Money rules the world...and our lifes!
Pengar är inte allt brukar jag säga men börjar smått inse att
dom är jäkligt bra att ha!
Tar inte ut hel föräldrarpenning för att kunna vara hemma
längre med Alessia eftersom min man inte kommer kunna
vara pappa-ledig igen och det tär ju på min ekonomiska situation.
Och nu fyller man 30 år och jag vill förstår fira det ordentligt
och i och med att en resa till Sri-Lanka är uteslutet så har
jag bokat en restaurang vid en fin båthamn och det
kommer att rinna ut en del pengar till den festen.
Kommer att få pengar men det är trist att man inte kan
ha festen med 100 procentig glädje för att man stressar
över pengasituationen hela tiden.
Samtidigt som jag känner att jag förtjänar en fin fest
då jag slitit som ett djur dom senaste åren.
Nu låter jag som en korkad lyxfällan-deltagare som
överskrider budgeten för sitt eget behov, i know!
Men gör man sällan något för sig själv så kan man
känna att det vore kul att göra det en gång för alla.
Vill vara med mina nära och kära och dela detta tillfälle med dom.
My bed is getting crowded
Ligger här på sängkanten med min laptop och två ungar i sängen.
Snart kommer min man hem och då blir vi fyra personer som
ska dela på en 220 säng, vilket innebär 2 mm till Can o mig och
resten till tjejerna. Vill flytta dem men Zarah är för tung och jag
pallar inte och Alessia envisas med att hålla sig vaken,
Galna unge! Hon har inte sovit sen 11.00 imorse.
En snabb powernap på 20 minuter i bilen bara.
Jaja, vi får hoppas att hon sover hela dagen imorgon istället.
Själv är jag helt slut!
Alessia var uppe till tolv inatt och höll mig vaken.
Jag hade spa och totalrenovering av mig själv till kl 3 på morgonen
i brist på annat att göra när jag kom in i andra andningen.
Kl 4 på morgonen bestämmer sig min andra dotter för att
avlösa sin lillasyster och kommer upp för att titta på tv och äta
upp chipsen som hon aldrig hann göra!
Så jag blev uppe med henne till klockan fem då Can kom
hem från nattpasset.
Jag somnar strax efter fem och åtta så hör jag Alessias ljuvliga
barnskrik från rummet brevid.
Trött som attan så pallrar jag mig upp för att mötas av den
underbaraste synen man kan önska sig kl 8.00 en lördag
efter tre timmars sömn.
Alessia ligger och skrattar åt mig när jag kommer fram till hennes
säng och när jar tar upp henne så har hon bajsad ner sig från topp till tå!!!
GREAT!!!!!!
Outsourced
Love it!
Så gick nyårslöftet
Mitt nyårslöfte var att försöka att få denna mage.
Åtminstone att komma i närheten av den:
Men jag måste väl erkänna att jag ligger närmare detta resultat:
Hahahaha...inte riktigt kanske men nära nog.
Får väl ge mig själv ett break.
Det är knappt 3 månaders sen som jag klämde ut en unge
och jag har tyvärr inte fått ta del av hollywoodstjärnornas metoder
så det är inte så lätt att gå från höggravid till modelmage.
Och detta väder underlättar inte träningen och promenadmöjligheterna heller.
Lates news
2013 och mycket händer och har hänt!
SUDATH FYLLER ÅR IDAG!!!! GRATTIS!!!!
1. Christine har flyttat till en ny lägenhet och fått nytt jobb
i närheten av där jag bor, JIPPIE!
2. Barnens gudmor flyttar längre ifrån oss (många tårar)
Tur att hon jobbar kvar i vår komun i alla fall.
3. Cans bror ska förlova sig i mars
4. Alessias dop ska snart arrangeras
5. Jag fyller 30 år den 25 februari
6. Min man fyller år, eller egentligen inte då han fyller den
29 februari...hahahaha
7. Pappa har opererat andra benet/höften
8. Jag har gjort min första resa till ett annat land än Italien
och den bar av till Barcelona
Det finns säkert flera saker att nämna men dessa är dom tyngsta nyheterna!
Det finns säkert mer att nämna
Now I love her even more!
Nu har Alessia äntligen blivit 3 månader och uttrycken och leendet
börjar infinna sig i hennes söta och underbara lilla ansikte!
Varje gång hon vaknar så vaknar hon med världens
underbaraste leende och man smälter som smör i solsken.
Måste medge att dom första två månaderna är ganska tråkiga.
Jag blir lite rastlös och väntar på att tiden när man får respons ska komma :)
Och nu är äntligen tiden här och jag är med kär än någosin!
Tv-nöje
Sitter och kollar på detta tv-program.
Älskar den här serien.
Glad alla hjärtans dag
Happy valentine mina kära läsare!!!
Hoppas ni har haft en lika supermysig dag som jag.
Idag tog jag ledigt med Zarah och lämnade Alessia
hos min mamma och pappa.
Sen åkte jag och Zarah till Kista centrum och handlade
kläder till henne (ungen växer så det knakar).
Efter det så fick hon leka lite i deras lekhörna, sedan gick
vi och åt på asian tapas pong och vi avslutade med en
STOR marängswiss till efterrätt.
Mysigaste dagen ever!
Och den allra allra bästa alla hjärtans dagen.
Alicia Keys - The opposite artist
99% av kvinnorna i musikbranschen går från sofistikerade kvinnor
med självrespekt och talang till avklädda slampor som
skakar rumpa och viker ut sig men Alicia Keys
gjorde en totalomvändning och gick från ett halvporrigt utvik
till den mest starka förebilden för kvinnor i hela R&B branschen!
Att nå mållinjen
Fan ta mig, vädret, sjukdomar, trötthet och ursäkterna!
Hade kommit igång så bra med att promenera och äta sunt
förra veckan. Riktigt på G kände jag mig!
Men inget varar för evigt och vissa saker varar knappt en vecka.
Stormen och snön kom och det avtände mig från att ploga mig ut med vagnen.
Sen kom förkylning, huvudvärk och tröttheten slog in.
Och när det var över så kom ursäkterna.
Hoppas på att få komma igång igen imorgon men när
det blåser snö så känns det inte speciellt mysigt.
Men snart kikar våren on (obeservera min optimism) så då
fungerar inte ursäkterna om dåligt väder.
"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"
We are doing so good, why involve love?
Jag har haft väldigt fina relationer med män, otroligt vänskapliga,
ärliga och givande relationer....tills vi har blandat in kärlek i det hela.
Jag har inte haft många relationer men dom har varit långa och
dom har varit otroligt dyrbara.
Från den första mannen i mitt liv som jag träffade när jag var
15 år tills den sista som jag gifte mig med så har jag alltid gått
inte med ett öppet hjärta, en framtidsutsikt och med ett hopp om
att relationen ska hålla livet ut och att uttrycket, lyckliga i alla dagar,
inte bara skulle vara ett uttryck utan en sanning som man kunde njuta av.
Och visst verkar det som att dom där kärleksfyllda relationerna som man
tror bara existerar på film kan bli verklighet.
I alla fall dom första sex månaderna i en relation.
Allt är perfekt, man ser till varandras behov, kompromissar i lugn ton,
älskar varandra, respekterar varandra, svär dyrt och heligt att man
aldrig kommer att lämna varandra, man har bara ögon för varandra
och för en kort stund verkar kärleken man delar felfri, problemfri och obytbar.
Sen slår verkligheten in, den trista vardagen smyger på och
välter omkull relationen så att den nästan står upp och ner.
Lögner smygs in, blickarna efter andra män och kvinnor går ej omärkta,
den attraktiva kvinnan förvandlas till en bitter kärring som inte längre
orkar raka benen och som går omkring med mamma-trosor och mannen
släpper gaser, skaffar ölkagge och börjar dra sig tillbaka till ett
nästan grottmänniskoliknande beteende.
Sängen är lika kall som vintern ute för att tröttheten efter
barnen får en att längta mer efter att få slänga huvudet på
kudden än att få sära på benen.
Helt plötsligt är möjligheten att få somna i varandras famn ett minne blott.
Och man undrar varför man gick från den perfekta vänskapsrelationen
till en olidlig kärleksrelation?
Förr kunde situationerna räddas.
Man höll ut så pass länge att man levde sig igenom nedgångarna
för att man visste att uppgångarna var snart där igen.
Men nu finns varken tiden eller orken att kämpa sig till mållinjen.
Vi är trötta och vi är utbrända och livet är fullt nog av skit så vi orkar
inte äta skiten hemma också!
Istället ger vi upp och vi som inte ger upp torterar varandra långsamt istället.
Vissa ljuger och bedrar för att friska upp vardagen och andra bara går.
En del låter jobbet byta yt sin partner och en del vandrar runt hemma
som ett spöke som inte existerar.
Överallt ser vi trasiga hem, skilda föräldrar, spruckna förhållanden
och hjärtan som står i eld och lågor.
Då är det lätt att titta på sin vän som är på gränsen till att bli
ens älskade och fråga sig själv:
We are doing so good, why involve love?
Nasty (beyoncé) put some clothes on
" Nasty put some clothes I told ya"
" You make it hard for women like me who try to have some integrity"
Det är textmeningar som man kunde höras sjunga av Beyoncé i videon
Nasty Girl för några år sedan.
Synd bara att stjärnan själv inte följer sina egna predikningar.
Jag tror inte att jag har sett många videos eller uppträdande av Beyoncé
på sistone där man inte har haft hennes private parts i fejan.
Både Kelly Rowland och Beyoncé har gått från titeln "fina flickor"
till väldigt ocensurerade uppträdande och videos
där dom lika gärna kunde varit dom nastiga brudarna som dom hånar i
sin egen video.
Hyckleri i högsta grad!
Best parents ever!
Man ska inte underskatta faktumet att man har föräldrar som älskar en
och som står vid en sida och ser efter en oavsett om man är 4 eller 44 år.
Många föräldrar inser inte hur viktiga dom är i sina barn liv.
Att dom är en av dom största grundstenarna i livet för sina barn.
Idag är en dag då jag inte kan tänka nog på hur viktiga mina
föräldrar är för mig och hur viktig min svärmor är för mig.
Min pappa har precis genomgått sin andra höftoperation.
Den 7 november opererade han sin högra höft och i tisdags
så tog dom hans vänstra och detta ben var så otroligt inflamerad
att läkarna inte kunde första hur han ens kunnat stå upp och orkat leva
med den smärtan som benet borde ha förorsakat honom.
Det är min pappa i ett nötskal.
En gammal hårdnackad italienare som tar det som en man och
som man väldigt sällan hör klaga eller som väldigt sällan tänker
på sig själv och sina behov utan bara på alla andras.
Min pappa är en stor man på många sätt!
Han har alltid jobbat hårt, från det att han var tolv år och förlorade
sin mamma när han bodde i Bologna/Italien.
Därifrån kom han till Sverige och slet på alla möjliga olika
restauranger tills han startade sin egna pizzeria och tvärsemot
pizzerian även sin egen restaurang.
Min pappa har slitit blod hela sitt liv för att jag och min bror
ska ha det bra och växa upp med allt som han ej hade.
Och trots sina jobbtimmar som låg på 18 timmar 6
dagar i veckan så var han hemma och slet med huset
och hjälpte mamma med allt möjlig så fort han var ledig.
Inte en sekund såg jag någonsin min pappa ligga på soffan
och lata sig och dessutom var han världens bästa lekpappa.
Han tog sig alltid tiden att busa med oss, spela fotboll med brorsan
eller tennis med mig. Aldrig någonsin var han sur eller grinig
och aldrig någonsin tog han ut sina 18 timmars arbetsdagar över oss.
Mamma stackaren har inte haft ett lätt liv.
Hennes egen mamma försummade henne till 100%
och även när hon blev äldre och adopterade oss så fick
sällan hjälp eller stöttning. Mormor kom knappt på besök
och prioriterade alltid bort mamma och hennes två systrar
medan brodern fick allt och lite till .
Det har varit en stor sorg för henne och skapat
ett stort sår i hjärtat.
Och på den tiden då hon adopterade oss så fanns
det inget som hette mamma-ledigt utan man förlorade sitt jobb
och fick börja om nytt ifall man ville ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Så min mamma gick från framgångsrik banktjänsteman, som på den
tiden vart ett högt uppsatt jobb för kvinnor, till hemmafru 7 år
framåt och som också var ensamt mestadels av tiden för att
pappa jobbade som han gjorde.
Allt detta gjorde att hon hamnade i djup depression under en
lång period och mådde fruktansvärt dåligt.
Trots det så fick jag och min bror frukost på sängen varenda
dag, alltid väcktes vi med en kram en grym måltid.
Hon var med på varenda skolmöte, engagerad i våra läxor
och vårt arbete, ett stöd i våra idrottskarriärer, hon kunde spendera
timmar med att skjutsa oss fram och tillbaka till alla möjliga träningar.
Sen har vi min superkvinna till svärmor som uppfostrat och
älskat fem barn helt själv då hennes man avled när hon hade
sitt femte barn i magen och var på väg till Sverige, ett
helt nytt land med ett helt främmande språk där nya
utmaningar väntade henne.
Med lite pengar, ingen fordon att färdas med och med
väldigt lite hjälp från släkten som fanns i Sverige som
bestod av halvsyskon till hennes egna barn som fadern
hade från sitt förra äktenskap, så förde hon barnen fram
och tillbaka till skolan varje dag, bar på alla deras väskor,
skötte hemmet och försökte studera svenska och gå i skolan.
T om nu 20 år efter så tar hon hand om dem som om dom
vore hennes småbarn och ser efter oss alla som om vi vore
hennes duv-ungar :)
Det är det jag älskar med henne!
Att hon är den gammeldags kärleksfulla modern
som alla barn i världen skulle behöva!
Jag kunde inte vara mer lyckligt lottad över att ha så
starka förebilder som föräldrar och svärföräldrar.
Människor som ser efter mig och vill mig väl trots
att jag inte är ett litet barn längre.
Människor som skulle vända sig ut och in för
min lycka och som inte sätter den efter sin egen.
Det är vad föräldrarskap handlar om och hade
alla världens barn föräldrar som mina så skulle
barnens framtid se betydligt ljusare ut än vad den gör idag!
Välkommen till bajs-museet
" Välkommen till vårt fina bajsmuseum. Till höger ser ni
en trevlig hög med bajs och går ni längre fram så ser
ni ytterliggare 50 högar med bajs, små högar till stora"
Ja så såg promenaden idag ut när jag skulle ta min
äldsta dotter till förskolan.
Jättetrevligt när man precis ätit en fin frukost och
magen kände sig lagom full.
Jag kan garantera att den där frukosten var nära att
komma upp igen när jag gick längs vägen där snön hade smält.
Allt skit, bokstavligen skit, hade kommit fram med regnet och jag
hade fullt upp med att hålla dotterns fötter och mina egna från att
trampa på alla härligheter.
Och tro inte att jag inte har svurit sönder mig ett x antal gånger när jag
har varit ute med min egen hund och kommit hem med bajs
överallt pga alla förbannade nonchalanta och lata hundägare som
börjar sprida sig som pesten där vi bor, och med all säkerhet i andra
områden också.
Är så trött på detta!
Det måste vidtas hårdare åtgärder för hundägare som vägrar ta
ansvart för sina djur. Vare sig det gäller uppfostran av hundar
eller bara en sådan simpel sak som att plocka upp efter sina hundar.
Jag kan inte understryka nog hur äckligt det är att vandra i
ett område där det bokstavligen talat regnar bajs!
" Det som göms i snö, kommer upp i tö"
Powerwalk
Känner mig stolt över mig själv!!!
I söndags gjorde jag ett schema för hur mina dagar ska se ut
för att bli lite mer motiverad.
Och i måndags satte jag igång med att följa det och tro det eller ej
jag har faktiskt hållt igång väldigt bra. Det har visserligen bara gått
tre dagar men jag har hållt löftet om att ta långpromenader med Alessia
varje dag och det har givit resultat på den slappa mamma-magen som jag
vill få bort så jag fick ju upp motivationen direkt.
Sen har jag gått och lagt mig någorlunda i tid, sett till att ta mig an
massa måsten på en gång och inte skjuta fram allt, sen har jag
jagat lokal till festen.
Härligt nog så känner jag att dom lyckliga endorfinerna ökar
och att jag är mer harmonisk och mer glad i mig själv.
Tänk vad lite åtaganden kan göra så mycket!
Födelsedagstårta :)
Vad säger du Christine?
Kan vi tänka oss någon av dessa som
födelsedagstårta eller :) :)
Soon to be.....30!!!!!!!!!!!
Den 25 februari så fyller jag 30 år!
Och självklart så vill jag ställa till med stor fest.
30 fyller man bara en gång så det är poänglöst att snåla.
Ska ha festen med min vän Christine som också
fyller 30 men senare på året.
Men vi tänkte att det var lika bra att slå ihop kalasen.
Sitter för övrigt och kollar efter någon bra lokal.
Insåg när jag gick förbi den som jag hade valt att det
nog var det sunkigaste valet vi kunde gjort så jag fick kalla fötter.
Man skämmer nästan ut sig om man har festen där.
Har inte varit där på länge så jag hade glömt vilket
sunkigt hak det var :(
Får kika vidare.....
Bara det bästa duger till oss tjejer....hahahahaha!
Kommentera mera.....
Kommentarerna har ökat i bloggen och jag måste säga att det
göra mig mer peppad till att skriva!
Även om vi alla säger att vi skriver för oss själva så
måste man väl ändå erkänna att lusten ökar lite mera när man ser
att statistiken ökar och när man finner uppskattande kommenterer.
Why lie?
Försäkringskassan
Herregud vilket krångel det är med att förstå försäkringskassans system!
Är det någon gång som jag känner mig riktigt korkad så är det när
jag ska försöka förstå mig på deras system och hur man ansöker
om föräldrarpening etc etc....
Först tar det ju ungefär ett sekel att komma fram i telefonen och
när man väl är framme och ställer sina frågor så förstår man ungefär
en fjärdedel av informationen som man får och det slutar alltid med
att man lägger på utan att egentligen fått något svar för när man sagt:
Jag förstår inte riktigt, för tjugonde gången så känner man sig så dum
att man låtsas förstå för att man hör hur irriterad telefonisten på andra
sidan börjar bli och att det är ungefär en sekund bort från att hon eller
han ska börja skrika att man är förståndshandikappad.
Jag till skillnad från andra har lyckats få ihop alla papper och inlämningar
i tid och att jag har haft samma inkomstuppgifter på båda barnen underlättar
så mina pengar har alltid rullat in i tid och det har sällan krånglat.
Men min stackars man fick vänta nästan tre månader bara på att
få betalt för sina första 10 dagar med Alessia.
Och precis som han talade om när han ringde så kan man ju undra
hur familjer som inte har några sparade pengar gör när utbetalningarna
kommer sent och räkningarna står obetalda pga att det är ett
system likt en djungel på försäkringskassan.
Ibland så verkar även personalen ha svårt att hänga med i
systemet för många gånger som jag har ringt så har jag fått
olika svar från olika människor, vilket gjort mig grymt förrvirrad.
Jag har till 99% haft turen att prata med väldigt tillmötesgående
telefonister när jag har ringt men bevare mig väl när det inte fungerat.
Jag förstår att människor blir galna på vägen under processen!!
Wow...so this is life outside home!!!!!
OH MY GOD!!!!!
Äntligen har jag tagit mig ut ur sitta hemma och deppa-koman!
Sen jul har jag fan inte rört mig utanför väggarna i lägenheten.
Dels för att det varit ca 50 minusgrader ute och när man kommer från
varmare rötter så går man typ i ide när det är 0 gradigt.
Sen blir jag alltid lite lat i början när jag fått barn.
Tröttheten slår in och promenera ute ensam känns långt borta.
Men nu har det varit för mycket av sitta hemma ensam dosen.
T om bloggen har blivit deprimerad!
I onsdags så kom Christine över på middag, på fredagen var
jag och lekte med Zarah i centrum och träffade några bekanta, i lördags
så var jag med Zarah på ett kalas som hölls på en stor lekplats i
Barkarby och där fick jag superbra kontakt med en engelsk mamma,
sen på kvällen lite senare så kom min vän John över på middag, idag
träffade vi barnens gudmor, hängde i centrum och sedan gick vi hem
och tog massor av underbara kort på oss och barnen,
och imorgon fikar jag med min kära vän Archana i centrum efter
en förhoppningsvis, lång och skön promenad med Alessia.
Så social kontakt är alltså det bästa botemedlet när man
är halvvägs till apatisk och soffliggandes.
Det är skrämmande hur snabbt det går att bli så apatisk
att man går runt med samma kläder, smutsigt hår och knappt
orkar ta sig an ett enda måste.
Länge leve sociala träffar och vänner säger jag bara!!!!
