi att hon skulle sova i sin egen säng och det vart ett jäkla liv.
Hon började skrika och väckte Alessia som blev så rädd att hon också skrek
och var helt hysterisk i nästan en timme.
Sen när hon väl lugnat sig så skrek Zarah vidare i en timme.
Vi var helt slut båda två och Can var helt galen för han skulle
upp klockan fyra och jobba.
Efter ett tag blev hon så arg att hon smällde igen våran dörr till
sovrumment med en enorm kraft.
Det hade inte varit något problem om inte handtagen på dörren
hade funnits men dom är trasiga så dörren var helt utan möjligheter
att fungera som en vanlig dörr så hon låste in oss.
Varav hon fick panik och vi fick panik och började försöka
öppna dörren med löjliga saker som nagelsaxar m.m men insåg
att det inte skulle gå.
Varav jag kom på att vi kunde ringa grannarna under och se om
dom var vakna och villiga att komma upp. Vi känner dom bra
och brukar äta middag hos varandra.
Vid första signalen svarade hon inte och vi blev ganska stressade
men sen ringde hon upp och vi förklarade situationen och dom
begav sig upp en trappa för att hjälpa oss.
Tack gode gud är Zarah stor nog för att veta hur man öppnar ytterdören
så hon kunde släppa in oss och vi kunde räddas från vårt eget sovrum :)
Shopping-kur
Såhär såg jag bokstavligen ut igår när jag rensade butik efter butik
i Kista centrum med min vän Maria!
För en gång skull så fann jag faktiskt en massor av saker
och för bra rabatter.
Kom hem med tre par byxor, ett par i militärmönster, ett par militärgröna,
ett par svarta jeans i baggieform plus flera fina tröjor och två magpiercingar.
Det finns faktiskt ingen medicin som är så bra som shopping!
Speciellt för en mamma som alltid alltid köper saker till andra
i första hand.
Att få vara lite med sig själv i fokus, utan barn att stressa runt med,
sida vid sida med en annan shoppinggalen vännina.
Igår var livet underbart!
Och min lilla garderob blev lite större på köpet :)
(Ska sätta upp bilder på mina fynd så snart som möjligt)
Bloggtorka
Gud jag blir så irriterad.
Jag har verkligen fått bloggtorka.
Har tusen saker jag vill skriva om och tusen saker
jag vill lätta från mitt hjärta men varje gång jag öppnar datorn
och ska börja skriva så blir ögonen tunga och jag vill bara stänga
datorn, kolla på tv och sova.
Skittrist för mig och ännu tristare för er som kommer hit varje
dag och lämnar sidan utan uppdateringar.
Hoppas orken att skriva ska komma tillbaka snart!
30-års festen
Min 30-års fest var toppen!
En kväll bara för mig, delad med mina vänner och folk
jag står nära och håller av!
God mat fick vi och tårtan jag specialbeställde var suuuupergod!
Zarah shejkade hela kvällen och blev aslack när jag stängde av
musiken så att vi kunde bege oss hemåt.
Hon fortsatte dansa hemma t om!
Hon var verkligen festen stjärna med alla sina breakdance-moves!
Be right back!
Är inte död!!!
Ska ha min 30-års fest nu på lördag så jag har haft fullt upp med
att ordna den. Plus att jag har varit sjuk.
Uppdaterar så fort jag kan!Utkast: Feb. 27, 2013
Empati
Ikväll hade vi en liten incident hemma!
Mina döttrar låg i sängen och gosade lite innan läggdags och helt plötsligt
hör jag ett tjut från den lilla som bara är strax över tre månader.
Jag och min man springer in och av ren rädsla så börjar man ju skrika
på tre-åringen och ifrågasätter vad hon har gjort.
Varav hon börjar störtgråta hysteriskt även hon och blir jätterädd.
Så rädd att hon klättrar upp på mitt ben och hänger sig kvar som
att det gällde liv och död.
Min man fick ta minstingen och jag tröstade min tre-åring som skrek:
- Det var inte meningen, det var inte meningen, jag är så ledsen.
Sen slängde hon sig brevid lillasyster sin och grät och skrek förlåt förlåt.
En ganska hjärtskärande scen faktiskt.
Men sådan är min dotter!
Har fått höra från förskolan att hon ofta börjar gråta själv när någon
av hennes vänner skadar sig eller är ledsna.
Alltid först för att se vad som har hänt och för att trösta sina lekkamrater.
Hon har aldrig slagit första slaget på någon, slåss helst inte alls med
andra barn utom när hon ska försvara sig själv, vilket jag tycker är helt ok.
Och hon skulle aldrig drömma om att skada hennes syster med flit.
Mer kärleksfull storasyster får man leta efter.
I nästan en timme satt jag och vaggade henne fram och tillbaka medan
hon upprepade att det var hennes fel att Alessia vart skadad, att hon
inte menade något illa, och det var otroligt att se hur rädd hon var för
att hennes lillasyster skulle vara arg på henne, eller tycka mindre om henne.
Och där har vi det!
Empati...
Något vi nuförtiden får söka efter med förstorningsglas.
Rädslan av att ha gjort en annan medmänniska illa.
Skammen av att inse att man skadade någon som man bryr sig om.
Ursäkten som leder till att man uppfattas som en enastående individ istället
för en nonchalant snorunge som försöker skylla sin skuld på någon annan.
Barn kan komma undan med ett sådant beteende men år 2013 så
kommer även vi vuxna människor undan med vår brist på empati mer än någonsin.
Vi skadar gladeligen våra nära och kära och för inte säga människor vi
inte ens känner eller har någon kunskap om.
Vi spottar på andra som om dom inte ens vore värda smutsen under vår sko.
Vi kränker och förnedrar andra utan att känna ett sting av dåligt samvete.
Vi begår hatbrott i rasismens, religionens och maktens namn.
Vi ägnar timmar åt att förstöra en annan människas vardag och går
sedan hem och klappar oss själva på axeln för att vi har bockat av dagens hat.
Varför stannar inte empatin kvar hos oss?
Varför växer den bort mer och mer ju äldre vi blir?
Vart är denna visdom som ska komma med åldern?
30 år
Så var man 30 år idag då!
Sitter här med feber, förkylning och en stukad tå (slog i den igår)
Men vad är det en sådan dag som denna.
Har fått massor av fina gratulationer och ikväll kommer min familj
och firar mig.
Fick min första födelsedagskram inatt av min dotter kl 01.30!
30 år om två timmar
Om ca 2 timmar är man 30 år!
Snart väntar en stor fest och imorgon får
jag vara med mina nära och kära som kommer på besök!
Här hos mig existerar allt annat än ålderskris.
Jag ser fram emot framtiden för den kommer garanterat
se bättre ut än det förflutna.
Nu finns två änglar till barn i mitt liv
och flera underbara människor vid min sida!
Att vara förälder går enbart ut på att ha dåligt samvete
Och så var vi tillbaks till det dåliga samvete över ens barn!
Zarah har varit hemma med mig i flera dagar och på det så är vi alla
sjuka och rossliga!
Nästa vecka är det sportlov så Zarah kommer att bli hemma en hel
vecka i sträck för man får enbart lämna barnen på dagis per dag
när det är lov och man är föräldrarledig med ett annat barn.
Jag skulle absolut kunna glädja mig åt detta om jag hade orken och
inte var sjuk men jag vill helst ligga sängen och bara bli frisk och den
möjligheten finns inte när man har två barn hemma.
Så det känns som att det enda jag gör är att skrika på Zarah och
jag tappar tålamodet snabbare än någonsin.
Stackarn är jätte rastlös.
Har bara varit inne och spelat på vår ipad, tittat på film eller
fått utskällningar av mig.
Och Alessia stackaren!
Har hög feber och är dålig i magen och jag har knappt tid
att krama henne, desto mindre hålla om henne och trösta henne.
Zarah är som ett plåster på mig och har blivit otroligt rädd för
att vara ifrån mig.
Kan inte ens gå ut och kasta soporna själv för då börjar hon
gallskrika och gråta. Ganska traumatiskt faktiskt.
Jag vet att det är mycket som händer med ett nytt syskon i familjen
och jag älskar henne för att hon aldrig tar ut sin oro över Alessia
utan hon tar hand om sin syster på ett riktigt fint sätt.
Berömmer henne, pussar henne, hjälper till. Riktig supersöt!
Men Zarah kräver ju mycket mer än Alessia så Alessia
blir ofast bara liggandes för sig själv i vaggan.
Så dåligt samvete har man nästan dygnet runt nu med två barn.
Dels för att man tappar tålamodet med den äldre och dels
för att man inte hinner med den yngre!
Att planera en 30 års fest....
..... är lika med att lösa världsproblemen!
Är helt fucking slut!!!!
Scarry girls
Skulle inte vilja träffa dessa damer i en mörk gränd!!!
Läskigt värre!
Sjuka barn och en sjuk mamma
Idag åkte vi och hälsade på min mamma och pappa över lunchen.
Och när vi kom hem så hade Alessia feber, nästan 39 grader.
Zarah låg och hostade och jag kände mig också väldigt varm och hängig.
Så vi drog och köpte massa chips och choklad och plantade oss
framför gladatorerna.
Mysigt men synd att alla mår så dåligt.
Hoppas att imorgon blir en bättre dag för vi ska åka och kolla på
lokalen som jag ska ha festen på!
Finding my way back to faith
Jag har funnit min väg tillbaka till kyrkan igen.
Det kan verka gammeldags och konservativt men jag är faktiskt uppväxt
med kyrkan och den kristna tron i så det är inget främmande för mig.
Jag gick i kyrkans öppna förskola, mamma sjöng i kyrkan, mormor
arbetade i kyrkan och morfar var en av Sveriges bästa orgelspelare.
Pga omständigheter så blev kyrkan ett tag ett minne blott men
nu har jag börjat gå i kyrkan på onsdagar med mina döttrar för
att lägga en bas och sen får dom välja själv om intresset finns.
Men jag vill att dom ska ta del av kristendomen för jag tror att det
kan vara viktigt att vara delaktigt i något som faktiskt handlar mer
om moraliska grundvärderingar än ytliga saker och materialism.
Jag vet att människor inte kopplar tro och religion med något vettigt år 2013.
Alla tror att troende människor är fanatiska folk likt sektmedlemmar.
Och enbart ett tränat öga kan se att troende människor inte alls
går samma villospår som extremister
.
Att tro på något högre än sig själv är hälsosamt när tiderna är svåra.
Att manipulera fram en tro och begå brott i trons namn är varken
kristet, judiskt, muslimskt, hinduistiskt eller buddhistiskt!
Faktum är att fler människor skulle behöva gå tillbaka till den
kristna tron i Sverige. Fler människor skulle behöva finna sina
svar och lätta sina bördor i kyrkan istället för i ändlösa flaskbottnar,
piller och hat.
Vi ratar kyrkan i Sverige men vänder oss gärna ditt vid giftemål och
dop så att vi kan frossa i materialistiska gåvor.
Alltför många är bara kristna över en dag och av fel anledning.
Själv hoppas jag på ännu mer engagemang i kyrkan från vårt håll.
För när allt känns mörkt som det då och då kan göra så kan
det vara skönt att omges av lite ljus.....
En vecka kvar!
En vecka kvar tills man blir 30!
Night snack
Klockan är nu 01.03 och jag är pigg, vaken och vrålhungrig.
Försöker äta tidigt och äta lite lättare men det är samma visa varje gång.
Jag tvingar mig själv att hålla mig vaken till sent på natten för att
det är den enda egentid jag får nu när jag har två barn, en man
som jobbar dygnet runt och föräldrar som är nyopererade och
har svårigheter att sitta barnvakt.
Cans mamma ser dåligt så hon vågar inte ta Alessia förrän
hon blir lite större, vilket är förståligt.
Så när midnatt närmar sig och alla äntligen sover och lägenheten
är ljuvligt tyst så passar jag på att få saker gjort,
Som att blogga :)
Men under dessa timmar så infinner sig hungern i min mage
och behovet efter tung och fet mat blir som störst runt
01.00 då jag har svultit mig själv i 6 timmar.
Så då trycker jag i mig tunga saker och som resultat så
får jag ju aldrig bort mina fina bilringar,
