Vad roliga ni är...
Vad roliga ni är som fortfarande hoppas på att jag ska skriva här.
Tyvärr så är den enbart öppen för att jag har den andra bloggen på
samma hemsida. Kommer inte att skriva mer här bara så att ni vet :(
See ya at the other blog!
Moving....
Kära läsare!
Jag kommer att ta en lång paus från denna blogg och kommer
istället lägga all min fokus på den nya bloggen, som konstigt nog
fått fler läsare trots att den är relativt nyöppnad.
Jag känner att tre bloggar är för många att hålla igång så
jag flyttar min skrivverksamhet till den andra bloggen.
Jag hoppas att ni kommer att finna glädje även i den men det
blir ju lite mer debattblogg och inte så mycket personligt.
Ni som vill fortsätta följa mig kan gå in på denna blogg istället:
www.liberty.blogg.se
Jag vet inte när jag kommer att återvända hit.
Jag har otroligt mycket med flytten, söka nytt jobb, får ordning på livet över lag.
Jag hoppas att detta inte är ett farväl för evigt.
Ta hand om er!
Hopplös fall!
Italien gjorde mig gott.
Inte bara mentalt utan kroppsmässigt också.
En månad i solen, svettandes i 40 grader och med promenader dygnet runt
gjorde att jag till 97 % fick bort min mamma-mage.
Tyvärr så hann jag knappt hem så kom den tillbaka!
Jag börjar inse att min mage kommer att vara ett svårt fall.
Jag är och kommer alltid vara finlemmad i övrigt på kroppen.
Smala vader, smala armar, spinkiga handleder, litet ansikte.
Men magen är ett helvete som är här för att stanna.
Det är promenera, promenera och promenera som gäller.
Ingenting annat kommer att duga.
Inte ens om jag lägger om dieten.
Hittade en nästan exakt kopia av min mage fast blekare och med grymt
mer bristningar och märken. Men annars är den på pricken lik.
Den är absolut inte överdrivet fet men tillräckligt för att se osymmetrisk ut
och tillräckligt för att paja min för övriga x-small - small storlek.
Galet irriterande!!!
Ska försöka köra lite med Anna Skippers kost.
Hon har en egen hemsida med massor av recept!
Dvs om jag ser till att finna en grym motivation och disciplin.
Målet är låååååååååångt borta men målet är något åt detta håll:
Hahahaha...yeah right va :)
Vi får väl se.... i mina vildaste fantasier kanske!
Lägenhet till salu!
Snart är det dags!
I måndags var fotografen här och fotograferade min lägenhet inför försäljningen.
Den första september har vi vår första visning.
Snart är min första kärlek såld.
Min underbara tvåa som varit min trygghet, min frizon, mitt hem i tio år!
Många stunder har passerats i detta hem och den har en hel del minnen
och historier att dela med sig av.
Nu när den är helt färdigrenoverad och nu när allt är tipp topp
inför försäljningen så kan man inte annat än att få lite separationsångest.
Den är såååååå fin och den har varit mitt i en tredjedel av mitt liv.
Kommer nog gråta en skvätt den dagen inte är i min ägo längre :(
Zarah 4 år
Den 15 augusti fyllde min äldsta tös 4 år.
Herregud tänker man bara!
Fyra år!
Känns som att det var nyss som att jag delade med mig om nyheten
att jag var gravid med henne.
Tiden flyger förbi och jag är glad att jag hinner med
dem och att jag spenderar så mycket tid med dem som jag gjort.
Vill inte missa en enda dyrbar sekund med mina barn!
Feminsm - en annan typ av rasism?
Feminsm - en annan typ av rasism?
Visst fan borde alla kvinnor vara feminister?
Jag är feminist. Feminist på det sättet att jag självklart önskar
lika rättigheter och lika värde för alla kvinnor.
Men på sistone, efter att ha stamplat över en och en annan feministblogg,
lyssnat på en del feminister och deras debatter, läst lite i kommentarsfälten
där många "feminister" har varit och kladdat, så börjar jag se lite skrämmande
saker och det jag ser går inte hand i hand med den feminism som jag kan relatera till.
Googlar runt på hijab-debatterna och finner att många feministers
kommentarer innefattar massor av rasistiska utspel mot islam.
Läser om nakenprotester utanför moskéer och bläddrar igenom
en rad av åsikter som tycks innehålla en nedlåtande ton snarare än
en feministisk solidarisk uppbackning av sina systrar i övriga länder.
Det sista muslimska/icke europeiska kvinnor vill höra är hur västerländska
feminister nedvärderar deras kultur, smutskastar deras män, bröder,fäder och söner,
gör narr av deras härkomst och allt dom representerar och står för.
Det är inte solidaritet. Det är förnedring!
Jag har ofta funnit mig själv i debatter mot kvinnor som anser sig vara feminister.
I debatter där jag nästan fått försvara mig mer än emot män.
Jag hinner inte ens nämna att jag tagit hela föräldrarledigheten innan jag
stämplats som förtryckt, svag, eller som ett offer som "fallit för kvinnofällan".
Det ska alltid in med övertygande argument om varför jag absolut inte
ska gå hemma mer än min man, Varför jag absolut inte ska vara den som
gillar att städa, diska och ta hand om barnen. Varför jag måste göra en karriär
för min självständighets skull.
Ändå är det jag som äger huset jag bor i, jag som kör MIN betalda bil,
jag som köpt varenda tråd som jag någonsin burit på min kropp.
Inte kvinnorna som jag debatterar med.
Men det betyder tydligen ingenting så länge som jag tar disken
oftare än min man gör.
För att inte nämna vissa hatkänslor som man fick höra om män
när man satt med vänstern på möten en gång i tiden.
Män är roten till allt ont!
Män är roten till mycket ont i världen, med all säkerhet 90% av all ondska.
Men hatet som utspelas mellan kvinna till kvinna kan ibland vara så
brutal att lösningen ut är självmord för många unga tjejer idag.
Eller djupa depressioner.
Att kallas för hora av en man är aldrig ok.
Men uppriktigt sagt så hör jag mer tjejer kalla varandra för dessa saker.
Många kvinnor kan fanimej inte ens respektera andra kvinnors egendom.
Dvs män! Har sett alltför många kvinnor agera familjeförstörare genom livet.
Så vart är vår feminism på väg?
Är det den solidariska feminismen som stödjer alla kvinnor oavsett
val av liv, val av utseende eller val av kläder, som ska regera.
Eller håller vi sakta men säkert på att byta ut den mot en annan
typ av rasism som fördömer kvinnor som inte håller sig inom passande ramar?
Välkommen hem....
Planet hann inte ens snudda marken med sina hjul....
Så fort kom den där obehagliga känslan som för varje minut spred sig
allt starkare i kroppen.
Jag var hemma!
Och hemma var jag med råge.
Hann knappt komma in i andra andningen innan jag hade fått en blodpropp.
Och här nu i slutet på första veckan hemma så har jag redan trehundra irritationskänslor
i kroppen som bara vill spricka.
Första blodproppen fick jag när jag skulle skicka inbjudningarna till min
dotters kalas och minst tre av dom bjudna inte ens hade anständigheten
nog att svara ja eller nej på inbjudan.
Andra blodproppen framkallades när jag och min vän hamnade
i en helt onödigt debatt om muslimer med en bekant mitt på ljusan dan.
Tredje blodproppen kom idag när fick reda på att min muslimska
vän Suad som är 23 år blivit utsatt för en rasistisk attack
och alla 100 människor runtomkring bara gick förbi och låtsades som att det regnade.
Fjärde blodproppen kom lite senare på dagen när en av mina vänner gjorde bort sig rejält.
Femte blodproppen kom aldrig för efter den fjärde var jag redan halvt avliden.
Fantastiskt!
Jag är hemma!
Ingen mer trevlig granne som hänger färska grönsaker på dörren och lämnar ägg från hennes
egna höns vid kolonilotten hon äger.
Ingen mera av den fantastiska och kärleksfulla bemötandet som mina
två döttrar nu fått uppleva i Italien under en månads tid.
Italienarna ÄLSKAR verkligen barn!
Herregud vilken succé mina små töser har gjort därnere.
Bort med ungdomarna som reser sig upp i bussen för
att hjälpa till med vagnen eller för att ge en sin plats.
Bort med dom kärleksfulla blickarna på ens barn.
Bort med spontana träffar och nya trevliga bekantskaper och
in med ungdomarna som man fruktar, blickarna som säger
att ens barn retar gallfebern på dem så fort dom säger pip.
Tillbaka till grannen som gnäller så fort man lämnar en kotte utanför dörren.
In med isoleringen och omöjligheten att lära känna nya individer.
Bort med spontaniteten och fram med kalendern.
Fram med rädslan som svetsat sig in så hårt att jag knappt
kan gå från min bil hem så fort det blir mörkt utan att tänka
att något hemskt ska hända.
Bort med den mentala friden och den starka känslan
som säger att man har hittat hem.
Det tog mig exakt en halv sekund att placera in mig i den
italienska miljön.
Ytterliggare en halvsekund tog för att känna sig hemma i den
stad som man en gång bott i som 18-åring och som man i trettio
år rest fram och tillbaka till.
Det har tagit mig 7 apatiska dagar att placera tillbaka mig i
det land som jag nästan är född i. Det land som jag spenderar 99% av min tid i.
Och jag känner mig fortfarande malplacerad.
Saknaden av livet som jag nyss levde är så stor att man
kan tro att jag varit borta i ett annat land i flera år.
Ja det är kris i Italien, Ja det är det mest oorganiserade land som man
kan sätta sin fot i, ja politikerna borde hängas offentligt.
Men Italien är fortfarande ett varmt land.
På alla sätt och vis.
Och när man frusit så länge så var det mer än välkommet att
få komma in i lite värme.....
ITALIEN 2013
Här kommer lite bilder från vår Italien-resa!
Ställen vi besökte
Barnens aktiviteter
Gatukarneval
Bilder på min lilla hemstad
Marknader
Food
Utsiktsbilder
Bye bye Italia.....
Italien
Åker till Italien en månad den 18 juli.
Hoppas på bättre uppdateringar när jag kommer hem!
Ha en superbra sommar kära läsare!
Semester
Jag tar en paus från bloggen!
Vill inte missa den korta sommaren vi har :)
Finns på instagram!
Money money....
Fick äntligen pengarna som jag skulle ha tillbaka från skatten!
12.0000 kr!!!
Tackar Tackar!!
Bra för en fattig själ som jag som dessutom hankar mig runt
på mina fjuttiga pengar som man får som mamma-ledig.
Kunde inte ha kommit lägligare kan jag säga!
23 dagar kvar till lön och 978 kr kvar på kontot.
Skulle INTE ha räckt enligt min budget!
Hemmagjord chokladmousse och hello kitty fötter :)
Özz Nujen - En känd förebild
I förrgår satt jag planterad framför SVT1 och tittade på Özz Nujens stand-up-show.
Från kl 21.30 till 23.00 så hade jag en explosion av känslor.
Glädje och skratt för att mannen måste vara en av Sveriges roligaste komiker,
sorg när han delade med sig av sin bakgrund och uppväxt,
beundran när han inför väldigt många människor vågade sätta sin
karriär på spel genom att ta upp viktiga politiska frågor som kan
anses vara känsliga ämnen att ta upp inför den svenska befolkningen
och stolthet över att han inte som många kändisar gör: Glömt vart han kommer ifrån!
Min bild av Özz startade med att han förmodligen var en av Sveriges grymmaste komiker.
Längs vägen snubblade jag över en diskussion som han hade med en
Sverigedemokrat i ett radioprogram, tror det var Aschbergs.
Slutligen började jag läsa mer och mer om hans engagemang mot rasism
och mot det Sverige vi är på väg mot.
Jag är glad att ett välkänt ansikte väljer att gå emot strömmen och inte
stryka kändisskapet medhårs.
Likt Pascalidou så blandar han sitt yrke med en agenda och glömmer inte
att han en gång i tiden var en del av den folkgruppen som nu står
utanför i regnet och väntar på stormen.
Man kan inte annat än beundra Özz när han står där och läxar upp oss alla moraliskt.
Även fast situationen kanske bidrar till "dålig stämning" så tror jag
att många finner det svårt att inte göra en rannsakning av sig själva
och en rannsakning av bilden av det perfekta Sverige som vi så gärna bygger upp!
You keep sweet-talking me and I keep listening to your bullshit!
Oh jag är så less på all skitsnack!
Så less på alla tomma löften, skönmålade historier om solsken och gröna skogar.
Trött på falsksnacket och utfyllnadsorden.
Och bäst på detta måste vi kvinnor vara.
Såvida det inte är en man som försöker få ligga!
Skulle jag hänga mig kvar vid alla sweet-talkers som man försökt ha
en vänskap med så skulle jag också ha 2502 "vänner" på face-book,
1388 följare på instagram och 800 nr i telefonboken.
Men faktumet att jag kräks på falska människor gör att jag inte ens
orkar öppna ett face-book konto och ännu mindre behålla nr från
folk jag vet jag kanske kommer ringa en gång per år eller råka sms
när man sänder ut en god jul hälsning och klickar i: Skicka till alla.
Det var bara för några månader som jag fick kontakt med en
förälder som försökte knyta oss samman genom våra barn.
Det var rövslickeri i allra högsta glad och naiv som man är så
hoppar man på det tåget och tycker att fan vad kul att hitta en lekkamrat
till Zarah och kanske även en familj som man kan umgås med i framtiden.
Så jag försökte visa mitt intresse tillbaka och med tiden så förstod
jag att dessa utlovade ord och stora löften om tjejkvällar med flickorna,
familjeutflykter och gemensamma promenader bara var flyktiga ord.
Det gör varken till eller från om allt detta blir av för livet är stressigt nog
men jag kan för mitt liv inte förstå varför man genomför denna charad
för att sedan åstadkomma 0 av det man har sagt och prislovat.
I Think I´ve heard it all!
Inte bara från vänner och killar, utan från familj och släkt.
- Oh men gud vi måste bara träffas snart!
- Oh vi måste bara göra det här och det här och det här.
Problemet med dagens samhälle är att vikten av att leva
upp till det man säger eller inte är så betydelselöst för människor.
Ett löfte är lika lite värt som en piss i havet och du kan inte ens
förvänta dig att människor som beter sig såhär ska känna en uns av skuld.
Friheten att kunna vandra runt som världens avskum utan att det berör människan
har aldrig varit större än nu.
För bakom en falsk människa döljer sig oftast en ännu falskare människa.
Det är svårt att hitta dom där seriösa nålarna i den enormt stora höstacken av skit.
Taxicahufförer lever i en laglös miljö....
Har du en dålig dag?
Känner du för att vara allmänt äcklig och ett riktigt svin?
Vill du supa dig full och slå ner någon?
Vill du vara så rasistisk och omänsklig som möjligt offentligt?
Vill du bli hemkörd utan att betala?
Vill du förnedra någon till en sådan hög grad att du förstör en människas liv?
Eller vill du kanske råna eller döda någon?
Då kan du sätta dig i en taxibil och utöva allt detta mot taxichauffören!
Ingen fara, du åker inte dit!
Taxichaufförer lever i en laglös miljö där dom tillåts att behandlas hur som helst
utan att någon hjälp finns att få.
För att på toppen sitter en massa rikemans-svin som bedriver
ett modernt slaveri där människor står utan rättigheter och skydd.
Ingen risk finns det heller att dom ringer polisen för 85% av taxichaufförer
har någon gång anmält någon form av brott som skett mot dem men
det är sällan som polisen ens kommer till platsen.
Min man startade sitt eget taxiåkeir och inom loppet av ett par månader
så har han hunnit bli utsatt för detta.
- Misshandel
- Springnota (x-antal ggr)
- Våldsamma kvinnor på fyllan
- Äckliga och skamliga förslag
- Hot
- Rasistiska kommentarer
- Människor som förnedrat honom för att han kör taxi
- Människor som anklagad honom för stöld av deras mobiler, pengar etc.
Som sedan återfunnits i bilen för att personerna varit så packade att
dom tappat sakerna under sätena.
- Förfrågningar om knark
- Förfrågningar om han vill följa med och knarka
- Förfrågningar om han vill bli medlem i Hells Angels
- Utskällningar av ingen anledning
- Psykopater
- Förnedring
- Folk som sitter och bölar i bilen och berättar sina tragiska historier på fyllan
Ja listan är lång på saker som har hänt under en kort tid.
Och då är han ändå någon som dom flesta kanske t om blir lite rädda för.
Han är stor, ganska bitig och kan tala bra svenska.
Vill inte ens veta vad dom äldre chaufförerna utsätts för eller somalierna.
Senast idag fick han mig att tugga fradga av aggression bara av
att lyssna på vad som hade hänt.
Han fick ett samtal från färdtjänst som påstod att hans chaufför hade
kört in en kunds staket och sedan bara stuckit därifrån.
Can ringde genast kunden och åkte två mil för att titta på olyckan.
Väl framme så ser han EN trasig planka men paret i huset försöker profitera
på händelsen för att få ett helt nytt staket och har gått ut och böjt massor av
betongdelar på staketet och försöker påstå att chauffören även är skyldig till det.
Synd bara att bilen inte hade en skråma och för att få ner så mycket betong så
skulle bilen ha kört i 70 km i timmen och dels varit bucklad och rejält trasig.
Min man säger att han gärna spikar upp plankan igen men att han
inte tänker stå för skador som är helt omöjligt att hans personal skulle ha förorsakat.
Kärringen på 50-60 bast börjar då skrika, hämtar sin granne som ska "vittna",
varav vittnet skriker: Jag såg dig gör detta!
Synd bara att hon gjorde bort sig för det var ju inte ens min man som körde.
Tillslut kommer den efterlängtade kommentaren som man som invandrare
oftast bara går och väntar på när man hamnar i konfrontationer.
- Här i Sverige ber man om ursäkt och åtgärdar problemet.
Här i Sverige!
Nästa gång jag får höra den kommentaren så tror jag att jag kväver
människan till döds genom att stoppa en trasa i strupen på honom/henne!
Det är klart att man drar upp det triumfkortet.
Men här i Sverige så ska man inte heller kanske försöka bedra systemet
genom att paja sitt eget staket för att få ersättning?
Här i Sverige kanske man ska vara så politiskt korrekt som man
påstår att ens land är och INTE säga: Här i Sverige.
Som för övrigt alltid har en förbannat rasistisk underton som tyder på
att människan man argumenterar med ska anpassa sig till landet
och att människan i fråga dessutom inte tillhör landet.
Jag undrar vad alla taxi-chaufförer har för åsikt om beteendet i Sverige som
tydligen är någon slags mall för hur resten av världen ska representera sig!
För ser man igenom deras ögon så är ju den svenska mallen den
värsta tänkbara mallen som existerar på planeten jorden.
Att göra uppror för att man känner ett extremt utanförskap och för
att man inte ser ett ljus i tunneln är kanske inte särskilt politiskt korrekt.
Men att sätta sig i en taxi och begå alla tänkbara brott bara för att man
känner en slags överlägsenhet gentemot taxichaufförer känns åt helvete fel.....
